Jag har nog aldrig varit särskilt bra på val. Kanske litar jag inte på mitt eget omdöme. Kanske vill jag att livet ska rusa fram, utan att fastna vid en massa vägskäl.
Och när jag finner mit själv mitt i korsningen, ängsligt spejandes åt alla väderstreck så blir jag lätt illamående. Känner mig överkörd och en smula ofredad.
Beslutet om att vaccinera mot svininfluensan förföljer mig. Både valet att sätta nålen i min kropp och hur jag ska ställa mig till sprutan i min dotters arm.
Mindre val får lika stort utrymme. Fågel eller fisk till middag? Duscha i kväll eller i morgon?
Ofta stoppar jag huvudet i sanden och förlitar mig på slumpen.
Krona eller klave.
Livet är en lek.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar