LIVET OCH LITE TILL

söndag 27 december 2009

.avskalat

Jag är en lök. Och någon har börjat krafsa med naglarna på första lagret. Och när man skalar lök så kommer vårfloden - det vet ju alla.

Det är tyst i bloggen för jag måste ägna all energi åt att krampaktigt hålla fast vid mina lager. Så att jag inte dränker någon med mina tårar.

Jag kommer tillbaka när jag lökat klart.

6 kommentarer:

Vardagslyx... sa...

Kära fröken lök... du får dränka mig i tårar när du vill!(Har jag tur så krymper jag!)

Ebba G sa...

cisterner med tårar... jorå, dom har en tendens att komma när man kanske inte önskar det. Men det är rätt skönt ändå. Att få tömma lagret så det kommer nya friska tårar till en annan gång.
Hoppas du har något stort att snyta dig i!

Anonym sa...

Har väl aldrig hört om någon som drunknat i tårar. Så släpp taget om lagren och låt det forsa. Så du kommer tillbaka nångång.

Comvidare sa...

@vardagslyx: Hehe, du är rolig du! Gråta så att man krymper? Har aldrig hört på maken!

För att skala lök så måste man se till att rätt verktyg. Det är inte bara att börja skala när som helst. Ju. Liks. Det vet väl alla. Faktiskt.

Anonym sa...

Vad har du för verktyg när du skalar lök? Själv använder jag händerna? Hur enkelt som helst. Visst gör det ont i ögonen men det är ju bara att säga som det är: man har skalat lök.

Vardagslyx... sa...

Söta du... du ska inte krympa! Du ska gråta på mig med kalla tårar så JAG krymper. ja menar bara som en liten bonus... alla halmstrån... När helst du är redo!