Den senaste veckan har min kropp varit redo för kamp. Alla sinnen har varit på helspänn och jag har noterat saker om mig själv och om andra som jag aldrig trodde jag skulle få se. Öppna ögon. Rakt in i stridens hetta.
I det läget sitter man inte framför brasan och gnager på kycklinglår och doppar bröd i feta såser.
Och vips försvann två kilo. Jag älskar hur det tightat till sig runt midjan. Struttar runt framför spegeln och åmar mig som en tupp. Däremot älskar jag inte mina nya tändsticksarmar, mina nya insjunka kinder och de nya sladdriga pattarna.
Aldrig är det riktigt bra...
I det läget sitter man inte framför brasan och gnager på kycklinglår och doppar bröd i feta såser.
Och vips försvann två kilo. Jag älskar hur det tightat till sig runt midjan. Struttar runt framför spegeln och åmar mig som en tupp. Däremot älskar jag inte mina nya tändsticksarmar, mina nya insjunka kinder och de nya sladdriga pattarna.
Aldrig är det riktigt bra...
2 kommentarer:
undrar om du glömde slåss?! För du vet boxningsträning och slagsmål bygger snygga armar. Sen får du väl skaffa hålkindsinlägg.
puss
Jag ville boxas, men tänkte att sånt kan man väl inte göra heller så jag sprang istället. Så fort jag bara kunde.
Sen är det ju också himla synd att jag inte har någon att visa mig för nu när jag helt plötsligt tycker så mycket om min kropp. Jag har fått förslaget att hänga strax nedanför den stora klockan på simhallen i bikini. Strike the pose! Så kanske jag gör.
Skicka en kommentar