Jag blandade ihop min fobi med min magkänsla. För min "fobi" var verklighet visade det sig. Det som ekade i mitt huvud av rädsla var befogat.
Löften har brutits. Förtroenden har krossats. Ömtåligt hjärta har svetts.
Men det är nog värst för de personer som måste leva med sveket.
(Om de är mänskliga nog att inse vad de gjort, och det är verkligen inte säkert att de är det.)
Mitt krossade hjärta kommer att gå över. Det vet jag, för här har jag varit förut.
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 år sedan