Jag blandade ihop min fobi med min magkänsla. För min "fobi" var verklighet visade det sig. Det som ekade i mitt huvud av rädsla var befogat.
Löften har brutits. Förtroenden har krossats. Ömtåligt hjärta har svetts.
Men det är nog värst för de personer som måste leva med sveket.
(Om de är mänskliga nog att inse vad de gjort, och det är verkligen inte säkert att de är det.)
Mitt krossade hjärta kommer att gå över. Det vet jag, för här har jag varit förut.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
8 kommentarer:
Säg bara till om jag ska spöa någon. Jag gör nä! Jag GÖR nä!!
Det där låter väldigt otrevligt. Inte för att jag vet vad/vem som har hänt, men det låter som om du behöver en kram! KRAM
/C
Om sånt man går omkring och är rädd för och tror är spöken visar sig vara av kött och blod är det på sätt och vis lättare, då kan man ju ta fram storsmockan eller låta bli. Spöken är ju liksom helt oåtkomliga...
När man lyssnar in intuitionen talar den nästan alltid sanning...
/Jonna
Skickar en kram till dig.
Jag inbillar mig att du hanterar sånt här mycket bättre än jag. Snälla gör det!
Kram, massor av kram
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Och jag vet inte vad jag ska tro. Kanske bäst att jag inte säger nåt i detta offentliga forum. Men jag är i fullständig chock, det kan jag säga.
Kramkramkram!
/Emma
Skicka en kommentar