LIVET OCH LITE TILL

fredag 31 juli 2009

.min snuskmobil

Läste att mobiltelefoner är det snuskigaste som finns. Att de är fulla av bakterier som de hämtat på toaletten. Som jordnötter på krogen alltså.

Min mobil får alltid följa med på toaletten. Nej, det är inte för att jag är tjej och alltid kissar i par, utan för att jag tror att dörren kommer att gå i baklås och förvandla minuter till evigheter. Istället för att bygga en säng av pappershanddukarna så att jag ska ha någonstans att sova medan jag väntar på att kollegorna ska komma tillbaka från semester, så vill jag helt enkelt kunna knappa in hyresvärdens nummer och därmed räddas från Expressens löp. Jag vill inte vara kvinnan som överlevde en vecka instängd på en personaltoalett.



torsdag 30 juli 2009

.sista dansen?

Igår kväll var jag ute och svängde mina lurviga. Fast planen var att jag inte skulle det. Svänga mina lurviga alltså. Nej, jag hade tänkt att avlägsna pälsen på benen innan, men sen fick jag en akut släng av tidsbris och lathet. Ett par jenas fick täcka det som växer vilt på mina ben.

Mannen med barnhänderna var där igen. Han bugade sig och bjöd upp mig. Känner mig lite kluven där. Han är skaplig på att dansa, men hela killen skriker "uppsåtlig misshandel". Missförstå mig rätt. Det är inte han som misshandlar, utan jag. När han räcker fram sitt pyttelilla pekfinger och vill att jag ska snurra runt det så blir jag lika förvånad varje gång när fingret sitter kvar när jag snurrat klart.

Det gnussande gänget var också där. Jag råkade bjuda upp en av dem och hamnade genast i en utsällningsmonter intill lärljungarna. Han la ett frågetecken mellan sina ögonbryn och kunde inte begripa att jag inte ville stängd-mun-hångla med en total främling som redan hade stängd-mun-hånglat med en 15-20 tjejer innan mig (i åldern 15-20 år).

Tjejerna, brudarna, kvinnorna, tanterna var naturligtvis överallt. Det blir lätt så. Att legitimt ta på så mycket kropp man kan under en fyratimmarsperiod är tydligen mest en aktivitet för honorna. Sternhård konkurrens, check! Jag tvingades därför utröna vilken position som mest skrek "ta mig, ta mig!". Att hoppa upp och ner och peka på sig själv fungerade, märkligt nog, sämst. Jag-bryr-mig-inte-looken är inte heller framgångsrik eftersom jag, märkligt nog, bryr mig som fan om ingen bjuder upp mig. Kändisposen kunde ha fungerat om det inte vore så att en tölp till man spillt vatten på ett rätt olämpligt ställe. Jag tror män har svårt att koncentrera sig på mitt decoltage när området är genomdränkt av något som ser ut att vara svett.


Nej, än har jag inte dansat sista dansen.

.en bit vit tårta med brunt på

Föreslår födelsedagsbarnet att ta med mig tårtan som står i min frys. Konversationen sker över sms. Jag får kramp i tummen när jag ska T9:a mig fram till s.c.h.w.a.r.z.w.a.l.d.tårta.

Hon svarar att hon redan har en vit tårta med brunt på.

Hm.

Ska jag svara att min tumme ser ut som S.c.h.w.a.r.z.e.n.e.g.g.e.r.s?

onsdag 29 juli 2009

.öde kontorslandskap

Jag kom först till jobbet i morse och fick bryta mig in i fortet. Larmkod och fyra olika nycklar senare så kan jag använda nästa kod för att komma in i datorn. Tar en kopp te medan jag väntar på att tröskverket ska tugga klart.


Vid tio-snåret fylls ett annat kontor på, men han stannar bara till strax efter lunch. Tomt igen.

Men så börjar det låta igen. Är det möjligen någon annan som beslutat att titta förbi?

Nej, det var bara kaffemaskinen som startat självrengöringsprogrammet. Den gör det när den tror att kusten är klar och det är typ mitt i natten.


tisdag 28 juli 2009

.du luktar inte så mycket för att vara så fet!

Aj, vem är det som drar mig i håret?

Jaha! Hej, är det du!

Jag ser lite ansträngd ut eftersom en guldfisk håller på att simma upp i röven på mig. Så jag måste liksom lägga allt fokus på knipet. Men trots det så tycker somliga att jag nu är en Midnight Fantasy så det är bäst att jag putar lite extra med mina bröst.




...men inuti är jag fortfarande samma jag!

söndag 26 juli 2009

.men vad hittar vi här då?

