Telefonen ringer och vi fastnar i ett samtal som kan ha betydelse för nuet. Eller så någon annan gång. Hon avslutar med att säga sådant som betyder att hon älskar mig. Och jag svarar att hon är min livskamrat. För så känns det. Vår vänskap har en glödande kärna som hela tiden matas med nya förtroenden, smärta och passion. Ett ljus i tunneln.
Livskamrat. Kamrater för livet.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
3 kommentarer:
Wow vad härligt det låter! Såna vänner växer inte på träd!
Skriiiiv människa skriiiiv... saknar ditt bloggande!
Jag kan simma så det är ingen fara..
Skicka en kommentar