.fantasierna anfaller

Det blev sent igår med. Men ändå gick jag ut så fort jag kom hem. Benen ville röra på sig. Och huvudet var inte beredd att sluta snurra. Inte än.

Så jag bytte skor och jacka och klev ut i sommarnatten. Fukten la sig som en hinna på mina glasögon och allt hamnade i dunkel.

Men jag kände till stigen och stannade inte förrän jag varm om ryggen nådde toppen. Där fanns bara jag, fåglarna och några tomma ölburkar. Med en klapp på axeln styrde jag stegen ner på andra sidan berget. För andningen rusade fortfarande snabbare än mina steg.

Fast...istället för att varva ner så varvade jag upp. För i den mörka skogen lurpassade både utsvultna vargar, beskyddande björnhonor och män som dräper kvinnor. Jag har aldrig haft så hög puls. Det tog timmar innan jag kunde varva ner från nedvarvningen.

.tjugan som försvann

Hon är i upplösningstillstånd och discot har knappt börjat. Hon vill att mamma ska komma.

Jag hittar min stora, lilla tjej i en soffa så långt bort från det som skulle vara roligt som hon bara kan komma. Ansiktet har runnit ner över klänningen och landat i en hög på golvet. Jag böjer mig ner och samlar upp henne i min famn.

Och det jag lyckas fånga upp är rester av skam.

Modet hade tagit discots minsta tjej till kiosken och handen hade pekat ut en blå chipspåse. Jag kan tänka mig att kön bakom var lång och fjärilarna i magen många. Men när fingrarna trevade i väskan efter den prassliga tjugan så var den borta.

Kvar stod skammen och visste inte var den skulle ta vägen.

.snöoväder och rådjursskutt

Det är knappt så att man hittar bilen under drivor av snö. Och vägen till skolan är totalt borta. Jag chansar på att Volvon framför ska åt samma håll och följer dess baklyktor som tycks studsa in mellan träden mot skogen. Mötande fordon river upp kompakta väggar av snö och jag låser armbågarna, siktar rakt med ratten och hålla tummarna för att vägen inte böjer sig på andra sidan muren.

Mitt i allt detta hoppar två rådjur fram och mitt hjärta stannar.

Men bilen stannar inte, utan släpar mig fram och tillbaka fyra gånger.


På vintrarna tittar jag med längtansfull blick mot det dagis jag ser från mitt sovrumsfönster.

.en slank han dit...

Det är när den lil(l)a bilen dansar över till fel vägbana som jag tappar andan. Mötande bils strålkastare fräter i lungorna och får blodet att isa sig. Bilen dansar vidare ett par ögonblick innan den rätar upp sig igen. Skräcken har exploderat i mitt huvud lämnar kvar bultande tinningar när andningen stabiliserat sig så smått igen.

Två gånger har jag hamnat i diket längs den väg som jag tvingas köra fyra gånger varje dag. Varje dag flyttar skräcken in i mitt bröst. Varje dag lämnar vita händer avtryck på ratten. Varje dag tittar jag osäkert på vägbanan för att läsa om någon har skrivit till mig att allt kommer att gå bra.

Att huvudet måste in i skräcken, det vet jag. Men det känns oändligt mycket lättare att köpa en ny bil. Med antisladd, fyrhjulsdrift och som väger ett ton. Än att provocera fram det som jag vet kommer att förlama mig.

I fantasin kör jag armarna i sidorna och vägrar, men vardagen låter mig inte komma undan...

.en anledning till dålig hållning

Jag känner dem inte, men vet rätt mycket om dem ändå. Så kan det vara när man bor i en småstad. De sitter framför mig, hon och han, och mellan oss står fikat.

Plötsligt slår han till henne på handen. Jag tror förstås att det var en mygga. Men varför ser hon så generad ut? Varför åker huvudet ännu längre ner i knät?

Hon ser att jag vi tittar på henne och under luggen mumlar hon till mannen "förlåt, jag vet att jag inte ska prata i munnen på folk". Mannen (eller grisen som vi kan kalla honom från och med nu) sträcker på sig och väser överlägset "ja, det är väldigt oartigt att avbryta folk. Nu sa jag till dig snällt första gången, märkte du det?"

Önskar jag visste hur man gör i dessa situationer. Hur får man honom att inse vilket svin han är? Hur får man henne att sträcka på sig? Jag vill veta, för jag är övertygad om att jag kommer att bli vittne till betydligt fler kränkande handlingar och maktdemonstrationer framöver.

.cykla försiktigt

Precis innan jag ska bege mig hem, ensam, i sommarnatten kläcker S ur sig:
-"Du är inte orolig för våldtäktsmännen då?"
-"Vilka? Vad? Eh?"
-"Ja, de har ju tagit en av dem, men det är fortfarade två kvar. Mannen de tog säger de blev hetsad av de andra två. Kan tänka mig att de letar efter någon ny att hetsa till våldtäkt.
-"Hur många har de våldtagit?"
-"Tre, polisen har ju gått ut med en varning. Tjejer ska inte gå ensamma"
-"hmm"
-"Hej då, då! Det här måste vi göra om någon gång!"

Bakom varje husknut, varje buske, varje trottoarkant satt en potentiell våldtäcktsman. Jag tittade skeptiskt på alla som jag mötte på vägen hem. Kvinnor och barn inkluderat.

Jag tror jag stannar inne idag. Faktum är att jag tror jag stannar inne resten av sommaren.