Ska man njuta av solen på min balkong så måste man göra det i kortare etapper. Dels för att det blir dödens varmt däruppe, dels för att konstruktören av stolarna inte kan ha haft någon som helst tanke på att någon skulle sitta på dem.

För att avlasta min ömmande tantröv så drar jag upp knäna mot magen och genast tar solen tillfället i akt att skicka strålkastarljus på området baksida-lår. Där har jag en afghanhundspäls.

Tantröv. Och generande tanthårväxt.


Kanske anledningen till att jag får ligga lika ofta som en tant på ålderdomshem?


.min alldeles egna tantröv

Varannan dag springer jag. Biter ihop och släpar mig ut på en runda på minst fem km. I sommar har jag motionerat i Eskilstuna, Sigtuna, Hässelby, Umeå, Bergshamn, Nordingrå och Junsele. Man kan tro att det gett effekt. Men inte. Jag noterar att tantröven är kvar (min mors man noterar också det men har inte vett att hålla tillbaka kommentaren om att vi ser lika ut bakifrån, jag och min mor). Och jag noterar att jag, endast med liten mariginal bättrade på tiden på min gamla runda.

Jag tränar förmodligen helt fel.

Har nog laddat ner träningsprogrammet "tantröv 2009" av misstag.


(Håll utkik på era bilfärder runt om i landet. Om ni har (o)tur kan ni nämligen se min rumpa som modell i kontursågade trädgårdsprydnader föreställandes mig i framåtböjt läge petandes i trädgården. Förmodligen syns mina mamelucker också!)

torsdag 23 juli 2009

.som en nummerupplysning på nätet

I hallen ligger mardrömmen "lokaldelen" och välkomnar mig tillbaka från semestern. Jag kan inte minnas när jag senast bläddrade i en telefonkatalog. Förmodligen var det när jag behövde papper att elda med. Typ bränna min BH eller nåt.

De brukar ringa mig på jobbet och fråga om vi vill betala för att vara med i katalogen. Det vill vi inte. Eftersom ingen letar utbildningar mellan psalmbokstunna blad. Inte längre. Jag brukar fråga om de inte hängt med i utvecklingen. Men man kan tydligen betala för att vara sökbar på deras hemsida också. Det vill vi inte heller göra eftersom det är GRATIS.

Fastnade i soffan framför Independence Day. En annan mardröm. Blev sugen på att bränna TVn för att slippa se. Men katalogen låg ända borta i hallen och dit orkade jag inte gå. Det missförstånda geniet i filmen öppnar sin laptop och börja göra sökningar. Den förvånade fadern häpnar över att sonen kan söka efter ALLA TELEFONNUMMER I USA med sin lilla dator. Jag gissar att ledningen för Lokaldelen inte ser på så många andra filmer.


Vet inte om jag själv hade valt 1996 som året att stanna upp i utvecklingen...



.bajs all over the place

I toaletten i campingens servicehus, som jag valt efter mogen och synnerligen vetenskaplig analys (det bås som ser ut att vara minst använt...ibland det längst bort dit ingen orkar gå, ibland det som är närmast eftersom alla tror att alla går dit och därför väljer alla ett annat) hittade jag en bamsing till korv. Jo, jag hade gått in i damernas, det dubbelkollar jag alltid. Så nu har den bilden etsat sig fast på min näthinna. Där trängs den med bilden av en kringla på en papptallrik som någon sjuk person hade tagit och lagt ut på nätet. I stiligt sällskap finns även känslan av kabeln som dottern la på min fot och killen som åt majs, som han hade hittat i sin egen blöja.


Varsågoda. Jag delar härmed med mig generöst av dessa bestående intryck.


måndag 20 juli 2009

.klädpoker för vuxna, finns det?

Nioåringarna hade tydligen spelat klädpoker. Informationen levererades över middagsbordet med vad jag uppfattade, en axelryckning. Vuxna sätter förstås köttbullen i vrångstrupen, men vilken innebörd har leken för ett barn egentligen?

Funderar när jag senast spelade klädpoker. Högstadiet kanske. Helt klart innan en naken mans kropp fick mig att reagera av annat än nyfikenhet. Spelade man inte bara för att man ville se vad som gömde sig bakom det motsatta könets lager av kläder? Inte var det väl sexuellt? Inte vad jag minns. Det som avslöjades var möjligen en liten blek sak som försökte gömma sig bakom några ensamma fjun? Knappast erotik. Inte en tillstymmelse till risk att nåt skulle kunna hända.

Barn behöver referenser och de är listiga. Vill de jämföra sig med andra barn så hittar de verktygen. Inte mer med det.


