.min alldeles egna tantröv

Varannan dag springer jag. Biter ihop och släpar mig ut på en runda på minst fem km. I sommar har jag motionerat i Eskilstuna, Sigtuna, Hässelby, Umeå, Bergshamn, Nordingrå och Junsele. Man kan tro att det gett effekt. Men inte. Jag noterar att tantröven är kvar (min mors man noterar också det men har inte vett att hålla tillbaka kommentaren om att vi ser lika ut bakifrån, jag och min mor). Och jag noterar att jag, endast med liten mariginal bättrade på tiden på min gamla runda.

Jag tränar förmodligen helt fel.

Har nog laddat ner träningsprogrammet "tantröv 2009" av misstag.


(Håll utkik på era bilfärder runt om i landet. Om ni har (o)tur kan ni nämligen se min rumpa som modell i kontursågade trädgårdsprydnader föreställandes mig i framåtböjt läge petandes i trädgården. Förmodligen syns mina mamelucker också!)

.att elda upp förväntningar

Så säger hon orden som i en evighet bott i hennes kropp.

Du har gjort mig besviken!

Nog vet hon vilken effekt orden kommer att få, men hon kastar ändå ur sig dem som om budskapet bränner på hennes tunga. Och ord som studsar hårt mot bröstkorg, antänds och landar i ett glödande klot på blanka golv. Men retsamma suckar och het tunga tvingar elden illusionen och förväntningarna in i ett hörn. Till ljudet av knäppande böner slukas naiva drömmar i ett obärmhärtigt eldhav.


Svarta ruiner håller hennes hand, och askan som blåser upp får hennes ögon att blöda. Hon lyssnar försiktigt till besvikelsen som flyttat in i hennes kropp på den plats där drömmar tidigare bodde.


Långsamt skall nytt byggas,

och högen av förväntningar får aldrig bli så stor igen!