.tre glasskladdiga kinder

Stora glasskladdiga kinden klättrar upp i min famn och lägger vant tyngden mot min kropp. Hon tankar energi. Men innan en minut passerat har vinden tagit tag i det blonda, redan trassliga håret, och lockat med henne på fler sommaräventyr.

Mellanstora glasskladdiga kinden sätter sig avvaktande i mitt knä. Hon vet att man brukar göra så, men jag får känslan av att hon inte förstår varför. Hon tankar ingen energi. Hon har redan så att det räcker och blir över. Hos henne är det vinden som får jobba för att hinna ifatt.

Minsta glasskladdiga kinden låter mina armar omfamna henne och pussa hennes mjuka hår. Hon har tid att stanna. Efter en stund fyller hon altanen med sin ljusa stämma. Hon kan imponerade många barnvisor på småländska.

På mina kläder finns nu spår efter tre sorters glass.