De flesta ljuden känner man igen. Suset på andra sidan tjockt glas, prasslet från luslästa tidningar och dörrarna som protesterar högt när de måste jobba.
Men den här gången finns en nykomling i ljudkulissen. Det är en man, vars ego räcker hela vägen upp till hatthyllan. Han försäkrar sig hela tiden om att vi registrerar hans existens genom att, med jämna mellanrum, sparka i väggen, gnägga mot skärmen och frusta med en frenesi som skulle få tävlingshästar att vika in hovarna av avundsjuka.
Kommer osökt att tänka på ett sms jag fick från en "vän" som är väldigt införstådd att jag nog gärna träffar någon.
I displayen läste jag detta: "Såg en hingst på Blocket. Tror det rörde sig om en häst, men kanske värt att kolla upp ändå"
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar