Målmedvetet låste jag fast mig vid datorn idag. Timmarna gick men jag lyfte aldrig blicken. Inte förrän datorn var den som först gav upp tog jag ett steg tillbaka. Och den återhållna energin attackerade varje por. Armarna kliade och benen sparkade mot osynliga föremål i rummet. Under skinnet brann det, men hur mycket jag än viftade med armarna så lyckades jag inte släcka.
Bilden om flugans ihärdiga kamp att ta sig ut ur sitt fängelse mellan två rutor blev tydlig. Tröstlös kamp som slutar med död.
Men vinet gav inget lung.
Badrumsskrubbningen gav ingen trötthet.
Musiken stillade inga nerver.
Ge mig en anledning att öppna kroppen och skrika! Tömma det som inte vill finnas kvar!
torsdag 1 oktober 2009
.instängd kraft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Menar du att du skriver sånt vi andra inte får läsa? Eller ska du publicera framöver? Du skriver väldigt bra, det vet du väl? Så fram med manuset!
Jaha. Inlägget kanske kunde tolkas så. Det hade jag inte tänkt på. Datorn stod på jobbet, roligare än så var det tyvärr inte.
Men om jag ska svara på din fråga. Jag vet inte om jag behärskar något annat format än bloggen. Hur skulle det se ut det som jag skulle publicera?
Och på tal om det. Var är ditt manus?
Jobbdator är nog bra det också.
Mitt manus ligger i blogen.
enkelt vad!
Skicka en kommentar