Vi svänger in på området där husen sticker upp som färgglada svampar i ett månslandskap. De buskar och träd som tidigare ägde platsen, ligger avverkade längs den leriga vägen och i ögonvrån fladdrar pressenningarna.
Framför huset med ett namn på brevlådan som vi känner igen, ligger dåligt samvete och väntar på att husägarnas ork ska komma tillbaka. Och innanför dörrarna ser jag var de sista detaljerna vill bo.
Även i köket trängs en salig röra. Tunnbrödet delar plats med rivjärn och bakplåtspapper. Flingpaketet hamnar långt uppe i ett skåp i väntan på ett bättre ställe och diskmaskinen tar ett kliv ut på golvet när luckan faller ner.
Men värmen från förra bostaden fick följa med flyttlasset och tar girigt över det nya huset. Jag ser hur omtänksamheten kryper omkring bakom soffan och hur tryggheten slingrar sig i trappräcket upp till den övre våningen. Och jag hör hur det kokar av kärlek på den nya skinande spisen.
Jag slår mig bekvämt ner i den stora soffa och blir kvar där!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar