.tjejer som skrämmer killar.

Ni vet hur man försöker framställa sig själv så bra som man bara kan. Glöm det! Särskilt om du är tjej och har kunskaper i något "typiskt manligt" område.

Tänker på den där kvinnan som hade coolare bil än chaufförens nyinköpta BMW och tjänade stora slantar på trav. Ingen av killarna på festen gillade henne. De skyllde på att hennes mage inte var platt som en pannkaka. Alltså dagen efter. Mycket bättre att framställa sig själva som pinsamt ytliga än visa sig osäkra. Mycket...hm...bättre?!

Själv hypnotiserades jag fullständigt av denna självsäkra kvinna. Och eftersom männen i lokalen försvann under bordet när hon skämtade om sin hästs jättekuk så var det fritt fram för mig att stöta på henne. Dessvärre nappade hon aldrig... :(

Och häromkvällen avslöjade en av mina systrar att hon slutade berätta att hon var civilingenjör när hon raggade på krogen. Ingen nappade. Istället var hon och hennes kollegor förskollärare, hårfrisörskor och städtanter. Och plötsligt var de oemotståndliga.

Alltid en tröst för en smart singelkvinna. Du skrämmer killarna!

.min gravida hustru

Idag åkte vi ner till Ikea, jag och min gravida fru. Eller, hon är inte min fru, och förmodligen inte särskilt typisk som hustru heller.

Men om det vore så att vi var gifta så hade de stereotypa könsrollerna blivit totalt utmobbade. De hade inte känt sig hemma någonstans. Förmodligen hade de knackat på hos grannen och frågat om det kunde få leka mamma-pappa-barn med dem istället.

Jag slängde en byrå över axeln efter en vända in i en affär. Och hängde ett par klackskor i fingret efter en annan.

Min fru - jagmenarvän - pressade turbon i bilen påvägen ner samtidigt som hon pratade med gulliga rösten till barnet i magen.

Faktum är att när jag tittade mig omkring så var vi nog det mest harmoniska och normala paret på hela området. Trots att vi har helt onormala och knasiga.

.kärringstil i en bil

Svänger runt hörnet och hamnar mitt i en kvinnofälla. I synfälet finns en hustru och en make som samåkt till jobbet. Han lämnas av först, hon ska vidare. Scenen som spelas upp är mannen som kliver ur förarsätet, hon som kommer från passagerarsidan, går runt bilen och tråcklar sig ner bakom ratten.

Puss och kram älskling, ha en bra dag på jobbet!

Och jag undrar varför inte hon satt i förarstolen hela vägen.

.bjästaeffekten

Det lilla samhället Bjästa har väckt känslor och verkligen markerat en plats på kartan. Uppdrag Granskning har gjort sitt jobb!

Jag slås av de starka reaktionerna, och den reaktion som först nyper till i hjärtat är hatet. Det hat som dränker de oskyldiga flickorna, och det hat som nu kablas ut över nätet och som verkar sakna riktning. Jag får en känga när jag kliver in i diskussionen och försöker stoppa en jämförelse mellan vem av de två flickorna som det är mest synd om. Du har fel vrålar ett mail till mig.

Och på bloggar jag läser kommer attacker om kyrkans roll. Att en präst inte kan representera en hel religion försvinner i ilskan som täcker bokstäverna på skärmen.

Hatet tittar bakåt och letar syndabockar när energin istället skulle göra bättre nytta i form av handlingskraft för att göra framtiden bättre för oss som inte drabbats (än).


Men en annan reaktion skrämmer mig mer. Mycket mer.

Vid fikabordet öppnar jag mina tankar för att släppa ut lite av det svarta som väckts i mig. Jag vill prata om häxjakten och om unga kvinnors utsatthet, men möts av ett skämt. En man avbryter mig (eller ämnet, jag vet inte vilket) med brutal humor och det jag ville ha sagt åker i golvet med en smäll. Jag säger inget, men kokar inombords.

Men så händer det igen, runt ett annat bord där jag vill lägga mina tankar. Allvaret avbryts med en respektlös kommentar (mot mig eller ämnet vet jag inte) och återigen dör energin.

Och då förstår jag att detta inte handlar om enstaka personers oförstånd, utan ett helt samhälles inställning till kvinnor. Det handlar om strukturer vi är rädda att bryta. Det handlar om att inse att vi har fel. Det handlar om att inse att vi inte behandlar alla lika!

