När det börjar kännas lockande att skrapa loss delar av hjärna med en sked för att den inte är tillräckligt rapp, då börjar man närma sig gränsen.
Det är lite som på förlossningsavdelningen. Så länge mamman skriker att det gör ont så är läget stabilt, men när hon vrålar: "Nej, nu vill jag inte vara med längre! Jag gååår heeem" då förstår personalen att barnet är i kanalen.
1 kommentar:
Du. Tack. Det bästa hittills. Och du har så rätt med det här att måla in sig i en hörna. Det roliga är att jag funderar på smycken. Dock är det en svår bransch då många tomtar redan finns, så vi får se.
Och jag återkommer..
Skicka en kommentar