LIVET OCH LITE TILL

tisdag 29 december 2009

.för mina öron också?!

Kryssar mellan skeppen på Coop och märker att jag förväntas delta i en del samtal som pågår. Här och var står människor och pratar med varandra på ett sätt som kräver åhörare. Passiva åhörare. De använder mig för att marknadsföra sin egen förträfflighet. Ibland handlar det om ett skämt som är så bra att det inte bara kan slösas på en person. Ibland handlar det om en uppvisning i gott föräldraskap. Ofta är det kärlek som någon har ett behov av att demonstrera.

Jag vet aldrig om jag ska låtsas om att jag inte hör det som jag omöjligt kan undvika att höra,

eller om jag ska visa mitt deltagande med ett uppmuntrande ögonkast och passande leende.


måndag 28 december 2009

.ofrivilligt marinerad

Så tillslut hade skylten plockats ner och en annan satts upp. Renoveringen slutförd och lunchbuffén på plats. Vitlök och grillkryddor. Hur gott som helst.

Två timmar senare och jag stinker fortfarande vitlök och grillkryddor. Hur äckligt som helst.


.när julpynt blir fulpynt

Det kunde ha blivit en 60 mil lång studie av utebelysningar, men eftersom vägen, sedan länge, var bortglömd så kom ljusorgien i små hanterbara doser istället. Men en oförsvarbar trend följde oss hela vägen. Ljusslingan runt flaggstången. Inte snyggt någonstans. Inte i Lappland, inte i Ångermanland. Inte i framtiden.

söndag 27 december 2009

.kåtan där vägen tar slut och marschallerna börjar

I hallen ligger vintriga kläder och sprider upplevelse över hela lägenheten. Det luktar rök, pudersnö och kaffe. Själv ramlade jag ner i soffan samtidigt som mössan och vantarna landade på hatthyllan. Under mig har jag nu stoppat de fötter som fortfarande ömmar av kylan som högg tag i dem när det tog en evighet att skotta fram den bil som bara motvilligt gick med på att bära mig in i skogen. Jag ska snart stilla mig med en kopp te, men först efter att smaken av hemmagjord och prisbelönt getost lämnat mig trånande kvar.

För tidigare i kväll öppnade jag ögonen och fann mig själv insvept i filtar framför en brasa. Det var gudstjänst i en kåta där vägen tar slut och den marschallsmyckade stigen börjar. Och gårdens alla smaker dukades upp framför hungriga ögon så snart sången ebbat ut.

Nu behöver jag bara blunda för att minnas.

.avskalat

Jag är en lök. Och någon har börjat krafsa med naglarna på första lagret. Och när man skalar lök så kommer vårfloden - det vet ju alla.

Det är tyst i bloggen för jag måste ägna all energi åt att krampaktigt hålla fast vid mina lager. Så att jag inte dränker någon med mina tårar.

Jag kommer tillbaka när jag lökat klart.

tisdag 22 december 2009

.min livskamrat

Telefonen ringer och vi fastnar i ett samtal som kan ha betydelse för nuet. Eller så någon annan gång. Hon avslutar med att säga sådant som betyder att hon älskar mig. Och jag svarar att hon är min livskamrat. För så känns det. Vår vänskap har en glödande kärna som hela tiden matas med nya förtroenden, smärta och passion. Ett ljus i tunneln.

Livskamrat. Kamrater för livet.

.de 26 julklapparna

Mitt i bruset blev det plötsligt klart. Oändliga rader av bokstäver som yrde framför ögonen på mig, stannade plötsligt till länge nog för mig att hinna uppfatta budskapet. Någon saknade julklappar.

I lådan på jobbet låg ett par biobiljetter. Och lite andra saker som någon säkert önskat sig. Så jag gick till nästa kontor och fick med mig några saker till. Och i huset intill fick jag även omslagspapper till chokladasken och det andra. 26 prydligt inslagna paket med rim hamnade i händerna hos de som firar jul med de som inga har.

Julstämningen var visst inte där jag trodde den skulle vara.

måndag 21 december 2009

.kreatursskötsel

Bäh, bräker jag inte när jag kliver in genom dörren, men känner mig ändå som ett kreatur när hon pekar in i mot stålställningen som ska hålla min kropp i rätt läge under inspektionen. Munnen tvingas upp i det största gap jag någonsin haft och jag nästan råmar av smärta. Jo, jag har bra gaddar, konstaterar hon och skrapar lite på ena tanden.

Mina skräckslagna koögon har inte mycket annat att vila på än den utrustning som snart ska tortera mig. Men klövarna är däremot fullt upptagna med att skrapa över smärtan till armstöden. Jag undslipper ett bräkande när nålen letar sig in i tandköttsfickor.

30 minuter senare är veterinärbesöket över och jag får snällt gå till kassan och betala mina 400 kronor.

Jag är ett fint exemplar. Starka tänder. Förmodligen bra att avla på.


.en utflyttad Stockholmares dagbok

9:e December
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort. Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12:e December
Solen har smält all vår fina snö, vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Bob säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Bob är en trevlig människa, jag är glad att han är vår granne.

14:e December
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet! Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15:e December
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera, men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16:e December
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme...Roligt..

17:e December
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20:e December
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning, det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grann unge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Bob säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Bob ljuger också!

22:a December
Bob hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så in i helvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Bob att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23:e December
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle jul dekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det, men jag tror fan kärringjäveln ljuger!

24:e December
God jul! 15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fan i mej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt.. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna, men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen..

25:e December
50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!! Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln...

26:e December
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna...

28:e December
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.

29:e December
25 cm till. Bob säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30:e December
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma...

31:a December
Eldade upp hela jävla hushelvetet.. Ingen mer snöskottning här!!

8:e Januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig, men varför är jag fastbunden i sängen?

söndag 20 december 2009

.mitt i Sverige

I en dansbandsdunkande bil åker vi mot Sveriges geografiska mitt. Det första jag möter är en rejäl portion dammiga åsikter. Nästa anhalt är en bykrog som tar sina sista självande andetag. Bokstavligen. Vi är de sista gästerna. Vi kan inte beställa något annat än julbordet, för köket är tömt. Så där sätter vi oss med varsin tallrik kvarglömd sill. Jackan behåller vi på för sista elräkningen är betald.

Vi pratar om sånt som väcker ilska för att lura in lite hetta i kroppen. Vi fyller tallrikarna många gånger för att sätta fart på blodcirkulationen. Och toaletten får också ett kort besök, för där är kölden ännu vassare så promenaden tillbaka till bordet blir en resa till tropikerna.

Jag lämnar Sveriges medelpunkt med förhoppningen att den platsen på jorden inte är medel.

torsdag 17 december 2009

.julsångerna man inte vill höra

Trots att jag hade all tid i världen så raserade mina planer och jag fick småspringa in i kyrkan. Förblindad av immiga glasögon valde jag en plats längst bak. Under läktaren. Strax bakom en pelare. Knappt hade kören tagit ton förrän jag insåg två saker. Jag ser inget. Jag hör inget.

Fan (sa jag inte för jag satt ju i kyrkan).

Barn! När Jesus sade, låt barnen komma till mig, så la nog lite för många det på minnet. I raden bakom skrek ett barn så att blodet isade sig. På andra sidan gången nötte en annan junior hål i mitt huvud, och på samma bänkrad prasslade en tredje juvel med papper så att mitt skinn krullade sig.

Barn som inte lärt sig att vara tysta ska stanna hemma.

Nog!

Ps. Jag är övertygad om den del av konserten som jag inte hörde var lika fantastiskt som det jag snappade upp när Jesus alla barn, under ett försvinnande kort ögonblick, var tysta samtidigt. Ds

.min hemmagjorda termometer

Du vet att det är 19 grader kallt när...

...skornas knarrande överröstar tändernas klapprande

...när bilrutorna är isiga på insidan, och inte utsidan

...när coola killen i kvarteret har stoppat ner händerna i fickorna

... (här får ni fulla på med dagsaktuella iaktagelser)

.en annan sort, ett urtidsdjur

Han tar tag i henne och så hänger hon där över axeln. Helt oberörd. Som en trasdocka. I nästa ögonblick rinner hon iväg över golvet i en enda graciös rörelse. Trots alla snabba steg och tunga kliv så hörs inte ett ljud. Jag kan inte slita blicken från dem.