Lättare att skjuta ilskan åt ett annat håll, än att rikta den mot sig själv och inse att det är svart även där! Det kanske är det som blir "Bjästaeffekten"

.för hennes skull förändrar jag världen

Det är internationella kvinnodagen idag. Jag gillar inte konceptet. Som om kvinnor situation runt om i världen bara bör uppmärksammas en gång om året? Utsatthet och förnedring sker dagligen, oavsett om västlänningarna har en notering i sin kalender om det eller inte.

Men den fyller ändå ett syfte. Jag tvingar mig själv att tänka efter. Internationella kvinnodagen. Vad har jag med den att göra?

Jag ställer mig alltid samma fråga när jag tvekar. Vilka förutsättningar vill jag ge min dotter i livet? På grund av svaret på den frågan är jag skild. Jag har tagit ett tydligt avstånd från min far. Jag visar mod när jag egentligen vill gå ett annat håll. Utmanar mitt tålamod när saker inte går min väg. Och jag sätter ned foten för det som är viktigt.


För hennes skull vill jag utmana mig själv.


För henne skull tänker jag förändra världen!


Det är egentligen ganska enkelt. Min dotter ska ha samma förusättningar som alla andra.
Vilken värld tänker ni lämna till era barn?

.positiv särbehandling

Jag spelar med. Jag vet hur tankarna går. En övergiven ung kvinna med ansvar över en bil. Ett ansvar som hon inte kan bära. Hon måste räddas.

Räkningen signar ner på golvet och spricker i tre delar. Jag behöver bara plocka upp en del.

Kontoret fylls av ironiska skratt. Min bilmekaniker är tydligen känd för sin diskriminerande prissättning.

Jag skrattar med. Och förtränger för ett ögonblick att jag nog fått orättvisa fördelar på grund av mitt kön.

Motorn surrar genast igång när jag vrider på nyckeln, och jag kan andas ut. Denna gång! Köldknäppen har kostat mig 2000 kr på en vecka, men då ingår hushållsel och uppvärmning i hyran och annan (för mig) positiv särbehandling.

.hur man klamrar sig fast vid sina dumma brudar

I den bransch som jag sorterar under är mansdominansen total. Kvinnor som jag pratar med sitter i växeln eller som gisslan på någon stor industri. Och filmerna som passerar våra inkorgar handlar nästan uteslutande om kvinnor som misslyckas med något "typiskt manligt". Gärna fickparkera eller tanka en bil.

Behovet att fortsätta förpassa kvinnor till kategorin inkompetenta är skrämmande tydligt.

Fega djävlar!

.somliga dansar utan skor, säg vad beror det på?

Nog för att det kan vara snurrigt ibland när man dansar, men nu är turerna helt uppåt väggarna.

För det första så klär man inte upp sig längre. Nej, nu är det t-shirt i tyger som andas, fladdrade byxor och sport-bh som gäller. Och ibland saknas både strumpor eller skor.


För det andra så är det dubbelknut på könsrollerna. Mjuka kvinnoarmar slingrar sig runt andra nätta kroppar i svepande dans över golvet. Skäggiga män trycker pannan mot varandra och i buggen är den kvinnan som för och mannen som följer...så lätt som en vind.


Och jag blir yr i huvudet och varm i magen av allt det vackra!

.könslöst

I vintras såg jag en utställning av fotografen Linda Forsell som dokumenterat personer som rör sig i gränslandet mellan den kvinnliga och manliga världen. Jag fullkomligt älskade den utställningen. Min femåriga dotter likaså. Vi fastnade framför varje bild utan att ha någon som helst aning om det var en man eller kvinna som tittade tillbaka på oss.

Prideparaden i lördags var en liveföreställning med samma tema. Och jag fullkomligt älskade den med! Det är så sjukt befriande att inte kunna, eller inte behöva, sätta en etikett på en person. Tänk om vi kunde plocka bort kategorin "kön" innan vi lärde känna en ny människa. Tänk om vi då skulle upptäcka att det inte fanns någonting som var "typiskt manligt" och "typiskt kvinnligt".

Jag kan önska att jag vore flata av den enkla anledningen att mina föreställningar om världen skulle få sig en rejäl (behövlig!) smäll. Kanske skulle jag upptäcka att mina vägval inte gjorts för att jag själv vill - utan för att jag tror att man ska.

.alien in Harnosand

Igår var jag en Alien. Om inte jordbon bakom mig hade påpekat detta, så vet jag inte när jag skulle ha upptäckt det. Kanske aldrig. För det var ju inte så att min närvaro skrämde på något sätt. Nej, jag var ett exotiskt moment i jordbornas enformighet.

Det märkliga var dock att ingen pratade om mig eller mina Alienlikar. Det regnade referat till framgångsrika, driftiga och spännande jordbor, men ingen hade hört talas om någon Alien som lämnat avtryck. Märkligt med tanke på att halva jordens befolkning består av Aliens.

Men jag ska vara rättvis och berätta hela sanningen. En gång fick föreläsaren faktiskt chans att åtminstone peka på den där Alien som satt på en stol med röda skor, men då var han nog så adrenalinstinn av att prata om, med och till jordbor att han kallade även mig för en sån. Röda skor till trots.

.det som gömms i snö...

Dagen har tillbringats på ett närliggande (tio mil, vi pratar Norrland här) äventyrsbad. Det jag kan konstatera, förutom att alla barn springer på blöta kakelplattor oavsett hur många gånger man säger till och oavsett hur många gånger de halkar omkull och slår sig halvt fördärvade, är att tatueringar är vanligare än gråtande barn i omklädningsrum.

Och jag kunde också konstatera att ju fetare person, desto fler tatueringar. Kvinnor pryder gärna ena axelpartiet med ofarlig trollslända eller gullighetsstämplad nyckelpiga. Men i takt med att BMI-kurvan stiger uppåt så ökar både antalet tatueringar OCH farlighetsgraden på dem. På dessa kvinnor kan man se en panter som biter tag i vaden eller en spindel som klättrar på ett bröst. Riktigt feta kvinnor har en döskalle på överarmen.

Män börjar farlighetsskalan med en döskalle. Dessa tatueringar pryder de bleka och benrangliga männen. De med hårtäckta ölmagar har även kastat på en tribal i ring runt dallrig biceps. Kaxigt värre! Vill mannen sätta sin fot ännu hårdare i backen så kommer örnen fram. Den ska segelflyga över HELA ryggtavlan.

Tänk så mycket dåligt självförtroende lite kläder kan dölja!

.250 miljoner kvinnor i EU. Men ingen tillräckligt bra?

Inom det närmsta året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant för Utrikes och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet och en ordförare för kommissionen. I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster. Det är dags för förändring! Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt Principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget.

Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, skriv under!http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front

.it's a man's world

Följer en länk som leder till en artikel om seglivade myter om kvinnor i karriären. Om att man inte skulle tjäna pengar på jämställdhet, om att det nästan inte finns några kvinnliga förebilder, om att kvinnor inte vill göra karriär, om att ....ja, ja, ni fattar.


Nästa rubrik lyder: våld mot kvinnor i arbetslivet ökar.


Tro fan det! Vi måste ju ta till våld för att komma någonstans och dörrvakten är en stor och fet mansgris, som uppenbarligen slår tillbaka när vi försöker pressa oss förbi.



Hörde jag någon grymta?

.härskarteknik för kvinnor

Jag spetsar öronen. Det finns något bakom orden. Vibrationerna som når mina trumhinnor låter nedlåtande. Jag måste missta mig!

Orden tillhör den äldre kvinnan på mitt företag, hon som har färgat rött hår, röker Marlboro och har ett tonfall som är i uppförsbacke. Mottagaren är min chef.

-Men lilla gubben, säger hon plötsligt och skrattar till.

Det blir tyst i luren. Det kommer inget försvar, bara en trött stämma som pratar om något annat.

.och där kommer du med din håriga röv

Det doftar varmt.
Smeker nyrakade, lena ben upp mot troskanten som gömmer ett gyllene hår i en perfekt triangel. Magen är en mjuk kulle där naveln vilar tryggt.

Brösten dansar i takt med andhämtningen.


Och där kommer du med din håriga röv.

.vänder man på steken blir det kallt

Jargongen på jobbet kan vara rätt rå. Testosteronstinn. Högljudda skratt och dunkar i ryggen. Skämt om älskarinnor och dominanta, kontrollerande hustrur. Vågar mig på ett skämt om otrohet. Vänder på steken och antyder att en fru har en älskare.


Blickar ut genom fönstret.

Kopparna diskas ur.

Iskallt!

.makalöst var ordet

Som bekant så har jag tillbringat helgen i Stockholm för att sätta mig in i föreningen Makalösas Föräldrars verksamhet. Och hela upplevelsen har verkligen varit makalös, men kanske inte på det sätt som de hade tänkt….

Lokalen var makalöst svår att hitta. Jag kunde väl aldrig tänka mig att den gröna risiga baracken, med igenbommande fönster, var målet för min fem timmar långa resa. Första dagen gjorde jag misstaget att ta av mig skorna och jackan. Efter lunchen visste jag bättre.

Damen med det spretiga och ryckiga kroppsspråket, som skröt över sin organisationsförmåga, var makalöst yr och oorganiserad. Det tog en timme innan vi kom igång och det var bara chocken som hindrade mig från att begå myteri.

