LIVET OCH LITE TILL

torsdag 26 november 2009

.närkontakt med rådjur

Jag vet inte var jag hade min uppmärksamhet för jag ryckte till när dottern ropade. I strålkastarljuset stod ett rådjur. Jag säger stod för det var så det kändes. Som om allt stannat till så att jag skulle få utrymme att värdera och reagera. Det som kändes som en evighet gick på ett ögonblick, men jag hann bromsa så pass att det bara var rumpan jag träffade.

Ut ur bilen klev två människor i chock som blev stående mitt på vägen. I diket låg ett minst lika förvirrat rådjur och stirrade tillbaka. Hon hade inga ben att stå på.

Frågorna var som skjutna ur en kanon. Vad händer nu mamma? Vem ringer du? Varför ska rådjuret skjutas? Får jag berätta på skolan? Det var svårt att parera alla frågor när jag själv skapade lika många i mitt eget huvud. Hade jag med mig en domkraft? Var det rådjurssadel som smakade så gott? Är det markägaren eller polisen man ska ringa? Och herregud, hur gick det med framskärmen?

När jag lämnat över till någon annan så kliver djuret upp och småspringer in mot skogen igen. Vi kliver in i bilen och åker vi också.

Alla varelser behöver tydligen lika stort utrymme att greppa situationen. Nu lever vi vidare alla tre som om ingenting hänt, men med en historia att minnas.


3 kommentarer:

Ebba G sa...

Nej!!!!!
Så får man inte göra. Rådjuret kan vara skadat, ha inre skador och i så fall kanske det ligger någonstans och plågas. Man måste alltid kontakta polisen/markägaren och märka ut platsen för att det ska gå att komma med hund och spåra upp. Det här är en sorts smitning... inte bra!!!!!

Comvidare sa...

Jag ringde en jägare, granne till markägaren. Han lovade att ta hand om det och det gjorde han och hittade henne i gott skick. Polisen vet också om att det hänt, för säkerhetsskull liksom.

Du kan vara lugn, Bambi ligger inte och gråter under ett träd.

Ebba G sa...

Gud så skönt. Bambisar ska studsa omkring och vara vackra!