.en annan uppfostringsmetod

Det bästa med sommaren är att man träffar så många nya intressanta människor. Människor som ger spännande infallsvinklar, bjuder på ett hav av inspiration och öppnar dörrar man inte visste fanns.

Nyss fick jag till exempel tacksamt ta del av en helt ny uppfostringsmetod. Den gick ut på att skrika hotelser, med nasal röst, om låsta dörrar och samtidigt dra barnet i ena benet. För att metoden ska fungera så måste man ignorera alla höjda ögonbryn och de impulser andra människor känner att springa fram och hindra spektaklet.

Jag lovar att lämna rapport om resultatet så fort jag testat detta på min E.

.tärningen är kastad - klotet är rullat!

Nu är det klippt för pensionärerna i huskropparna runt min innergård. Boulebana ska anläggas inom kort. Jag kommer att knäcka deras knastertorra benpipor. Skratta högt i hörapparaterna. Och äta upp alla småkakorna själv.

The game is on!

Vinnarskallen har lurat in mig i startfållan och jag står frustande och väntar på startskottet.

.morgonbestyren och tidspressen

Det är ett sabla bestyr på morgonen att hitta kläder som speglar dagsformen och humöret. Jag bläddrar igenom garderoben varje morgon. Och min dotter är sin mor upp i dagen. Det går liksom inte att ta på sig vad som helst. Faktiskt.

I morse bläddrade jag fram en långskjorta som hängt ett bra tag på galgen och liksom mörat till sig. Det krävdes ganska omfattande ingrepp för att den skulle bli slät igen. Dessvärre så berättade spegeln för mig att jag såg ut som en städtant. Och jag mindes med ens varför den hamnat så långt in i garderoben. Börja om från början, börja om på nytt.

Dottern grävde fram en snygg tröja med fjäril på magen. Dessvärre så berättade mamman för henne att hon såg ut som en jätte i en barbietröja. Armarna hade växt sen sist. Börja om från början, börja om på nytt.

Så med marginalerna på fel sida sprang vi ut mot bilen. Och där skulle det skrapas på frosiga rutor. När pulsen jobbade på max så ropade grannen och ville låna skrapan. Tick-tack, tick-tack.

Naturligtvis fick hon det. Sånt kan man inte neka till. Tick-tack, tick-tack.

Men jag har aldrig sett en människa skrapa bilen i den hastigheten förut. Förresten vet jag inte ens om man kan prata om hastighet i de sammanhangen. Och bilen bestod enbart av fönster. Hon skrapade varenda liten mosaik helt ren från is. Till och med det lilla fönstret mellan baksätet och bagaget. Det som inte en jäkel kommer att titta ut genom. Någonsin.

.min löjligt perfekta söndag em.

Hur klär man sig till dop? Och ännu värre...hur klär man sig till ett dop som hålls på en fäbodvall? Och ännu värre....hur klär man sig snyggt när man vadar genom lera och regn för att komma fram till det lilla partytältet?

Men när vi hade skalat av oss lager av skydd så upptäckte jag att jag kunde inte ha klätt mig bättre. Dresscoden var rutigt. Rutigt i en nyans av blått eller lila. Perfekt.

Men det perfekta slutade inte där....

Jag fick en blind-date i form av en springkompis. På onsdag ska vi springa. Perfekt.

Hjärnan började genast leta barnvakter. Men det löste sig perfekt. De nya grannarna gled in på parkeringen samtidigt som vi. Våra döttrar galopperade iväg mot lekplatsen och jag passade på att fråga om E kunde vara med dem på onsdag. Såklart svarade de. Perfekt.

.grannar som jobbar för piss och intet

Kom in, kom in sa den gamle mannen och öppnade dörren på vid gavel. Jag tog ett ljupt andetag och klev rätt in pisslukt och tickande köksklocka. Dottern fick jag smög bakom och gjorde sig osynlig. Ett kort ärende. Ett par frågor bara. Handväskan och påsen från jobbet fick stå kvar i hallen och vänta.

Handväskan och påsen (eller "handtagspåse" som en kollega envist kallar den, trots att han inte ens är i närheten av pensionsålder) stod kvar där även två timmar senare när jag äntligen fick handlingskraft nog att röja undan.

Men dörren var låst och gubben spårlöst försvunnen.

Det tog ytterligare några timmar innan en benskör man dök upp utanför min dörr på tredje våningen.

Han berättade om två stokes. Jag misstänker att han får sin tredje nu, påväg nedför de branta trapporna. Men det är en annan historia. Jag sitter nöjd, med en handtagspåse i hallen som luktar piss.

.min nya väckningssignal!

De unga grannarna väcker mig med hårda ord nästan varje morgon. Oftast vill jag strypa dem. Men i morse kom det väldigt lägligt eftersom jag råkat glömma ställa väckaren.

Så ljudet av människor som bråkar om vem som egentligen borde kliva upp med den lille var som musik i mina öron...