.doggybag

Morgondagens lunchlåda är fixad. God mat får inte förfaras, så jag ropade efter en låda att stoppa resterna i när magen började pressa lungorna upp mot revbenknivarna. Förmodligen var jag väldigt pinsam när jag öste ner pasta med räkor i en plastbytta så att det stänkte hummersås över hela bordet.

Men eftersom jag inte tittade upp så kom jag mig inte för att rodna.

.mediatränad obegriplig norrlänning

Igår förvandlades ett tjog intelligenta, vältaliga och spontana människor till stammande guldfiskar. Det var en kamera som strålade sönder hjärnorna. En efter en gick vi in i ett rum och utsattes för vidriga övergrepp. Och för att göra saken ännu värre så tvingades vi genomleva allt igen med ökad styrka inför hela personalgruppen.

Jag var kanske den som var längst ifrån att svimma.

Men det var bara marginellt mycket bättre eftersom ingen förstod vad jag sa med min extremt norrländska dialekt. En dialekt jag aldrig haft tidigare. Den bara dök upp från ingenstans. Bara sådär! För i mina öron har jag då aldrig hört det förut.

Det slutade med att vi fick texta min intervju.

.high five

Jag använder fortfarande uttrycket "high five".

Och som om det inte är pinsamt nog så sträcker jag fram handen för klappen också. Förmodligen stärker jag även upp gesten med ett uttryck av coolhet. Alltså efter bästa förmåga.

Snälla, lägg mig på slutförvaring tack.

.gynekologpraktikanten

Fikarummet är fylld till brädden med gapskratt. Inte så konstigt eftersom vi svävar i gränslandet mellan vad man får skämta om och inte. Den långe mannen delger oss nämligen historien om den tafatta kvinnliga praktikanten som övade sig i att stoppa in saker i hans urinrör.

Hon med de långa kramarna kontrade med en ung manlig ambulasnykomling som letade efter saker mellan hennes ben under en akut färd till BB. Hon kunde dock inte avgöra vem som rodnade mest.

Jag kontrade inte. Men jag tänkte på hon som bröt spatlar itu med hjälp av mitt underliv.

.lillgamlingar och annat otäckt.

Ibland oroar jag mig att bygger en vuxen person i en sexårings kropp. Fast mest uppfostrar hon sig själv om jag ska vara ärlig. Sist när hon gjorde det där som hon vet att hon inte får, så frågade jag hur vi skulle göra för att hon skulle sluta. Hon tänkte efter en lång stund och sedan svarade hon att det fick bli indragen veckopeng nästa gång. Jo, det var hon säker på.

Ett par dagar senare ropade hon från hallen. Mamma, på fredag blir det ingen veckopeng. Själv hade jag inte ens märkt övertrampet.

Men lillgamla människor stör ordningen. Det vet jag, och det känner jag. Sonen till en av mina chefer har ett personnummer med omkastade siffror. Han är ungefär 19 år lång och har vuxna meningar i sin mun. Själv vet jag ju hur en tonåring ska tas. Jag frågar om läget är sjyst och så ackompanjerar jag mina ord med ett överdrivet avslappnat kroppsspråk. Han svarar med en förvånad blick. Och helt plötsligt vet jag inte vad jag ska göra av de där armarna som hänger och dinglar efter mina sidor. Jag sparkar generat på grus som inte finns med foten och så säger jag eeeh medan jag, så gott jag kan, försvinner ner under golvplattorna.

.då gjorde jag bort mig - igen

Jag var på dejt i fredags jag. Dejta är roligt. Och för att det skulle bli extra roligt så tog jag med mig dejten till min favoritrestaurang. Den där maten är ett konstverk. Där fönstren har tunga gardiner. Där besticken är graverade.

Sist jag var där så gjorde jag bort mig. Servitrisen kommer ihåg det. Hon vågar till och med skämta om det. Jag gömmer mig bakom servetten när hon gör det. Dejten skrattar.

Dejten vill betala för att ”det ska vara så”. Sånt kan jag inte med. Då blir jag tjurig och viftar med mitt kort ännu ivrigare. Servitrisen tar mitt kort. Strax kommer hon tillbaka. ”Jag ber om ursäkt, men köpet gick inte igenom. Jag provade två gånger!” Ja, det här blev ju inte pinsamt eller så, tänker jag och gräver fram mitt andra kort. Dejten skrattar.