LIVET OCH LITE TILL

onsdag 29 april 2009

.marathonmannen

Visst följer han med på en löprunda. Att han sprang för ett par timmar sedan har uppenbarligen rätt liten betydelse. Varannan dag hänger han på sig sina hopplöst osportiga kläder och springer sina kilometrar. Vissa dagar två gånger då. Och vissa gånger varje dag.

För visst hängde han med mig ikväll också, trots att kroppen rimligtvis borde ha begärt vila. Fast jag såg ju, när vi balanerade på ett ben för att sträcka ut några muskler, att hans kropp redan glömt bort att han nyss sprungit.

Där stod jag i min trendiga löparstass och önskade att jag var i hans kläder.

.sakta vi går genom stan

Jag tar ett steg bort och försöker föreställa mig hur det ser ut när vi går i takt intill varandra, mannen med en blick som får mig att dansa till musik som bara hörs i mina öron och så jag.

Jag ser naturligtvis ingenting. För jag förmår mig inte att ta ett så pass långt kliv från honom att jag kan observera på avstånd. Närheten av honom är magnetisk. Det har den alltid varit. Den varma doften från hans hals berusar mig på ett sätt som gör att omvärlden blir ett suddigt töcken.

Men jag tittar ändå upp på människorna jag möter. För kanske, kanske är det vår spegelbild jag ser i deras ögon.

måndag 27 april 2009

.gayvänlig konferenslokal

Letar konferenslokal i jobbet och hittar ett intressant alternativ. Genomtänkt liksom. Brett utbud liksom.

Restaurang – Bar – Dygnsöppen reception – Tidningar – Rökfria rum – Hiss – Bagageförvaring – Gayvänligt – Alla allmänna och privata utrymmen är rökfria


Men.

Hallå där!

Gayvänligt!

Vad innebär det?

söndag 26 april 2009

.en sval vind mot en ömtålig kind

Hennes väsen väntar,

det kan hon inte göra något åt.

Det har ingen betydelse om tankarna pressas undan av hög puls från snabba steg på grusiga vårvägar, om vänner lockar fram det där skrattet som startar långt ner i magen och är aningens för stort, eller om vinet fångar uppmärksamheten till hennes leende ögon och de där benen som inte kan vila när musiken studsar mellan väggarna.

För bortom allt det där så väntar hon ändå.

Medan hon väntar tröstas hon av tanken att följa den svala vindens väg, från att ha ruskat om det tjocka håret som känns så lent mot ögat, tills att försiktigt stryka hennes ömtåliga kind där hon sitter inom synhåll, men bortom räckhåll.

Med händer som tröstar varandra och med ögon som vilar bakom mörka ögonlock väntar hon på att vinden ska viska svar om när det blir lä i stormande hjärtan.

lördag 25 april 2009

.gå försiktigt, akta kycklingarna!

Innan jag ens hunnit ut ur bilen fick jag en andfådd instruktion.

-"gå försiktigt, akta kycklingarna"

Men innan jag kunde gå försiktigt och akta kycklingarna så var jag tvungen att avbryta ett litet lamms stund i himmelriket och trassla ut honom ur en ensilagebal för att kasta tillbaka honom till hagen. När man väl får grepp om de pilsnabba lammen så kan man lätt bära dem i sin famn. Men jag fick lägga lite engagemang på att försöka undvika att gnugga fårbajs mot min vita täckväst.

Men sedan kunde jag se upp var jag satte fötterna och assistera sökandet efter kycklingar som hade rymt från sitt tillfälliga boende i garaget. Elva stycken hittade vi, men åtta dunbollar kom inte ens fram när leken var slut och vi ropade "fritt fram".

Väl uppe i huset så gömde tre katter och två hunder mig under ett täcke av små envist kittlande hårstrån och ogenerad uppmärksamhet. Den självsäkra blågrå katten och den skäggiga unghunden ansträngde sig mest. I en timme var lurade de mig att arbeta, utan ersättning, med att massera deras lurvigt suckande kroppar.

Och de fick mig till och med att tro att det var för min skull jag gjorde det!


torsdag 23 april 2009

.ibland är man inte så kaxig

Det är väl för märkligt. Jag gjorde alla vuxensakerna i morse. Jag gick min timmes promenad med stavarna, innan jag åt en portion fiberberikad havregrynsgröt. Intill tallriken stod ett glas juice och det senaste nummret av Amelia låg uppslaget framför mig. Jag skrubbade min kropp med mjukgörande tvål och håret fick en omgång av ett schampoo som påstår sig ge överlägsen glans. Jag böjde ögonfransarna och la rouge på kinderna. Jag blåste mitt hår och gnuggade in vax i topparna.

Men ändå så var det ett barns ansikte som mötte mig i spegeln när jag skulle gå.

tisdag 21 april 2009

.ni har väl inte missat Susan Boyle?!

En total överraskning...

Kolla här, och gråt en skvätt!

Hittills: 36786444 visningar. Stjärna över en natt. Helt galet!

.puss och kram då chefen!

När klockan börjar närma sig fyra ringer i princip alltid min telefon. Det är chefen som vill sammanfatta dagen och ge nya direktiv för de kommande dagarna. I ett år har vi hållit på så. Han kan ringa från skidspåret, bilkön eller för all del, från sitt kontor.

I slutet på dagen kan min koncentration och professionalism vingla iväg något. Det är inte alltid hjärnan är kvar på kontoret bara för att kroppen är det. Som idag tillexempel. Hjärnan hade för länge sedan gått hem (och rumpan bad om nåd i den plötsligt stenhårda kontorsstolen) när jag försökte pricka örat med hörsnäckan. Taktiken vid de tillfällena är genialisk. Jag pratar på om mitt och vad jag gjort och behöver därmed inte minnas något som han eventuellt skulle säga.

Men idag pratade jag nog på lite för mycket med mitt, för när chefen sa "då hörs vi i morgon" så fick jag hosta till för att inte ett "puss och kram" skulle slinka in efter mitt "ja, det gör vi"!


måndag 20 april 2009

.mitt perspektiv föll på plats!

Bakom klockans outtröttliga tickande gömmer sig inte längre dunlätta andetag. Ibland låter jag mina egna överrösta klockan, bara för att rubba ordningen. Men fort är allt på sin plats igen. Tomheten kan inte maskeras. Saknaden har återigen satt sig i väggarna.

Den här morgonen, som är den sista för mig och den första för femåringens andra familj, började inte med morgonhumöret som hon ärvt av mig, utan med en liten hand i min och några ord som väckte oväntad smärta i mitt hjärta.

Jag vill inte åka till pappa!

Varför, frågade jag bakom krampaktigt hållen fasad.

För att jag har inte längtat.

När jag tittade på hennes ansikte såg jag bara mildhet och det behövdes bara en kram för att hon skulle hoppa ner från bänken i hallen och småprata med mig hela vägen till bilen.

Men i mig gjorde det fortfarande ont. Perspektiv föll på plats. Tänk den förälder som måste lämna sitt barn till ett ställe som färgar ett sammetslent ansikte grönt av skräck! Tänk den förälder som måste lösgöra sig från ett krampaktiga grepp och salta tårar! Tänk den förälder som måste vända sig om och gå!

fredag 17 april 2009

.mina ord ger jag till någon annan

Mina ord tycks aldrig ta slut, men det är inte för er jag skriver. Nej, mina ord ger jag till en man som kan stå på andra sidan rummen men ändå röra vid mig. En man som nuddar vid mig i förbigående men lämnar ett permanent avtryck. En man som har ett kort skratt som åker ner i min mage och rullar runt i en evighet.

Mina känslor för honom växer med varje tanke som passerar och mina fantasier får min värld att gunga.

Och jag tänker - att tiden kan stanna när han står framför mig med ett andetag som räcker hela vägen tills jag hitta alla milimetrar på hans kropp och mitt inre fyllts med doften av hans värme.

torsdag 16 april 2009

.I spy with my little eye

Klockan är strax före åtta på kvällen och tre tonårsligister smyger omkring dagiset utanför sovrumsfönstret. Jag släpper dem inte med blicken när de klättrar över staketet, upp i trädet och vidare upp på taket. Avståndet räcker inte för att jag ska missa hur de spänner ut sina taniga kroppar för att stärka bilden av vad de helst av allt vill vara - nämligen odödliga.

Innan jag berättat klart mitt ärende hos polisen har de regnat ner på andra sidan dagiset. De dunkar varandra i ryggen, och svänger med armarna när de tumlar vidare mot nästa demonstration av oövervinnerlighet.

.kung Bores återbesök

Det är helg.

Vi sitter vid köksbordet och knaprar på varsin bit bacon medan vi längtansfullt tittar ut genom fönstret. Solen skiner och det knastrar säkert härligt under skorna på dem som strosar förbi nedanför fönstret.

Då inser jag plötsligt att jag har en balkong.

En balkong som legat bortglömd i vinterdvala, med möbler undanknuffade i ett hörn och med en elgrill i ett svart sopsäcksöverdrag.

Men nu badar smutsiga möbler och dammig matta i sommarsol. Våta trasor förvandlar balkongen till en såpadoftande dröm. Fönstrerna blänker och blommor tar plats på det lilla bordet.

Jag lägger upp fötterna på bänken och sträcker mig efter en bok. E släpper ut sina ponnyhästar på grönbete. Vinterhud får stärkande värme.


Det är vardag igen.

Jag sitter vid köksbordet, den lilla febersjuka ligger i soffan och ser på TV. Utanför faller stora snöflingor som lägger sig som ett tjockt täcke över mina vårkänslor. Balkongen återvänder till sin vinterdvala.

tisdag 14 april 2009

.spotify för den lata!

Jag har en ansträngd relation till datorer. Och bilar. De ska fungera och vara coola. Och min ansträngning ska vara minimal.

Så när alla andra (utom möjligtvis vardagslyx då...) började viska om Spotify så satte jag mig ner och väntade på att någon känna igen mina önskningar och tillfredsställa dem. Men noll respons!

Då skrev jag en skylt och satte den i pannan. Själv satt jag kvar på mitt gamla ställe. Men fortfarande noll respons!


Men så plötsligt löste det sig genom en helhjärtad insats från min sida.


Kan ni tänka er, jag var tydligen bäst lämpad att tillfredsställa mig själv!

.läggmatcherna

Jag drar den sprattlande kroppen närmare mig och låser fast den med min "bensax". Hon kämpar och morrar och håret slickar sig fast i den mjuka nacken. Och jag håller fast henne precis så länge som glöden finns kvar, för att sedan låta hennes uthållighet vara större än min.

Nu är det hennes tur. Små armar tar ett stadigt grepp runt min midja och hennes båda ben slingrar sig runt mitt ena. Försök ta dig loss nu säger hon och nyper tag lite hårdare.

Jag dämpar ett lyckligt skratt mot kudden! Som om vilda hästar skulle kunna tvinga mig att lämna denna omfamning som jag väntat en hel vecka på!

söndag 12 april 2009

.som om fasaden var viktigast!

Det första som slog mig, var att här tänker ingen på fasaden. Det bortglömda gula huset gjorde mig illa till mods och jag sänkte snabbt blicken som skydd. Med koncentration på mina fötter trippade jag fram mellan trasiga krukor och presenningar som generat dolde sitt bråte.

Dörren gömde oceaner av intryck och jag skyndade mig att stänga den så att inte några ska smita ut bakom min rygg.


En tavla fångade min blick och det uppmärksammades. Vad ser DU i tavlan, frågade hon med ett leende som jag tolkade som att det fanns ett rätt svar.

Jag skruvade på mig. Hur många gånger jag än svepte med blicken över tavlan så såg jag bara en sak. Ett ollon, fuktat av sperma och under ollonet - ett djuprött sköte.

Är den erotisk, frågade jag på en utandning som varade i en evighet.

Det var först när jag pekat så ospecifikt som jag bara kunde, som de andra fick mina fantasier i sina tankar. Nu gick det inte längre att ignorera. Jag kan tänka mig att tavlan får en ny plats att vila på. En plats lite längre från köksbordet!



När ögonen vant sig vid alla sakernas tempo så insåg jag att människorna i huset visade upp den största paletten av intryck. Av uttryck! Det är väl självklart att färgstarka personligheter matchas av en lika färgstark omgivning! Jag hoppas verkligen inte att min tråkiga inredning är en reflektion av mig som person. Eller att min putsade fasad håller livet på avstånd.

Det sista jag tänkte på när det gula huset försvann bakom krönet var att där bodde det minsann inga människor som tyckte det var viktigast att upprätthålla en fånig fasad!


.minnet av din kind!

Jag har hittat solen. Alltså den sort som slätar ut en rynkad panna och tinar upp ett frostigt hjärta. Med ryggen mot husvägg som doftade färg lät jag värmen tränga in i mig och lägga sig som ett extra lager hud under den som nyss slutat knottras.

Till ljudet av vågskvalp och till en förnimmelse av salt mot mina läppar virvlade orden i mitt hjärta. Ord som tagit plats och flirtat med mina ögon, och ord som blygt smekt mina öron.

I taktfast puls gjorde förälskade bokstäver piruetter och lyckliga ord lät sig föras med i dansen.

Jag blundade,

lyfte min hand mot solen

och upptäckte att i min utsträckta hand låg minnet av din kind kvar.

tisdag 7 april 2009

.larmet går

Män som tycker att det är bara dagsformen som gör att de inte ska se sina tår längre, män som insisterar på att kamma hår som för länge sedan fallit, män som levde på den tiden deodoranten inte tillhörde den självklara morgonrutinen samt ett fåtal kvinnor med självsäker blick och taktfasta steg, fyller alla sittplatser i konferensrummet utanför min dörr.

Det kacklas och jag stänger dörren som skydd.

Ett par timmar senare är det skrämmande tyst...och släckt. Helvete, nu har de säkert larmat in mig.

Mer hinner jag inte tänka innan tanken överröstas av alla spädbarnsskrik i hela världen rätt in i örat. Med en hand intvingad i varje hörselgång springer jag mot dörren där dosan sitter.

Helvete. Jag måste offra ett öra för att larma av. Tvekar. Högehanden hade jag behållt om valet stod däremellan. Men öron?! Vilket behöver man minst?