Men jag måste lämna dem när de försvinner bakom en vägg. Mina ögon får istället annat att titta på. Tempot blir ett annat, och jag skrattar högt. Återigen nya intryck och jag skrattar mer. Snabba byten, och många människor. Starka ben sträcker sig mot ställen dit mina aldrig skulle nå. Händers dansande i luften. Midjor som fäster åskådarnas blickar.

Deras kroppar är vältrimmade instrument och i mig retar avgrundsdjup avundsjuka innan känslan slår över till salig lycka. De är en annan sort de där. Inte riktigt verkliga. Men sagolikt vackra.

När jag ställer mig upp för att gå känns det som om det är mina första staplande steg jag tar. Mina leder har fastnat och min kropp ökat i massa. Som om jag var en annan sort. Inte riktigt verklig. Ett urtidsdjur.




.mat som skräms

Jag är rädd för gammal mat. Man kan jaga mig runt lägenheten med ett paket mjölk som börjar närma sig bäst-före-datum. Och ser jag en bit ost som fått färg, så måste jag inte bara slänga osten, utan även allt som står intill.

Gamla matlådor är ren skräck. Hittade en i kylskåpet på jobbet idag. Visste instinktivt att innehållet skulle äckla mig, men likt förbannat så måste jag titta ner i lådan med samma tvångsmässiga tanke som gör att man tittar på olyckor vid vägkanten och bajset i toaletten. Naturligtvis mådde jag illa och fick svälja flera gånger för att hindra magen att vända sig ut och in.

Allt detta vet jag. Men likt en dåre utan självinsikt så gör jag detta precis innan jag ska äta en annan låda mat, förvirrande lik den jag nyss slängt.

tisdag 15 december 2009

.baklastaren är bak och fram

Vissa begrepp klibbar sig fast i hjärnan vare sig man vill det eller inte. Frontlastare är ett sådant ord. Och baklastare ett annat. Och just baklastare fick männen att tindra som små ljus vid eftermiddagsfikat. De var rörande överens om att alla borde ha en sådan. Själv försökte jag sortera fram ur kartoteket hur just en sån maskin såg ut. På frontlastaren sitter skopan fram så då borde baklastaren ha sin skopa bak. Eller? Men hur djupt jag än grävde så fick jag ingen bild. Och skissen som jag ritade i mitt huvud hade små förutsättningar för att kamma hem priser i kategorin "nydanande teknik", Så jag la frågan på bordet istället.

Jomen, svarade männen i kör. Baklastaren har skopan bak, och man kör liksom baklänges så att skopan hamnar fram. Hytten har man satt tvärtom. Frontlastare lastar fram och baklastaren lastar bak, fast tvärtom. Lätt som en plätt.


Jag googlar bildbevis...


Fram



Bak och fram

.sofflös soffliggare

Det är ett faktum att jag är dålig på att komma i säng på kvällarna. Nu är det Stieg Larsson som håller mig uppe. Jag kan bara inte lägga i från mig boken som alla andra redan läst och sett filmatiseringen av.

Bristen på sömn gör att knarrande stolar och nedsuttna dynor i lunchrummet känns som vaggande hängmattor, och ögonlocken klipper i takt med vaggandet. Fast det går såklart inte att somna. Träsmaken fyller hela munhålan och träflisor sticker i ögonen.

Det här kontoret behöver en soffa så att jag kan fortsätta njuta av mitt nya trogna sällskap nätterna igenom.

måndag 14 december 2009

.mitt hårs nya bästis!

Impulsen styrde mig till den lilla salongen där saxen lever ett drägligt liv med behagliga arbetstider. Kaffekopparna fick jobba mer, för människor landade i soffan och pratade bort några minuter innan de försvann ut i kylan igen med varmt kaffe i magen. Mig satte han i stolen och gav mig oceaner av tid.