När jag googlade så såg jag till min fasa att det faktiskt fanns klädpoker för vuxna, vuxna som vägrar växa upp misstänker jag...


.hur man (inte) äter hemma hos oss

Min trådsmala, blåögda och blonda lilla skönhet uppför sig precis som man ska. Om man är en trotsig, borskämd och matvägrande modell alltså.

Det är inte så att jag skjuter fram en tallrik med pulvermos och micrade fiskpinnar framför henne. Jag anstränger mig. Hon lägger på en attityd och gnäller om att maten inte är god. Jag hatar ungar som klagar på min mat. Och hon har alltid varit så. Gnällt och matvägrat. Men hur mycket hon än gnäller så tvingar jag henne aldrig att äta. Jag skickar in henne på sitt rum.

Men det finns ett stort problem med den här pedagogiken. Hon påverkas lika lätt som sin mor om hon inte får äta. Hon tappar all förmåga att koncentrera sig och blir en riktig liten skitunge. Helt omöjlig att vara i samma rum som. Helt omöjlig att vara i samma land som.

Så vad gör man?

Jag vill inte tvinga och skapa ätstörningar.

Jag vill inte belöna och lägga grunden för fetma.

Hur får ni era barn att äta det som serveras?

.kvartsmaran, en marig utmaning

Hon på jobbet utmanade mig. Hon visste inte om det själv, men när hon sa de magiska orden "jag ska springa kvartsmaran" så kunde jag inte se någonting annat än handsken hon kastat framför mina fötter. Men hon såg aldrig att jag plockade upp den.

Två-tre månader senare så nämnde hon i förbigående via ett sms att hon hade backat ur. Hon ville att vinden skulle ruska om hennes hår mer än så.

Själv står jag kvar med handsken i handen. Kvartsmaran ska avverkas. Så är det bara!

I helgen var det genrep. Sprang de kilometerlånga uppförsbackarna i Höga Kusten och ramlade nedför alltför korta medlut. I en timme led jag och för varje steg jag tog så krävdes en ny övertalningskampanj varför jag skulle ta ett nytt. Svetten kokade på ryggen.


Men belöningen lät inte vänta på sig. Ett dopp i en sval sjö, med fantastikt vacker utsikt som sällskap. Och en grillad kyckling som aldrig smakat bättre.


söndag 19 juli 2009

.singelolycka?

Är tre år lång tid?

Räcker dagarna för att vanor ska ha förvandlats till ovanor?

För att den bleka lampan vid köksbordet ska kännas mer varm än solen utanför?

För att avståndet till andra människor ska ha blivit nog långt för att det hela tiden ska kännas tryggt och säkert?


Är tre år tillräckligt för att glömma vem man var då?


Jag vet svaret.

Det är tillräckligt lång tid! Minnen har nämligen kort livslängd. Men rädslor däremot släpper inte taget. Rädslan över att förlora kontrollen är en siamesisk tvilling som inte kommer att lämna min kropp förrän jag stryper energitillförseln. Det är bara det att det är svårt att släppa något som blivit en del av sig själv...


Är tre år tillräckligt för att förlåta...


...mig själv?

lördag 18 juli 2009

.mannen och kvinnan på en blankett

Härnösands kommun.

Blanketter. Blanketter i dåliga kopior. Blanketter som är omöjliga att fylla i.

Det ska fastställas hur mycket vi ska betala i barnomsorgsavgift. Viktigt, viktigt.

Kom till första raden "kvinnans namn" och till andra raden "mannens namn".

Vilken man och kvinna syftar de på? Adam och Eva? Kvinnan som är gift med barnets pappa? Och han som jag inte lever med? Jag är vårdnadshavare så det är inte jag, det vet jag i alla fall.

Sen ska det fyllas i inkomst. Mannens inkomst för sig och kvinnans för sig. För tydligen är det viktigt att veta vem som tjänar vad.

Och som extra knorr i kaoset så ska vårdnadshavare 1 och vårdnadshavare 2 skriva under! Inte mannen och kvinnan som ovan! Men hallå!


Eftersom jag inte lyckas fylla i blanketten så ringer jag till högsta hönset. Inte ens hon vet. Så jag får göra så gott jag kan. Hemma hos pappan så bor det en man och en kvinna. Det får bli dem.


Lämnar omöjlig blankett vidare. Fast jag skrev under den tomma blanketten innan.

Klart.

fredag 17 juli 2009

.som att ligga på nålar!

Naturligtvis kunde jag inte åka på semster utan att ramla över en spikmatta. Det regnar spikmattor. Faktum är att hela Sverige är täckt av ett tunt lager spikmattor.

