.blossande röd - igen

Alltså, herregud vilka långa ben jag får i den här klänningen, utbrister jag och sträcker lite extra med foten så att jag nuddar med tåspetsarna i grannens kök.

Mitt i en pose av självgodhet noterar jag i ögonvrån hur publiken vrider sig av skratt. Mellan skrattattackerna lyckas hon frusta ur sig att jag borde nog ha strumpbyxor på mig.

Hela baksidan av mina ben lyster i starkt rött. Som om jag råkat grilla benen i grannens ugn.

Men jag har redan strumpbyxor på mig, piper jag ynkligt.

Hon slutar nästan aldrig skratta.

.soltorka

Kusinen frestar med grill-jag-menar-sololja. Kluck, kluck, kluck fyller jag näven med kärring-jag-menar-sommardoft. Och när mina ben girigt suger upp vätskan, likt en tonåring på festival, så tystnar hennes förtvivlade rop. Oj, fan rinner det ur hennes mun.

Visa mig ett ben som är mer torrt än mitt!

Era torrbollar!!!

.att leta värme!

Pinnstolen är inte särskilt skön, men solens starka dragningskraft gör att jag sitter kvar. Värmen lirkar av mig ett lager kläder. Jag blundar och drar in det varma i mina lungor och låter ljuset ömt smeka min kind.

Den plötsligt kalla vinden får mig att öppna ögonen igen. Jag sträcker mig efter koftan och virar den hårt kring min kropp, men kylan hittar andra vägar in. Hur länge ska jag sitta kvar och vänta på nästa våg av värme? Fem minuter? En dag? Ett par veckor?

Men just som jag är på väg att ge upp fångar solen min uppmärksamhet igen och jag upptäcker att jag väldresserat vänder mitt ansikte i riktningen mot ljuset igen. Tar tacksamt emot det jag får.

Och just som jag slappnat av igen så försvinner den sköna värmen bakom ett stort svart moln.

Då ger jag upp. Stänger alla dörrar och gömmer mig bakom en mörk gardin. Solen måste komma med fler löften innan jag vågar tro att hon kommit för att stanna.

.minnet av din kind!

Jag har hittat solen. Alltså den sort som slätar ut en rynkad panna och tinar upp ett frostigt hjärta. Med ryggen mot husvägg som doftade färg lät jag värmen tränga in i mig och lägga sig som ett extra lager hud under den som nyss slutat knottras.

Till ljudet av vågskvalp och till en förnimmelse av salt mot mina läppar virvlade orden i mitt hjärta. Ord som tagit plats och flirtat med mina ögon, och ord som blygt smekt mina öron.

I taktfast puls gjorde förälskade bokstäver piruetter och lyckliga ord lät sig föras med i dansen.

Jag blundade,

lyfte min hand mot solen

och upptäckte att i min utsträckta hand låg minnet av din kind kvar.