Han bökade med min frisyr, lade huvudet på sned och berättade för mig om mitt hårs personlighet. Sen tystnade han, tog ett steg tillbaka och utbrast segervisst att bitarna föll på plats.

Håret fick en annan nyans medans skvaller konsumerades. Och sedan väcktes saxen till liv. Men den fick göra långa pauser när munnen krävde all uppmärksamhet. Bakåtlutad i stolen försökte jag visualisera de ocean av tid som rann förbi.

Men aldrig har kalufsen fått så mycket odelad uppmärksamhet.

De är redan bästisar, mitt hår och han!

söndag 13 december 2009

.mobbingoffret

Minns ni (eller förstod ni) att jag var en mobbare under grundskolan. En pojke fick alltför mycket negativ uppmärksamhet och även om jag inte var den mest aktiva så hade jag lyckats säga något som högg och lämnade 15-åriga ärr kvar. Frågorna jag fick häromdagen var fyllda av varför. Jag kunde inte svara, bara anta. Äcklig hade jag sagt då och jag gissar att det var hygienen jag syftade på.

Men nu undrar jag. Personen i fråga vill nämligen veta min BH-storlek. Och han är väldigt nyfiken på hur mitt sexliv ser ut.

Det äckliga kanske inte handlade om deodorant ändå...

.febriga krav

Min E insjuknade i hög feber och halsont. Hela helgen har hon legat genomskinlig i vardagsrumssoffan och beställt glass, filtar och film av en mamma som knappt hunnit sätta sig innan nästa kravfyllda önskan blinkats fram bakom matta ögon.

Men en instängd helg gör både liten flicka och mamma hjärntvättat uttråkade och någonstans måste det pysa. Så vid middansbordet fick mamman en utskällning som skickade stolen bakåt en meter i ett skratt som inte gick att fängsla. Det gjorde naturligtvis förbannad sexåring ännu mer förbannad. Och mer ont i halsen fick hon och det var mammans fel som gjorde henne så arg.

Tillslut insåg mamman att det skulle bli en läggmatch. Febriga trötta flickor har alltid rätt. Även om det gäller glass som middagsmat.

lördag 12 december 2009

.byns egna octomom

Hur många barn är de nu de har, tänker jag och ser hur hon lyfter upp en som nästan inte kan gå i famnen. Väl på plats balanserar den lille på sitt småsyskon som fortfarande ligger i tryggt förvar i magen nån månad till.

Det går inte att beskriva hur trött mamman ser ut.

Däremot så finner jag ord när jag ser en bubblande och skrattande pappa till barnen berätta om sitt jobb i ett annat land.

Han är tydligen borta långa peroider, men sina äktenskapliga plikter hinner han visst med.

fredag 11 december 2009

.och på den här lappen läser jag...

Han som inte sjunger fastnade i telefonen lagom länge för att vi andra skulle hinna bilda en pakt. Årets lucia skulle röstas fram. Vi andra höll vårt fnitter inombords tills offret insåg vad som höll på att hända. Han vann med alla röster mot en. Skrattet exploderade!

Nu väntar vi med spänning på att kontoret ska släckas ned och svag stämma växa sig starkare och starkare, ju närmare vår mörkögde, 186 cm långa, lucia kommer.




Så mörk är natten i midvintertid,

men se då nalkas Lucia.

torsdag 10 december 2009

.lik som inte kallnat

Totalt sönderspelade låtar borde läggas i en byrålåda och glömmas bort för att hittas igen om ett par hundra år och då eventuellt behandlas som en skatt igen. Jag säger eventuellt för det kanske är så att de är så trasiga att de är bortom all räddning.

Får jag presentera några rykande färska plågor:



.dejta exklusivt?

Den där kärlekslistan har styrt mina tankar i en riktning som jag inte förstår att jag inte besökt tidigare. En sexårings självklara förhållningssätt blir till inspiration. Hon hittar fängslande egenskaper hos flera, och alla var för sig intressanta nog att hamna på en lista. Hon har inte gjort några val och inte stängt några dörrar. Och varför skulle hon?

Det vibrerar tyvärr en allmän uppfattning i luften att man bara ska dejta en person i taget. En antydan om att trohet börjar redan på dejtstadiet. Inget sägs, men allt är underförstått. Man dejtar exklusivt, och gör man inte det så får inte ens viskningar antyda att man även dejtar andra.

Men allt jag vill göra är att förutsättningslöst lära känna en annan människa. Utan antydan om att det finns giftermål, barn och sommarstuga i horisonten. Jag orkar inte med att bära de förväntningarna. Jag kan inte göra de analyserna.

För inte lär jag känna nya tjejkompisar på det sättet. Nej, jag blandar ruter och hjärter dam tillsammans med spader och klöver. Och jag berättar stolt om damerna för varandra. Lovordar spännande egenskaper och glittrande ögon. Förälskar mig och faller kors och tvärs, huller om buller.

Och nya kollegor lär jag känna i ett kollektiv så inget hemlighetsmakeri där heller. Inga skyhöga förväntningar som kan brista gör chansen stor att vänskapen blir ärlig och äkta, eftersom de inte har en roll att leva upp till.

Om det är själva ordet dejt som ställer till det, så ska jag genast radera det från min ordbok.


Jag vill träffa alla. Välkommen till mig!

onsdag 9 december 2009

.om att sluta lyssna och höra mer än det som sägs

Mitt i ett av mina skratt stannar han upp, lägger huvudet på sned och tittar på mig som om han slutat lyssna. Är du ledsen, frågar han och låter fingret följa min kind. Det hugger till i bröstet men det låtsas jag inte om när jag svarar. Allt är bra, eller det mesta är ok…eller lite småjobbigt är det nog.

Han lyssnar nog inte på vad jag säger för han har börjat linda sina armar flera varv runt min kropp och in under skinnet tills hela jag är täckt av omtänksamhet. Då drar han åt och trycket flyttar upp smärtan till mina ögon som exploderar i tårar.

I kramen blir det tydligt. Nu hör jag de överdrivet muntra skratten som jag använt för att skydda mig. Jag ser hur jag letat fram kläder, mörka som sorgen ur min garderob. Och nu känner jag hur huden ryckt till i chock vid beröring.

Min vän lyssnar mer till det som inte sägs, än det som sägs.

.och de nominerade är

Medaljen med baksidan ska vidare. Två nya bloggande tösabitar ska få äran att prata om sig själva så länge de vill. Grattis!

Jag tänkte så här...den här utmärkelsen/utmaningen ska gå till två personer som inte fått en utmärkelse/utmaning tidigare (mig veterligen ialla fall). Att de dessutom är mer än lovligt smarta är bara en välsignad slump.

En gathoras bekännelser

Sara Marklund

tisdag 8 december 2009

.en award förklädd till en utmaning

Vi som bloggat länge minns utmaningarna. De piskande förmaningarna om att svara på en oändig rad frågor om allt från frukostvanor till favoritfärg. Jobbiga att göra, och sju resor värre att läsa.

Nu har jag förärats en hedersutmärkelse för att jag bloggar bra och är kvinna. Sånt måste man buga och bocka för. Tack E (kolla in på hennes blogg, hon skriver inte ofta men när hon gör det så är det grymt bra)!


Nu är det ju som bekant så att medaljen har en baksida också. Jag måste plåga er med en lista om Me, Myself and I.

(jag väljer att räkna ner så att ni bättre ska veta hur långt det är kvar av eländet)

10. När jag var liten var jag snabb som vinden. Eller i mer mätbara enheter för er matematiker, i sexan var jag snabbast i hela skolan. Både bland killarna och tjejerna. Jorusåatt.

9. Jag är gruvligt svårstartad på morgonen. Får jag överhuvudtaget något gjort innan fikat har Gud klivit ner från sin himmel och använder mig som en marinettdocka.

8. Jag går aldrig och lägger mig på kvällarna, men upptäcker jag att jag ändå ligger i sängen så är det för att jag blivit uttråkad och inte kan komma på nåt annat att göra.

7. Om jag hade någon kontroll över min kropp och mina preferenser så skulle jag vara flata. Lätt.
6. Jag har sålt smör i småland.

