Min lilla har fastnat med blicken. Hennes ögon lyser av beundran och mitt prat om vad som ska drickas till middagen är helt chanslös i konkurrensen. Den bedårande skönheten med den fantastiskt vackra klänningen har stulit talförmågan från min dotter.
Inga nervgifter skvalpade runt i fostervattnet jag simmade i under mina första nio månader, så min kropp ser ut som en kropp ska göra.
Generna som bar på intektuell vighet fick jag med mig i bagaget, så hjärnan sitter där den ska.
Humor och snabba associationer har jag tränat upp, så jag är ingen likvaka.
Lagom många bekymmer har drabbat mig, så jag är varken överdrivet naiv eller deprimerande pessimistisk.
Spegeln skrämmer mig inte längre, så jag har tillräcklig insikt att se när jag kliver på tår.
Men varför jag ändå fortfarande lever ensam med mitt barn...
...det är något jag inte begriper.
Läser på e.kontakt att en man söker en tjej som passar in på: ...tänkande, charmig, omtänksam och attraktiv. Funderar genast om det passar in på mig.
Tänkande, tja fast inte mest som i filosoferande utan mer i betydelsen av att jag tänker på andra. Men jag svarar nog "ja" på det ändå.
Charmig, absolut. Jag är busig, glad och spontan, det måste väl vara definitionen på charmig.
Omtänksam, definitivt. På gränsen till självutplånande ibland.
Attraktiv, nej, det kan jag av någon anledningi nte svara på. Jag kan med lätthet ha åsikter om min inre egenskaper, men de yttre? Nej, då slår skeptikern in. Om jag säger att jag är attraktiv så kan jag motbevisas direkt. Det räcker med en blick på mitt foto, så ertappas jag med lögnen. Men om JAG tycker att jag är attraktiv, då borde jag väl kunna svara "ja" på den frågan. Eller om tillräckligt många har sagt att jag är attraktiv? Men märkligt är det att jag inte behöver lika många som sagt att jag är charmig för att jag ska veta att det är sant.
Känner ni igen er? Är ens utseendet inte någon man får ha en åsikt om?
Du ser mig. Jag sitter här och inte syns, men du ser mig.
Jag har slutat andas, men du hör min andhämtning.
Tänk om jag inte vill finnas då!
Kan du sluta bekräfta mig!
Du gör illa mig. Jag sitter här och inte syns, och du trampar på mig.
Jag har slutat andas för att du håller för min mun.
Tänk om jag vill finnas då?
Kan du inte se mig?
Snälla!
Jag har fått ett erbjudande jag inte kommer att kunna motstå. Erbjudandet innehåller ord som "produktchef" och "marknadsansvar". Förändringen kommer att kasta mig in i en ny värld. Fruktansvärt skrämmande. Men rädslor ska man springa rätt in i.
Så på måndag ska jag springa.
Ibland tycker jag att mitt liv är makalöst. Och ibland, är just precis nu!
