LIVET OCH LITE TILL

torsdag 10 september 2009

.jag och mina tics

Förskolefröken med lagom permanentat hår och bekväma kläder hade fäst en nål i tröjan. Den uppmanade omgivningen att inte svära. Jag såg den. Registrerade orden. Och började svära.

Inte för att jag ville. Inte för att jag brukar svära min tunga svart.



Utan för att jag uppenbarligen har tics.

4 kommentarer:

Ebba G sa...

Korpis har lärt mig att hjärnan inte förstår ordet inte. Så du läste "svär inte" men hjärnan hörde svär!!! Det är inga tics, det är bara hjärnverklighet.

Anonym sa...

Vad är tics?

Kotte sa...

Jo, men det var ju uppmuntrande!
Jag hade också börjat svära.

Comvidare sa...

"Tics refererar till ofrivilliga, återkommande och svårkontrollerbara muskel- eller nervryckningar. Tics kan delas in i två grupper, enkla och komplexa tics. (...) Komplexa fonetiska tics innefattar bland annat upprepande av ord, mumlande av ramsor, härmningar med mera.
"