5. Jag sjunger med i alla sånger, fast gör mig sällan besväret att lära mig texterna. "I've got my first real sex-dream"

4. Roar dottern med att berätta om alla gånger jag gjort bort mig. Hon tröttnar aldrig. Denna är hennes all-time-favorite. Jag lutar mer åt denna.

3. Jag är rädd för ormar och saker som hoppar fram ur mörker. Men mest av allt är jag rädd för att vara i vägen.

2. En bra actionrulle måste innehålla minst en dödscool brudfan som ger en hög med karlar däng, enligt min åsikt.

1. Jag äter inte banan. Och kan i ärlighetens namn inte förstå varför någon gör det. Ett slibbrigt kladdande som avslutas med dålig andedräkt. Som en avsugning ungefär.

.the list!

Under tjockt täcke och kuddarna i en ring runt huvudet ligger E och berättar om sin lista. Hon ritar i handflatan och avslöjar för mig att fyra personer har strukits från hennes kärlekslista.

Ingen skillnad på vuxna och barn tänker jag och minns diskussionen häromdagen i fikarummet om "listan". Ni vet, listan med fem kändisar som man får ligga med även om man är upptagen i en relation.

Sakta i backarna! Rusa inte iväg i fullständig iver nu bara för att jag antydde fritt sex. Det finns såklart regler. Man får inte stalka kändisen, utan denne måste vara den som tar initiativet. Det får inte vara en kändis som man haft en historia med (om man nu råkat vara lite av en groupie) eller en som finns i någons släktträd (det är dessutom förbjudet av äckelskälet också).

Seså stadgade par, hämta papper och penna nu och jämför med varandra! Oblyga får gärna lämna sin lista i kommentatorsfältet.



Den där kärlekslistan....inte så tokigt egentligen att skapa en sån där kärlekslista som sexåringar har. När man träffar så många spännande personer så är det väl dumt att bara fantisera om en i taget. Seså alla singlar, hämta papper och penna och skriv en lista på personer som finns i omgivningen som hamnar på topp fem. Jag har redan börjat!

.kärt barn har många stavningar

Letar information om en känd ryss och upptäcker att stavningen av hans namn har ändrats. Min gissning är att västvärlden nu bemödat sig att återge namnet så likt originalet som möjligt, och inte bara för att det ska se snyggt ut på "västländska".

Men vem är det egentligen jag pratar om? Är det någon som ser?

Фёдор Михайлович Достоевский

måndag 7 december 2009

.mobbare som jag

Killarna hade retats. Igen. Och jag kokar över av ilska bakom locket jag la på för att inte skrämma henne till tystnad. Och det fungerar för hon pyser ut den ena ledtråden efter den andra. Snart ligger bilden klistrad som imma på glas framför mig.

Jag tar risken att svika ett förtroende och säger att jag tänker berätta för fröken och pappa vad som sägs när vuxna inte hör. Hon blänger på mig, men jag säger att jag måste. Jag är mamma, och mammor gör sånt som mammor måste göra.


Inte ens en vecka senare så är hon hos mig igen och den här gången pratar hon om det förbjudna i dagsljus. Vi diskuterar strategier och resonerar om varför någon vill göra någon annan illa. Men ingen av oss hittar svar.

Och jag som är i behov av svar just nu. För jag är ju också en mobbare. Eller åtminstone var. Orden som rann över skärmen vittnade om smärta som inte går över. Det jag sa med en tonårings visdom hade fått evigt liv i en annan människas hjärta och hjärtat stod inte ut längre så jag fick frågan. Varför vill man göra någon annan illa?

.god jul önskar Elin och en tuktad Tiger


söndag 6 december 2009

.knullrufsig blick utan att ha knullat

Med famnen fullt av sånt jag hittat på affären och inte kunnat motstå, ramlar jag in över tröskeln till en nyinflyttad. Rundvandringen är knappt avklarad när det ringer på dörren. Utanför står hon som han bodde med tills för någon vecka sedan.

Med ord inbakade i panik vill hon veta om vi legat med varandra.

