LIVET OCH LITE TILL

tisdag 22 december 2009

.min livskamrat

Telefonen ringer och vi fastnar i ett samtal som kan ha betydelse för nuet. Eller så någon annan gång. Hon avslutar med att säga sådant som betyder att hon älskar mig. Och jag svarar att hon är min livskamrat. För så känns det. Vår vänskap har en glödande kärna som hela tiden matas med nya förtroenden, smärta och passion. Ett ljus i tunneln.

Livskamrat. Kamrater för livet.

3 kommentarer:

mariaprytz sa...

Wow vad härligt det låter! Såna vänner växer inte på träd!

Lena sa...

Skriiiiv människa skriiiiv... saknar ditt bloggande!

Mr T. sa...

Jag kan simma så det är ingen fara..