Jag känner dem inte, men vet rätt mycket om dem ändå. Så kan det vara när man bor i en småstad. De sitter framför mig, hon och han, och mellan oss står fikat.
Plötsligt slår han till henne på handen. Jag tror förstås att det var en mygga. Men varför ser hon så generad ut? Varför åker huvudet ännu längre ner i knät?
Hon ser att jag vi tittar på henne och under luggen mumlar hon till mannen "förlåt, jag vet att jag inte ska prata i munnen på folk". Mannen (eller grisen som vi kan kalla honom från och med nu) sträcker på sig och väser överlägset "ja, det är väldigt oartigt att avbryta folk. Nu sa jag till dig snällt första gången, märkte du det?"
Önskar jag visste hur man gör i dessa situationer. Hur får man honom att inse vilket svin han är? Hur får man henne att sträcka på sig? Jag vill veta, för jag är övertygad om att jag kommer att bli vittne till betydligt fler kränkande handlingar och maktdemonstrationer framöver.
LIVET OCH LITE TILL
tisdag 15 juli 2008
.en anledning till dålig hållning
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
7/15/2008
10
spontana reaktioner
Mer vardagsrealism hittas här: manligt/kvinnligt, rädslan, svinet
söndag 15 juni 2008
.ett svin i baren
Hamnade i baren igår kväll med en man vi träffade kvällen innan. Han kändes inte som nån jag skulle kunna gifta mig med, men han var tillräckligt nära min typ av man för att jag skulle ha det riktigt trevligt. Alkoholen gjorde att vi var rätt frispråkiga. Den har ju den effekten, den där spriten. Jag visste att han var singel, för det tyckte jag att jag hade snappat upp kvällen innan. Men sen sa han nåt som fick mig att reagera....och fråga. "Har du sambo?"
Och tänka sig, det hade han.
Utan att gå in på detaljer så kan jag konstatera att det är ett oerhört känsligt ämne för mig. Så från att han var "nästan min typ" så blev han "ett djälva svin".
Kan inte svinen annosera sitt svineri bättre, så att jag kan hålla mig undan?
Mitt i vardagen hos
Comvidare
kl.
6/15/2008
0
spontana reaktioner