Det dök upp en ny människa i mitt liv. Jag var verkligen inte beredd på det, men när han stod där framför mig så visste jag instinktivt var jag skulle sortera honom. Jag visste det därför att linjerna runt ögonen skvallrade om minnen från många skratt. Jag kände det för händernas uttrycksfullhet, huvudets språk och orden som lämnade läpparna sa samma sak.
Och jag förstod det för att mina fingertoppar letade anledningar till att känna efter om han var verklig.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar