Han som är ny i familjen berättade om en grillkväll med grabbarna. De var mer än lovligt trötta på de vanliga köttbitarna, och ute efter något mer kulinariskt. Tjäder, kläckte någon ur sig och in i bilen med hela skaran och så ut på jakt. Men de behövde aldrig lämna bilen. Tjädrar är enligt utsago lika korkade som renar. De står kvar och väntar tålmodigt på att bli påkörda. Och sex påkörningar senare hade hela kalaset försetts med vitlöksspäckade tjäderbröst.
Runt hela badkarskanten står de uppradade, de tjugoåtta små plastdjuren. Hon har byggt inhängnader av schampooflaskor och badskum. Hästarna på ena sidan, odjuren på andra och djuren som kan flyga närmast kranen.
Hela tiden hör jag djurens röster från badrummet. Det är en oändlig historia som spelas upp därinne. Och om jag inte avbryter leken snart så måste jag fiska upp ett russin ur ett iskallt djup. Själv har hon inget alarm som talar om när det räcker för i kväll.
I sommar kommer turnén till Sveriges alla djurparker att fortsätta. När hon blir större ska vi se världen. Resan till fantasiland gör hon redan nu.
Det är förresten djurskötare hon ska bli när hon blir stor. Och om jag vill kan jag få bli hennes assistent berättar hon. Det tackar man för, bara det är pegasus och inte ormar som ska assisteras.
Innan jag ens hunnit ut ur bilen fick jag en andfådd instruktion.
-"gå försiktigt, akta kycklingarna"
Men innan jag kunde gå försiktigt och akta kycklingarna så var jag tvungen att avbryta ett litet lamms stund i himmelriket och trassla ut honom ur en ensilagebal för att kasta tillbaka honom till hagen. När man väl får grepp om de pilsnabba lammen så kan man lätt bära dem i sin famn. Men jag fick lägga lite engagemang på att försöka undvika att gnugga fårbajs mot min vita täckväst.
Men sedan kunde jag se upp var jag satte fötterna och assistera sökandet efter kycklingar som hade rymt från sitt tillfälliga boende i garaget. Elva stycken hittade vi, men åtta dunbollar kom inte ens fram när leken var slut och vi ropade "fritt fram".
Väl uppe i huset så gömde tre katter och två hunder mig under ett täcke av små envist kittlande hårstrån och ogenerad uppmärksamhet. Den självsäkra blågrå katten och den skäggiga unghunden ansträngde sig mest. I en timme var lurade de mig att arbeta, utan ersättning, med att massera deras lurvigt suckande kroppar.
Och de fick mig till och med att tro att det var för min skull jag gjorde det!
Och till råga på allt så hittar jag denna bild på Google. Så nu får jag bajsa stående!
Min balkong är på tredje våningen. Vill man vistas på min balkong så måste man passera hall, kök och vardagsrum först. Jag brukar märka om någon går ut på balkongen. Fast grannens katt brukar balansera på räcket och sätta sig på bordet för att iaktta mig genom det stora fönstret. Han smyger som han vill, utan att passera mitt vardagsrum. Min balkong är nog lite av en semesterort för den svarta katten.
För en månad sedan förberedde jag balkongen för vintern. Plockade in dynorna och gav elgrillen ett stor plastöverdrag.
Nu tittade jag ut på balkongen och upptäckte att plastöverdraget var borta.
Vad!?
Hur har det gått till som?
Inte kan väl katten dragit av plasten och ätit upp den? Jag fattar inget.
För den vars hudtyp är 100% skandinavisk så finns det genvägar till en gyllene brun hy. Det finns omvägar runt brända axlar och hud som lossnar från kroppen.
Eftersom jag läser magasin och kvällspress med viss regelbundenhet så vet jag att en gyllene hud är raka vägen till lycka, framgång och snygga kompisar. Så när jag kom till affären så kändes 150 spänn för en liten tub som ett fynd.
Men nu när jag regelbundet nyttjat produkten har min hy börjat bli gul. Och jag tycker mig känna en svag dogt av kycklingbuljong. Och låg det inte en fjäder i sängen när jag vaknade i morse?
Var försiktig nästa gång ni ser en kyckling, det kan vara en lättlurad blondin.
Tre rådjur gjorde mig sällskap en stund på min löprunda. De sprang ett femtiotal meter framför mig. Stannade. Väntade in mig. Studsade vidare. Stannade och iaktog mig medan jag sprang förbi. De stod 20 meter från mig och spetsade öronen när jag pratade lite med dem. Släppte mig inte med blicken förrän jag försvunnit tillbaka in i skogen.
När jag gled in i lejongropen var det många bekanta djur där. Ingen så bekant att jag gnuggade nos, men jag höjde ögonbrynen och nickade igenkännande flera gånger. Så kom flockens ledare in. Han markerade genast status. Svepte med blicken över flocken och valde att slå sig tillro långt fram. Han noterade mig, den yngsta (och snyggaste?!) i flocken och makade sig närmre. Blicken sa allt. Ännu en hona att erövra.
Hanen blåste upp sig. Vände blicken mot resten av flocken. Grymtade och gjorde sin närvaro svår för andra att ignorera. Det fanns andra hanar som stod i beredskap att ta upp kampen om flocken, men ledaren kämpade väl. Ett dovt morrande och blottade tänder fick konkurrenterna att backa tillbaka.
Möten.
En helt vanlig dag.
I en mansdominerad bransch.
