.puss och kram då chefen!

När klockan börjar närma sig fyra ringer i princip alltid min telefon. Det är chefen som vill sammanfatta dagen och ge nya direktiv för de kommande dagarna. I ett år har vi hållit på så. Han kan ringa från skidspåret, bilkön eller för all del, från sitt kontor.

I slutet på dagen kan min koncentration och professionalism vingla iväg något. Det är inte alltid hjärnan är kvar på kontoret bara för att kroppen är det. Som idag tillexempel. Hjärnan hade för länge sedan gått hem (och rumpan bad om nåd i den plötsligt stenhårda kontorsstolen) när jag försökte pricka örat med hörsnäckan. Taktiken vid de tillfällena är genialisk. Jag pratar på om mitt och vad jag gjort och behöver därmed inte minnas något som han eventuellt skulle säga.

Men idag pratade jag nog på lite för mycket med mitt, för när chefen sa "då hörs vi i morgon" så fick jag hosta till för att inte ett "puss och kram" skulle slinka in efter mitt "ja, det gör vi"!