Kvinnan, som hamnade vid mitt bord på lunchen, blev så makalöst arg på mig att hon bytte bord när jag ifrågasatte hur man kunde söka en man bara för att man behövde någon som klippte häcken och tvättade bilen. Hon förvissade sig först om att jag var ”en sån där feminist” innan hon morrande tog sin bricka och gick. När nyseparerade tjejen oroade sig för att hon inte skulle ha ekonomiska möjligheter att jobba 75% längre, så föreslog kvinnan att hon skulle leta reda på en karl på Spray Date. Det var inte ett skämt. Hon hade ju gjort så!

Jag hade makalös tur för jag bodde hos min syster. De andra inkvarterades på en camping utan vatten i stugan. Mamman med febersjuka 2,5-åringen höll sig för skratt. Tjejen med pälsdjursallergi höll sig för näsan när hundarna i rummet intill rörde på sig.

Men lunchen var makalöst god!

Och generalssekreteraren makalöst kompetent.

.en kuk tack!

Mamma! Pappa! Jag borde ha fötts till man. Är ni säker på att ni inte monterade ihop mig fel? Jag klandrar ingen, men vissa bruksanvisningar kan vara rätt svåra att följa.

Igår var det dans. Åtta timmar non-stop för den som ville. Jag ville, men kroppen, och då främst tårna, protesterade. Det finns inga ord som beskriver smärtan när fet man stampar på ens tår mitt i en virvlande bugg. Det finns inga kraftuttryck som är starka nog för att berätta om känslan när klacksko sparkar fotknölen blodig.

När jag lägger mina armar runt halsen på en man, gammal nog för att ha orgasmer, så slår det mig vilket unikt tillfälle dessa män har, och hur ofta de faktiskt schabblar (öh, är det ett ord?) bort allt med ryckiga höftrörelser och svettiga pannor. En man som kan föra kvinnan runt golvet i mjuka svepande rörelser, är så gott som bortgift redan i fjärde takten. För som U sa, så blir hon fortfarande kär i en man som kan dansa.

Det är ungefär här som mina tankar förflyttar sig till ögonblicket när jag föddes….till kvinna! Mina chanser att hitta en (dans)partner för livet försvann i samma ögonblick som mina föräldrar monterade dit en snippa istället för en snopp. Jag vill inte ta för stora ord i min mun, men jag hade varit fantastisk på dansgolvet. Mina höfter hade fått kvinnorna att andas dagg, mina händer längs rygg hade skapat kollektivt skälvande och mina charmande kommentarer hade gett mig fler telefonnummer än vad som fått plats i mina tighta jeans.

.hittat på en dejtingsajt

Det här hade en kille lagt in där man ska fylla i vem man söker:

Kvinnors svenska i kontaktannonser:
i 40-årsåldern = fyller 50 i år
äventyrlig = har legat med alla
vältränad = saknar bröst
medelmåttigt utseende = ful som stryk
vacker = patologisk lögnare
feminist = fet
rolig = irriterande
new age = kroppshår på fel ställe
öppet sinne = desperat
utåtagerande = pinsamt högljudd
professionell = bitch
mullig = fet

Jag gissar att han försöker vara rolig, men det är inte roligt när man förstår att det är såhär kvinnor (kan) uppfattas. Försöker man vara professionell så är gränsen hårfin innan man trillar över till att vara en bitch. Ligger man med vem man vill, när man vill, så ligger man visst med alla. Och är man rolig, så får man passa sig så att man inte uppfattas som irriterande.

Fan vad jag hatar dessa orättvisor. Fan vad jag hatar att springa i motvind. Fan, fan, fan!

.vuxna män som duckar

Det blev en lång fikapaus. Vi kom in på ett ämne där vi inte riktigt har samma uppfattning. Vi i det här faller är jag och två män som jag gissar är i närheten av 60-strecket. Diskussionen gällde Blondinbella och övergreppet hon råkade ut för på en nattklubb i Italien. Deras ståndpunkt var att hon var naiv. Min var att det var själva fan att inte en ung tjej kan gå var hon vill. Sånt är livet, svarade de, vi kan inte förändra världen. Och så brummade de om att hon bara var mediekåt.

Jag kan tänka mig att deras incitament att förändra världen inte är så stort. Har man det bäst i världen så har man. Som ung tjej har man inte riktigt samma självklara plats i samhället. Ens röst väger inte riktigt lika tungt. Mitt brandtal var långt, men tyngdpunkt på patos.

Då bytte de ämne och började prata om svältande barn i Sydamerika.

Fegt!