Händerna får avgöra ändå.

Jag knappar koden snabbast med högern.





Lite tips om hur ni ska kommunicera med mig i framtiden!

.kollegors sexfantasier

Som han väntat, kollegan med sökande blicken, på att få avslöja sina sexuella fantasier. Virvelvinden fångade ballongen som svävade upp mot taket och innehöll en fråga om höga klackar. Svaret kom snabbt. Lite för snabbt.

Han med blyg blick duckade när virvelvinden höjde ögonbrynen och tittade åt hans håll. Själv bet jag ihop och höll masken när diskussionen hotade att kittla mina till och med mina kinder röda...




lördag 4 april 2009

.oh my god - a FILF

Här sitter jag, i det dunkla skenet av en fönsterlampa som målar skuggor i påsktema på mitt köksbord, och låter fantasierna vandra iväg till singelpappor och den idiothöga sexighetsfaktorn.
Pappor som sveper in sprattlande barn med ena handen utan att släppa mig med blicken, gör att jag tappar fattningen långt innan jag ser svettpärlor i deras panna. Pappor som förmanar med bestämd röst fylld av gränslös kärlek, får mitt hjärta att hoppa över ett slag. Pappor som lyfter blicken och noterar att även andra har smultrondoft i sitt knä gör att jag viskar "yes" till mitt inre.

Kort sagt, pappor som är 100% förälder är en Father I Like to Fuck!

.vanlig, fast ovanligt fin!

Han är den mest normala person jag träffat, men ändå så ovanligt fantastisk. Han ger mig oändligt mycket, helt utan ansträngning och helt utanför min kontroll. Som en varm filt lägger sig hans andetag runt mig och hjärtats trygga puls vaggar mig till ro...


...men jag måste klamra mig fast, för i benen kryper myror...


...och i tankarna surrar humlor!

fredag 3 april 2009

.asfaltsblommor?!

I kluster om fyra-fem stycken står de utanför porten och skrapar med fötterna i gruset. Skrattet stiger lika snabbt som röken från cigaretterna och tatueringarna ringlar sig fram under nötta tröjor.

Det är inte de präktigaste blommorna som vajar i den här vårvinden.

Jag undrar varje gång jag svänger runt kröken, om deras telefonförsäljarröster låter lika skamfilade som de ser ut själva.


"Hej, jag heter Berra och ringer från Telestrul. Vilket abonnemang ringer du från idag och får jag fresta med en något transportskadad platt-tv?"


torsdag 2 april 2009

.tumlar runt i smärta och kärlek

Jag kväver smärtan bakom sammanbitna tänder när mitt lår märks av en av de sylvassa stenarna i det salta, kalla vattnet. Den obarmhärtiga vågen tumlar mig runt ännu ett varv. Den här gången är det höftbenet som slår i. Halsen är tjock av gråt som girigt tar plats i mig och ögonen svider fortfarande efter förra kallsupen.

När vågen vänder gäller det att vara beredd. I en lucka stor som en hårnål kan jag med kraftiga simtag ta mig upp till ytan igen. Förra gången väntade jag för länge. Jag hann känna det berusande suget i magen av viktlöshet när vågen svepte mig med. Jag vet att jag log. Förmodligen blundade jag också. Kanske var det därför jag inte såg, utan bara kände smärtan som borrade sig in i min kropp.

Men ändå. Viktlösheten lockar. Fängslar. Berusar.

Vågar jag chansa?

Överlever jag en kraschlandning till?


onsdag 1 april 2009

...tänk dig att ha en man i byrån..


...tänk dig att ha en man i byrån...



.hittat på affären

Igår fick vi hjärtat i halsgropen, jag och dottern. Mitt bland kattmaten, i en av de kilometerlånga gångarna på Coop, satt en liten kattunge. Först trodde vi såklart att det var ett gosedjur, men när E närmade sig så vände sig det lilla lurviga ansiktet mot oss. E hoppade bakåt, med armarna i vädret.

Fast när jag tänker efter så är det inte så konstigt. Katter måste ju också äta.

Mjau!

.kärlek som förgör

Jag var naiv när jag trodde att kärlek skulle kännas som fjällbäcks porlande i magen. Jag var naiv som trodde att en sval kind inte behövde näring. Jag var naiv som trodde att sökande ögon blir mätta av ett kort ögonblick.

Den stilla porlande bäcken är ett vattenfall som drar mig under ytan och tvingar mig att kämpa för varje andetag. Den svala kinden, som jag desperat försöker att gnida varm, lugnas inte av mina händer utan den saknad som bor under skinnet växer sig bara starkare. De ögon som letar, sväljer luft och gapar likt en dunklädd fågelunge efter mer.


Jag har aldrig älskat

som så

och det förgör mig!