-Vad fin du är i håret, sa hon tillslut. Jag hade just börjat undra vad det var hon tittade på. Hon hade nog undrat själv också, för hon såg lättad ut när hon hade satt fingret på vad det var som såg annorlunda ut. Så vi fortsatte att prata om det som är livet. Ögonen både rördes till tårar och skrattades skrynkliga. Det blir alltid så när vi pratar.
Men den där blicken slutade inte att titta. Faktum var att hon tillslut stirrade på mig. Hon letade efter något i mitt ansikte som hon inte kunde placera. Det var kanske inte frisyren ändå.
-Vad är det med dina ögon, frågande hon och lutade sig närmare. Hela mitt inre rann ut över caféets golv. Är det så att det som känns i mig också syns på ytan?
-Det är nog harmoni du ser, svarade jag med ett hoppfullt leende brinnande i ögonen. Och inom mig viskade jag att det är min kärlek till mig själv som rinner ut och kladdar ner hela bordet.
När jag kramat om det varmaste jag kunde så tog jag mitt leende och vandrade tillbaka mot jobbet. Jag tänkte på ögonen som avslöjade sig och jag tänkte på honom som hittar nyanser i mitt ansikte som jag inte visste fanns.
7 kommentarer:
VILKEN HONOM!!??
Håller med ovanstående! Vilken honom?
Vaddå? Menar ni han som jag nyss dansade med över vardagsrumsgolvet och som nu håller på att hälla upp två glas vin ute i köket?
Nej, ni menar nog någon annan.
Jamen hur romantiskt är det här då? En hemlig älskare i vardagsrummet ?!!!!
Menar du att du fejkar en hel lunch!! Vänta du tills vi ses nästa gång!!
Ibland är det svårt att veta om intensiva känslor egentligen är maskerad längtan.
Vad håller du på med!? Hör av dig genast och rapportera läget! :)
Skicka en kommentar