.kärlek som förgör

Jag var naiv när jag trodde att kärlek skulle kännas som fjällbäcks porlande i magen. Jag var naiv som trodde att en sval kind inte behövde näring. Jag var naiv som trodde att sökande ögon blir mätta av ett kort ögonblick.

Den stilla porlande bäcken är ett vattenfall som drar mig under ytan och tvingar mig att kämpa för varje andetag. Den svala kinden, som jag desperat försöker att gnida varm, lugnas inte av mina händer utan den saknad som bor under skinnet växer sig bara starkare. De ögon som letar, sväljer luft och gapar likt en dunklädd fågelunge efter mer.


Jag har aldrig älskat

som så

och det förgör mig!