När han ringer nuförtiden så låter det inte som det brukar. Det kommer ofta skratt från ingenstans. Jag har definitivt inte sagt något för att locka fram det, och han är inte så värst rolig han heller. Men han skrattar ändå. Och han skrattar själv.
-Har du gjort rummet själv?
Skratt
-Ja! Det mesta i alla fall. Eller vad menar du?
-Om du haft någon hantverkare där.
Skratt
-Eller så.
Skratt.
Ett strypt skratt som kommer från halsen smittar inte. Men det får en att undra. För i ett sånt skratt ryms det mycket konstigheter.
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
2 kommentarer:
Det där tycker jag verkar vara ett sätt att försöka trycka till dig.
Som om den skrattande inte kan acceptera att du är en vuxen självständig person med egna händer... Misstänker att skrattaren är en man som tycker om att ha makt.
Aningen det, eller så är han nervös. Som om jag har makten att skada.
Skicka en kommentar