När jag snubblade över mattan så landade jag på rygg.

Aaaaooooo!

Mattägaren log uppmuntrande.

Instruktionen löd 20 minuter, men kom igen! Jag punkterade nästan en lunga redan efter två minuter.

Magen då?

Aj, aj, aj

Eller kinden, som den medföljande broschyren visade?

Men, dra åt helvete!


Snacka om masspsykos! Jag är övertygad. Spikmattan är det bästa aprilskämtet sedan TVn och nylonstrumpan! Önskar bara det var jag som tjänade asmycket pengar och skrattade högst åt tidernas bästa practical joke!



fredag 10 juli 2009

.här skulle man vart!

.mitt lösaktiga jag

Mitt ex brukar antyda att jag är lösaktig. Han vet inte hur rätt han har. Fast kanske inte på det sätt han tänker...

Saken är den att jag gärna jobbar upp lite svett tillsammans med andra. Män som kvinnor. Jag gör ingen större skillnad. Med män brukar jag som regel få jobba lite hårdare bara. Jag har också upptäckt att det är skönare för mig om vi håller samma takt. Så ibland får jag jobba på rätt rejält!

Idag blev jag ordentligt blöt tillsammans med M.S. Han var lång, men inte inte så uthållig som man hade kunnat tro. Han skyllde på förkylning och länge sedan sist. Men han tar sig nog efter ett par rejäla omgångar.

Förra veckan flämtade jag i kapp med en skön liten blondin. Hon var som en liten iller och låg alltid steget före mig.

Sen brukar M.I också tillfredsställa mina önskningar. Men han brukar inte nöja sig med mig enbart, utan han kör alltid en extra omgång själv efteråt.

Men vi ska inte heller glömma outtröttliga M.N. Han ser inte ens anfådd ut när jag själv dryper av svett. Han pratar sig igenom hela vårt pass och kommer med uppmuntrande tillrop.


Vi får se vem det blir nästa gång. Men jag är av den åsikten att oväxling förnöjer.

Mitt löpaktiga jag!

.irriterande kalasprat!

Det bästa med att fylla år är att man får lägga löjligt mycket pengar på sånt där som man aldrig annars handlar på Coop. Två olika sorters smörgåstårtor stod på menyn och jag proppfyllde tre bärkassar med gott-gott-gott.

Så över smörgåstårta och kakor pratade vi om irriterande egenskaper.

Jag äter chips och kakor med öppen mun och blev omedelbart utbuad. Men det låter mycket godare när man hör krapret, försökte jag. Det låter äckligt, svarade den unisona kören.

Han på andra sidan bordet våldtog äpplen. Ialla fall hävdade hans sambo det. Och dessutom ville han att hon skulle bevittna övergreppet. Jag tror inte att den ursäkten håller i rätten...




onsdag 8 juli 2009

.märkesrea tvingar mig till impulsköp

Strövade omkring med dottern längs med Sigtunas vackra gågata. E fick en solhatt och ett par badtofflor. Esprit. Det ska böjas i tid det som krokigt skall bli. E gick ett kvarter med de nya skorna innan hon försiktigt började knorra. Hon hade intygat och svurit ed på ed inne i butiken att skorna inte skavde. Jag trodde henne inte men lät mig övertalas. Ett kvarter senare hade jag alltså ångrat mig.

Själv hittade jag ett par byxor för 1550 spänn. Fint märke, men skitkonstig modell. Kanske därför priset var nedsatt till 100 kronor. Jag har inte hunnit vandra några kvarter med dem än så jag vet inte om de malliga byxorna kommer att åka in i stjärten när jag går. Men i så fall tänker jag inte knorra så att någon hör. Ialla fall inte E.

tisdag 7 juli 2009

.med en kropp som fuktar mina läppar

Jag lutar mig tillbaka och låter ögonen följa konturerna av hans kropp. Jag vet att han inte ser hur jag smakar på hans hud med min blick. Med fuktade läpper känner jag hur ett kryddigt vin når min mun och måste hejda impulsen att luta mig fram och låta tungan hitta fler dofter.

Han är oändligt läcker, på ett sätt som förbluffar mig. Hur jag än vänder och vrider på honom så är han lika vacker från alla vinklar. Som en tredimensionell skönhet.

I skydd av hans slutna ögon låter jag berusade fantasier leka fritt. Jag ger hjärtat utrymme att sjunga och lungorna förtroendet att själv bestämma takten.


För när han öppnat ögonen tar åter de oändliga frågorna över min kropp och lämnar mig rädd kvar.

