Torsdag kväll. Agnade två beten och fick napp. Jag tog ett steg tillbaka av förvåning. För det är konstaterat att jag sällan stöter på dessa två fina exemplar. Men däremot jag läser mycket om deras väg uppför strömmen där de strävsamt lever sina liv, så det kan vara så att jag helt enkelt listat ut var de leker.
Den ena fisken var klädd i lockigt fjäll och med en mun som det ständigt bubblade spännande tankar ur. Med henne delade jag bröd och vin. När denna läckerbit sent om sider simmade hemåt så dök en annan upp. Denna sort skimrade i sin kostym så pass att jag bländades och fastnade med mina ord i samma trassliga nät, om och om igen.
Denna fisk var svårare att släppa taget om.
Och ännu svårare att inte ge sig ut på jakt igen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar