Hon på jobbet utmanade mig. Hon visste inte om det själv, men när hon sa de magiska orden "jag ska springa kvartsmaran" så kunde jag inte se någonting annat än handsken hon kastat framför mina fötter. Men hon såg aldrig att jag plockade upp den.
Två-tre månader senare så nämnde hon i förbigående via ett sms att hon hade backat ur. Hon ville att vinden skulle ruska om hennes hår mer än så.
Själv står jag kvar med handsken i handen. Kvartsmaran ska avverkas. Så är det bara!
I helgen var det genrep. Sprang de kilometerlånga uppförsbackarna i Höga Kusten och ramlade nedför alltför korta medlut. I en timme led jag och för varje steg jag tog så krävdes en ny övertalningskampanj varför jag skulle ta ett nytt. Svetten kokade på ryggen.
Men belöningen lät inte vänta på sig. Ett dopp i en sval sjö, med fantastikt vacker utsikt som sällskap. Och en grillad kyckling som aldrig smakat bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar