Det är männsiskorna som bygger kyrkan. Och jo, nog är det så tänker jag när jag ser mig omkring. Rummet är fullt av grått. Vem som helst av dessa skulle lätt kunna bytas ut mot en av stenbumlingarna i kyrkans fundament. Ingen skulle se skillnad. Och spretiga skägg och buskiga ögonbryn påminner mig om vilken kyrkåtta som helst.
Och i nästa mening ska vi prata om framtid och organisationsutveckling.
Tanten intill kniper ihop munnen så fårorna runt den misstänksamma munnen blir vallgravsdjupa.
Tidevar komma, tidevar försvinna. Släkten följa släktens gång.
tisdag 15 september 2009
.släkten följa släktens gång
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
*asg* ja, du tidervarv komma tiervarv gå :-)
Men visst är det spännande med vad vi ska få börja med nu? Sen är det faktiskt så att skrapar man lite på de gråastenbumlingarna så är det allt som oftast framträda den vackraste diammant... det är väl just det vi ska göra nu...få helikoppter perspektiv och se att det är många vackra stenbumlingar i vår kyrka!
Och vad gör du där egentligen? Och varför?
/C
*Fniss*...vilken dyster bild du målar upp! Tur att du är med ; )!
/Jonna
Håller med, vilken tur att DU är med!!!
Ja, vad gör jag där egentligen? Man kunna säga att jag är den där envisa mossan som hela tiden fastnar på stenbumlingarna...så det är väl som det ska vara att jag är med. Naturens gång liksom.
:)
Herregud... har du hamnat i kyrkligheten, är det korpis som lurat dit dig?
Skicka en kommentar