.en award förklädd till en utmaning

Vi som bloggat länge minns utmaningarna. De piskande förmaningarna om att svara på en oändig rad frågor om allt från frukostvanor till favoritfärg. Jobbiga att göra, och sju resor värre att läsa.

Nu har jag förärats en hedersutmärkelse för att jag bloggar bra och är kvinna. Sånt måste man buga och bocka för. Tack E (kolla in på hennes blogg, hon skriver inte ofta men när hon gör det så är det grymt bra)!


Nu är det ju som bekant så att medaljen har en baksida också. Jag måste plåga er med en lista om Me, Myself and I.

(jag väljer att räkna ner så att ni bättre ska veta hur långt det är kvar av eländet)

10. När jag var liten var jag snabb som vinden. Eller i mer mätbara enheter för er matematiker, i sexan var jag snabbast i hela skolan. Både bland killarna och tjejerna. Jorusåatt.

9. Jag är gruvligt svårstartad på morgonen. Får jag överhuvudtaget något gjort innan fikat har Gud klivit ner från sin himmel och använder mig som en marinettdocka.

8. Jag går aldrig och lägger mig på kvällarna, men upptäcker jag att jag ändå ligger i sängen så är det för att jag blivit uttråkad och inte kan komma på nåt annat att göra.

7. Om jag hade någon kontroll över min kropp och mina preferenser så skulle jag vara flata. Lätt.
6. Jag har sålt smör i småland.

5. Jag sjunger med i alla sånger, fast gör mig sällan besväret att lära mig texterna. "I've got my first real sex-dream"

4. Roar dottern med att berätta om alla gånger jag gjort bort mig. Hon tröttnar aldrig. Denna är hennes all-time-favorite. Jag lutar mer åt denna.

3. Jag är rädd för ormar och saker som hoppar fram ur mörker. Men mest av allt är jag rädd för att vara i vägen.

2. En bra actionrulle måste innehålla minst en dödscool brudfan som ger en hög med karlar däng, enligt min åsikt.

1. Jag äter inte banan. Och kan i ärlighetens namn inte förstå varför någon gör det. Ett slibbrigt kladdande som avslutas med dålig andedräkt. Som en avsugning ungefär.

.och så kom söndagen - vilodagen

Fick skaka liv i min femåriga tonårsdotter vid tiosnåret. Då hade jag, sedan en timme tillbaka, förvissat mig om att hon fortfarande andades och inte bara låg där död. Fast hennes morgonhumör gör att jag själv önskar att jag vore död. Eller åtminstone döv.

I ett svagt ögonblick, och med en stark förhoppning om gentjänster i form av datasupport, bilreparationer och barnpassning, hade jag lovat brodern och hans blomma att bära in möbler. Den första halvtimmen maskade jag bort genom att handla glass och mat. Den andra bar jag lite. Och den tredje, fjärde och femte var jag tvungen att styra upp utfodringen av mulåsnorna. Viktigt, viktigt!

Förrsten, när du hör dig själv säga att flyttkartongen är tung som betong, så försäkra dig om att din odåga till bror faktiskt inte just staplat betong bland saker som ska upp femtioelva trappor.

I ett ännu svagare ögonblick, och utan förhoppning om minsta motprestation, lovade jag dottern att göra en avstickare till Skulegrottan påvägen hem. Med små lätta steg studsade hon uppför berget. Jag misstänkter att hennes lilla rumpa inte ens han nudda i träbanken i den svala grottan innan hon med glada, hoppande ben förkunnade att vi skulle vidare mot toppen. Berget stupar lodrätt. 294 m rakt upp! Svetten från min rygg rann längs bersgväggen och mina ben kunde inte för sitt liv komma ihåg hur det kändes att studsa när vi, äntligen, såg toppstugans fasad.

Säga vad man vill, men tre mils utsikt, en flaska vatten och en dotter som strålade ikapp med kvällssolen är den bästa morsdagspresent jag någonsin kan få.

.miljösmarta julklappar

Hittade de bästa julklappstipsen hos Naturskyddsföreningen.

En grön jul!

.till mig!!!!

.en oplockad gås!

Jag har fått en Kanadensisk gås. En splitter ny, ljusblå. Bara sådär. Bara för att de hade fått för många. Och så fick jag en svart liten en. Den ska jag ge till Es bäst-faster.

Nu var jag allt på rätt plats vid rätt tillfälle!

De där kanadensiska gåsarna går väl på en 4-5000 styck.

Som gåslever.

.tärningen är kastad

E vill att jag ska ge henne en spännande present. En inslagen present. Bara sådär, av ingen som helst anledning. Så svaret blir såklart nej, vilket upprör det trötta flickebarnet så till den grad att hon kommer med hotelser.

-"Om inte jag får en present så ska jag....öh....mm.....sluta tänka på dig. "

.es kalas

E är så ofantligt älskad. Människorna runt henne vet inte hur de ska visa hur mycket de tycker om henne.

Hennes pappa byggde ett vindskydd (ett fantastiskt fint!) till henne bara för att han ville att hon skulle kunna ha sitt kalas utomhus.

Hennes kompis Rasmus, också fyra, sa att han älskade henne.

Hon fick princesskläder och smycken av sina kompisar som har förstått att hon vill vara en liten princessa, vilket mamma missat totalt ....... eller förträngt. Hon stålade i kapp med plastpärlorna i sitt nya diadem.

Mitt emellan sin mamma och pappa sitter detta ljuvliga barn och äter palt. Hon deltar i samtalet som en stor flicka. Kommer med relevanta kommentarer. Udda vinklingar. Hon njuter. Vi njuter. Hon älskar. Vi älskar.

Jag har kapitulerat fullständigt för henne. Hela hon är ren kärlek. Hon är accepterad precis som hon är. Av mig. Av sin pappa. Av sina kompisar.

Den tanke som följer mig ut till bilen är att om jag en en gång kännt villkorslös kärlek så kan jag väl känna det igen. För en vuxen. Och även jag kan älskas villkorslöst. Av en vuxen.

E är så genuint älskad.

.semester

Overkligt, men sant. Framför mig väntar nu fyra veckors semester. Sweet. Min första spontana tanke: detta skall firas. Med jordgubbar. Men vad kostar de egentligen? Som vit tryffel? 29 kr per liter. Nä, tacka vet jag ett jordgubbsland inom rimligt avstånd, fritt från insyn. Palla jordgubbar vore nåt att inleda semestern med det.

Muntrades dock upp av ett litet vitt kuvert på hallgolvet. Japp, ni gissade rätt, en inbjudan till ett bröllop. Tydligen så får man böta om man tar med sig en present. Hur vågar de frånta mig nöjet att handla? Svin. Jag hade ju redan hittat på en bra grej. Men jag ska nog hitta ett sätt att komma runt det. Vänta bara!