Visst följer han med på en löprunda. Att han sprang för ett par timmar sedan har uppenbarligen rätt liten betydelse. Varannan dag hänger han på sig sina hopplöst osportiga kläder och springer sina kilometrar. Vissa dagar två gånger då. Och vissa gånger varje dag.
För visst hängde han med mig ikväll också, trots att kroppen rimligtvis borde ha begärt vila. Fast jag såg ju, när vi balanerade på ett ben för att sträcka ut några muskler, att hans kropp redan glömt bort att han nyss sprungit.
Där stod jag i min trendiga löparstass och önskade att jag var i hans kläder.
onsdag 29 april 2009
.marathonmannen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jobbig typ...jag skiter i kläderna. Kan tänka mig springa naken bara jag kunde springa!
Nu blir jag riktigt nyfiken här. Är han en stalker, en beundrare eller bara översocial? Eller kanske alltihop på en gång.
Det var länge sedan någon sprang efter mig ...
Om vi avvaktar lite så kanske han svarar självmant. Jag vet nämligen att omnämnd person i fråga läser denna blogg!
Skicka en kommentar