.fantomens alla personligheter

Vinet och de svalkande drinkarna övertalade oss att följa tonerna från den flerstämmiga sången in, bakom ett vitt trähus, till en liten lövtäckt berså. Runt ett bord, dekorerat med tomma flaskor och nästan utbrända ljus, satt ett tiotal vänner och ömsom sjöng, ömsom skrattade. Stolar drogs ut för oss att sätta oss på och mitt glas fylldes av rusiga bubblor.

Den glasögonprydde unga mannen intill mig drack sparsamt av det som bjöds. Han skulle upp tidigt dagen efter. Han var nämligen fantomen.

Say what???!!!!

Killen på andra sidan var också fantomen. Liksom han på andra sidan bordet. Fast de turades om. Ibland pirat, ibland fantomen.

Så ett litet tips till alla er som vill se en fantomen med tight röv.....följ ljudet av flerstämmiga snapsvisor, och leta er in bland gränderna!


söndag 5 juli 2009

.fantomens alla sidor!

På semestern är det läge att fylla barns hjärtan med fantastiska äventyr och resor till exotiska platser. Vi hittade en sådan plats i Eskilstuna på Parken Zoo, men för inträdet och småplockandet i tacobuffén så skulle vi kunna åkt till djungeln på riktigt istället. Med privatplan.

Nej E, du får inte sluta åka karusell än, bara 14 åk kvar så har biljetten lönat sig.

Det fanns något för mammorna också. Fantomen skulle fylla 40. Själv kommer jag att fylla 34 om några dagar och är därmed tillräckligt gammal för att spana på 40-åringar. Jag minns när en militärgrön uniform räckte för att mitt hjärta skulle göra volter av förhoppning. Nu vänder jag på huvudet när jag ser en herrelös småbarnspappa med ett barn under armen och mitt i en konfliktlösning huruvida man får mata sina småsyskon med grus. Så ni förstår hur utsikten om en vältränad man i trikåer fick mig att klappa händerna av förtjusning.

Men vänta lite nu! Hur gammal kan man egentligen vara och fortfarande tro att man kan passera som 40-åring? Nog har jag hört talas om förfalskade leg, men det här var ju löjligt.

Fantomen hade svettringar och slapp röv!

torsdag 2 juli 2009

.jämna sommarplågor

Man kan tro att år av evolution skulle ha lett fram till kvinna 2.0, den uppdaterade modellen som inte får mens på sommaren. Är det inte på sommaren vi (läs: alla andra som hittat en knullvänlig partner eller de som är skönt sommarpromiskuösa) har de bästa förutsättningarna för att fortplanta oss? Småberusning gör övertalningskampanjer överflödiga, luftiga kläder gör förspelet kortare, hettan levererar uppvärmda kroppar. Perfekt läge alltså!

Men så kommer den där mensen och förstör allt.

Min vana trogen blir jag lika förvånad varje gång. Mens! Redan? Trots att Corollan är löjligt överpackad så fick jag upenbarligen inte med mig allt. River och sliter i bland toarullar och schampoflaskor i syrrans badrumskåp, men inget där. Förutom bindor, men vem vill att ens bikinitrosor, efter ett svalkande dopp, ska se ut som en överfylld blöja? Gör en minnesnotering att jag ska skälla ut syster för bristande komfort med onödigt lidande som effekt (och fråga henne hur hon hittat källkoden till kvinna 2.0, den utan mens på sommaren).

För att fortsätta i samma tydligen förutbestämda väg av misslyckande, så råkar jag köpa tamponger av storlek super mega gigantus. Empiriska studier har visat att jag är kapabel att pressa ut en hel soffgrupp ur snippan, men det är inget jag vill göra flera gånger om dagen!

onsdag 1 juli 2009

.tre glasskladdiga kinder

Stora glasskladdiga kinden klättrar upp i min famn och lägger vant tyngden mot min kropp. Hon tankar energi. Men innan en minut passerat har vinden tagit tag i det blonda, redan trassliga håret, och lockat med henne på fler sommaräventyr.

Mellanstora glasskladdiga kinden sätter sig avvaktande i mitt knä. Hon vet att man brukar göra så, men jag får känslan av att hon inte förstår varför. Hon tankar ingen energi. Hon har redan så att det räcker och blir över. Hos henne är det vinden som får jobba för att hinna ifatt.

Minsta glasskladdiga kinden låter mina armar omfamna henne och pussa hennes mjuka hår. Hon har tid att stanna. Efter en stund fyller hon altanen med sin ljusa stämma. Hon kan imponerade många barnvisor på småländska.

På mina kläder finns nu spår efter tre sorters glass.