Viss typ av skräp har jag svårt att slänga. Tomma toapappersrullar är en sån sak. Äggkartonger en annan. Jag har liksom en förnimmelse i kroppen att dessa biprodukter har ett liv efter detta. De ska uppstå i en annan, mycket ståtligare skepnad.
Ikväll fick jag det bekräftat. Hon som heter blomma, men är ett lejon, sken upp av lycka när hon såg mina nästanslängda äggkartonger. Hon behövde dem. Vekligen behövde dem.
Nu väntar jag med spänning på att följa mina äggkartongers liv efter detta.
För vad får man om man utsätter ett tjugotal äggkartonger för Extreme make over?
En axelremsväska? En bäddmadrass?
En lampskärm!
Pyttipanna, lapskojs, ordsallad
-
Såhär tolv dagar efter diskbråcksoperation drömmer jag en vansinnig dröm
där H och jag först letar efter vårt boende på ett abstrakt hotell som är
en sorts...
1 år sedan
