.kreatursskötsel

Bäh, bräker jag inte när jag kliver in genom dörren, men känner mig ändå som ett kreatur när hon pekar in i mot stålställningen som ska hålla min kropp i rätt läge under inspektionen. Munnen tvingas upp i det största gap jag någonsin haft och jag nästan råmar av smärta. Jo, jag har bra gaddar, konstaterar hon och skrapar lite på ena tanden.

Mina skräckslagna koögon har inte mycket annat att vila på än den utrustning som snart ska tortera mig. Men klövarna är däremot fullt upptagna med att skrapa över smärtan till armstöden. Jag undslipper ett bräkande när nålen letar sig in i tandköttsfickor.

30 minuter senare är veterinärbesöket över och jag får snällt gå till kassan och betala mina 400 kronor.

Jag är ett fint exemplar. Starka tänder. Förmodligen bra att avla på.