Det har vi inte, men det hjälper såklart inte att jag säger det. Och när jag sneglar på honom så har han en skyldig knullrufsig blick. Det hjälper inte heller. Inte är det så konstigt att hon förhör sig på min historia och letar efter någon att lägga skulden på. Men rätt olustigt är det så jag åker hem.

Väl hemma upptäcker jag att alla godsakerna är kvar på köksbänken på andra sidan stan.

Ingen bra kväll.

.sånt som inte ens går bort med såpa

Gathoran har alldeles för mycket verklighet i sina ord för att jag ska kunna hålla det på avstånd. Orden som handlar om kladdiga händer på nakna barn går nästa inte att läsa utan att kokande tjära rinner ner genom ögonen och lägger sig som en brännande klump i min mage.

I ett år uppfostrade jag min dotter i en värld där min omgivning var bländande vacker och allt som var smutsigt var för långt bort för att det skulle störa oss. Men så hände det. Äcklet kröp in över tröskeln och hur mycket såpa jag än använde så fick jag inte bort det. Och allt oskyldigt var för alltid borta.

Det finns inte ett möte mellan min E och en vuxen man som jag inte ställer mig frågan. Det finns inte en offentlig plats i världen där jag inte vakar över henne som en hök, på jakt efter smutsiga blickar som grisar ner min oskyldiga flickas kropp. För jag vet att även en beundrad fadersgestalt kan förvandlas till ett avsytt monster på bara ett isande kallt ögonblick.

Och jag vet förlåt är ett ord med alldeles för många bokstäver ibland.

.avelsämnet

Nattligt småprat lockar fram ärlighet och enskilda upplevelser blir till gemensamma skratt. För det är bara att konstatera att allt som hänt mig, har hänt många.

Nu handlade orden om män, och specifikt attraktion. Och vi konstaterade att minsta gemensamma nämnaren hos män vars dragningskraft inte går att förklara, är att de är bra ämne att avla på.


.vintersportande

Alltså det känns jäkligt bra att träna framför en stor TV apparat som visar sport. Jag och elitidrottarna liksom. Och det känns helt ok att sedan sätta sig i soffan, lägga benen på bordet och lyssna på musik. Kanske man skulle hämta lite av den där chokladen som jag fick i fredags?

lördag 5 december 2009

.4cl bekräftelse

Festen slutade inte när kollegorna stängde dörrarna till sina rum, för två vakna kvinnor hittade en ny dörr att öppna och kom ut bland andra människor, vars kväll just hade börjat. 4 cl rus serverades i höga glas och omgivningen betraktades uppflugna på höga stolar.

Lokalen var full av människor som ville ge uppmärksamhet. Långa blickar skickades genom rummet och träffade öppet hjärta. Komplimanger rann ner i örat hos danssvettig kropp och händer fängslade rullande höft.

Det var en omtumlad och fnittrig kvinna som vandrade hem när natten just började bli morgon. Och effekten av ett par ögon dröjde sig kvar ända in i sömnen. Oväntat, och lite farligt, men fullständigt oemotståndligt.

torsdag 3 december 2009

.den röda tantkoftan

Fyndade en röd kofta häromdagen. Trodde jag. Nu när den ligger på sängen så ser jag att den egentligen tillhör någon annan. Kanske en granne. Definitivt en mormor.

Och så minns jag att röda koftor är reserverade för tanter.

Själv är jag ingen tant, det försäkrade E mig om nyss. Det ljuvliga barnet!

.ögonblicken rinner ur mina händer

Jag rusar in i rummet, utan att ha hunnit lämna vare sig andan eller kappan i hallen. Båda två följer med in och tar plats när jag försöker sätta mig lugnt ner på stolen. Mitt emot mig strålar min fina flicka, med rak rygg och händerna i en liten hög framför sig på bordet. Jag vet att jag måste hindra mina galopperande händer att nå hennes. Här är det andra regler som gäller. Och jag vill inte genera henne.

Med en röst som jag inte känner igen berättar hon om det liv hon lever på dagarna. Och jag törs inte andas och riskera att missa nyanser i hennes tonfall, eller diskreta nickar med huvudet. Hon trivs. Ibland är hon en liten bandspelare såklart, men ofta har hon låtit upplevelserna strömma genom hela sin kropp innan de åter lämnar henne i form av nya ord.

