.viktigast i ett flyttlass

Vi svänger in på området där husen sticker upp som färgglada svampar i ett månslandskap. De buskar och träd som tidigare ägde platsen, ligger avverkade längs den leriga vägen och i ögonvrån fladdrar pressenningarna.

Framför huset med ett namn på brevlådan som vi känner igen, ligger dåligt samvete och väntar på att husägarnas ork ska komma tillbaka. Och innanför dörrarna ser jag var de sista detaljerna vill bo.

Även i köket trängs en salig röra. Tunnbrödet delar plats med rivjärn och bakplåtspapper. Flingpaketet hamnar långt uppe i ett skåp i väntan på ett bättre ställe och diskmaskinen tar ett kliv ut på golvet när luckan faller ner.

Men värmen från förra bostaden fick följa med flyttlasset och tar girigt över det nya huset. Jag ser hur omtänksamheten kryper omkring bakom soffan och hur tryggheten slingrar sig i trappräcket upp till den övre våningen. Och jag hör hur det kokar av kärlek på den nya skinande spisen.

Jag slår mig bekvämt ner i den stora soffa och blir kvar där!

.fasadbyggen i förorten

Blicken ser förrädiskt självsäker ut och händerna förstärker intrycket. Ryggen är rak och meningarna är proppfulla med styrkedemonstrationer. Jag erkänner, det är lätt att låta sig luras av den omsorgsfullt målade fasaden. Men det flagar. Kanske är det bara jag som har sett var fingrarna kan få grepp om en liten flik som förmodligen skulle blotta en hel del smuts om man fick för sig att börja riva.

Men jag låter den vara. Drar man i sånt som man inte vet hur man ska hantera så kanske man gör mer skada än nytta, tänker jag och lägger tillbaka de ord som kittlar min tunga i en prydlig hög bakom några andra mer passande meningar.

Jag misstänker dessutom att det var väldigt länge sedan han klev utanför sin boning för att betrakta på ett smakfullt avstånd. Möjligen kan jag tipsa honom att ta en rundvandring runt sitt eget hus innan han nästa gång skrattar högt åt andras halvfärdiga byggen.

För jag tror att alla sitter på mer eller mindre halvfärdiga renoveringsobjekt. Så släpp illusionen om en perfekt fasad så kanske vi kan hjälpas åt att stärka upp bärande väggar, räta ut krokiga spikar och laga läckande tak!

.en trappa hit, och en trappa dit…

Den yngre systern har satt sprätt på lite pengar och hittat en dröm. Drömmen är långt ute i skogen och har en kamin i sällskapsrummet (eller vad man nu kallar det rum i anslutning till köket som har fem meter i takhöjd och tvärsgående balkar som frestar tankarna till gungor och lianer).

Men för att drömmar ska uppfyllas så behövs statister. På scenen en helt vanlig lördag i Sollentuna i månadsskiftet mot februari:

En stockholmare som släpar möbler i gåbortkläder (slipover, snyggjeans och bälte med bling-bling).

En äldre syster som får ryggskott, inte när hon bär kartonger som är märkta ”böcker och tegelstenar” utan när hon funderar på om hyllan ska stå till vänster eller till höger i flyttbussen.

åsså några till...en bakfull brandingenjör, en pratkvarn och två ständigt leende blivande-drömägare.


Kuriosa:

Jag hittade en svart pärm märkt ”inkomster” i vardagsrummet och eftersom jag inte hittade en motsvarade pärm som hette ”kostnader” så förstod jag med ens hur drömmen finansierats.

Med 25 olika förpackningar plast- och fryspåsar (vilken nu skillnaden är har jag aldrig förstått) vågar jag påstå att man har så att man klarar sig.

Om det saknas tändstickor kan man alltid låta en ficklampa sprida ljus från kaminen. Den värmande effekten lämnar övrigt att önska.