Det spränger i bröstet av lika delar stolthet som saknad.

Med mina mina galopperande händer lyckas jag inte hålla fast tiden, den bara rinner ner på golvet och försvinner ner mellan springorna. För allt det som varit kan jag inte fånga. Inte behålla. Och det skrämmer mig att jag måste vara så närvarande i nuet. För tänk om jag blinkar och missar det som betyder något?

Och tänk om jag inte får en andra chans? Eller en tredje och fjärde? Tänk om det enda nya liv jag får uppleva går genom E?

Så det är inte så konstigt att det knyter sig i min mage när andra lägger en öm hand på sin. Och det är nog inte så konstigt att jag portionerar ut bitar av mitt hjärta till barn som inte är mina. Och man förstår nog att jag gärna plockar upp en liten hand i den tomma som inte fylls av E's små fingrar.

onsdag 2 december 2009

.marionettdockorna

Mot fikarummets kala väggar avtecknas två skuggor. Man ser att de rör sig, nästan dansar, för nära värmeljusen har skrattet tagit plats.

Han som skulle få åka till New York var den som kräktes upp en frätande kommentar för att provocera, och visst nappade hon. Så mycket att hon tappade talförmågan. Men i förvirringen som uppstod riktades ilskan mot en annan fikagäst, och orden med de vassa kanterna radades upp på bordet med de mördande blickarna som sällskap. Och spelet kunde börja!

Någonstan mitt bland värmesökande projektiler känner hon hur någon tagit kontrollen över hennes armar, och när hon fokuserar blicken så ser hon att liknande trådar är även fästa vid motståndarens kropp. Det är först då de hör saliga andetag.

Han som skulle få åka till New York leker lyckligt med sina små marionettdockor.

Och blicken säger, dansa mina små dockor, dansa!

Och de dansar!


.en man och hans hund

Klippet är långt, men värt att se. Jag lovar. För filmen är späckad med äkta kärlek. En man (97 år) och hans hund (16,5 år).

George Richards & Hummel at Dachshund Speciality 2009 from John Richards on Vimeo.

.glatt var det här

Just ja, det var så det kändes när fötterna rann iväg över vinterspegel på marken, och den blixtsnabba pareringen skickar ett järnspett genom ryggraden.

tisdag 1 december 2009

.hejarklacken

Det här är så nära jag kommer elitserien. En hejarklack på Youtube. Men jag varnar er, roligare än så här blir det inte.


.alla ska de vägen vandra

En efter en dör de, ljusslingorna som bor kollektivt i en kartong i förrådet tillsammans med alla de andra julsakerna. Den här gången minns vi slingan Ture, en trotjänare som levde under strålande förhållanden i två år innan den dog bort någon gång under de skrämmande tysta sommarmånaderna. Kvar finns nu bara Sture. Jag räknar med att han skickar sin sista stråle energi genom rummet ungefär samtidigt som jag krånglat upp den späda och ömtåliga varelsen i fönstret.


Sen kommer evigt mörker vara,

ty jag sorterar mig i den skara,

där inget tålamod längre finns,

och julen bara är nåt gamla minns.

.moraltestet

Kanske är detta ett avskedsbrev. Kanske försvinner jag i hettan av flammande samvetslågor under natten, och då möter ni bara en hög av aska när ni tittar in här i morgon bitti.

För saken är den att pengarna som snabbt försvann ner i djupet av min handväska inte är mina. De tillhör aktieägarna. Till mitt försvar säger jag att misstaget var inte mitt. Två par unga ögon såg inte det jag såg, trots att de tittade med öppna ögon.

Borde jag ha harklat mig och sagt det som var uppenbart för mig?

.missa inte lottens julkalender!

Julkalender för vuxna? Japp! Lottens julkalender är det världsklass på. Missa för allt i världen inte den. 24 luckor att öppna med start idag. Varje dag skriver hon som någon annan, men frågan är vem?

Lycka till!