.bara på film....eller?

Glitter och glamour en helt vanlig tisdagkväll. Kanske lite för långt från verkligheten för en helt (o)vanlig kvinna från en liten norrländsk kuststad. Nästan som om det frasande tyget och de höga klackarna var dataanimerade. Och att kvinnorna som kastade med håret hade en stuntdito som gjorde de svåra akrobatiska övningarna med att se flärdfull och exotisk ut i en morgonrock.

Jo, det handlade om annat också. En kvinna hade tex i en bisats problem på jobbet. En annan oroade sig över sina förbjudna tankar. Hon grät med stora tårar när hon avslöjade att barnen drev henne till vansinne.

Jag skulle inte ens platsa som statist i den filmen. Mina förbjudna mammatankar eller händelser på jobbet skulle få dekoren att rasa och moraltanterna att falla baklänges. Men jag skulle stå kvar. Och det är glittrar betydligt mer om en sådan människa, än en som oroar sig för om den lever upp till andras förväntningar. För om inskränkthet har en matt färg, så är självkänsla mer glitter och glamour än diamanter någonsin kan bli.

.övergrepp i soffan

Allt är tillrett. Filten är svept flera varv runt kroppen. Det dovt röda väntar i sitt glas på fot och maten vandrar sakta ner till den temperatur som gommen önskar. Mina ögon vilar på bilden av glittrande rådjursögon och flinka fingrar som bygger kärlek av pärlor.

Jag hoppar till. Plötsligt dundrar två män in och delar ut knivhugg och avgrundsdjup smärta till bakbundna föräldrar. För barnet sveps upp av mannen med galen blick och försvinner utom synhåll. Jag mår illa. Vänder bort blicken, men blir ändå inte kvitt mina egna fantasier.

Skräcken övergår till nåt annat. Jag blir förbannad! Det känns som ett djävligt billigt sätt att väcka rädsla. Filmmakarna utnyttjar barnet. Och de utnyttjar mig och den ständiga oron som bor i mig över att inte kunna skydda mitt barn.

Och filmen fortsätter. Kroppar sågas till småbitar, psykopaterna radar upp sig och blodet som rinner över skärmen dränker min aptit. Övervåld. Detaljrikt. Ocensurerat. Vidrigt. Publikfriande. Billigt.

Och jag undrar om detta är vad som krävs idag för att vi ska rygga till? Och hur ser i så fall nästa film ut? Innehåller den vår egen blodsmak? Måste vi känna lukten av lik innan vi lyfter på ögonbrynen i morgon?

.att drunkna i det stora blå och i en blick

Jag drunknade igår eftermiddag.

Le Grand Bleu, och skapelsens allra vackraste man, Jean-Marc Barr, tog mina andetag. Många gånger om.

.stora vakna ögon

-Mamma, när ska du lägga dig?

En klarvaken röst väcker liv i den kropp som jag satt på nedvarvning med hjälp av en överdimensionerad kopp rött te. Och när jag lägger mig intill hennes så ser jag inga spår av trötthet i hennes ögon heller.

-Vad tänker du på?

Efter ett försiktigt lirkande förstår jag att hon sneglat på filmen som pågår i vardagsrummet och bilderna har bränt sig fast i hennes medvetande.

-Mamma, det är så konstigt för jag är inte rädd för filmen, men för tankarna som kommer sen.

Jag förstår såklart, för jag är likadan. Jag blir också rädd av bilderna som kommer när filmen slutat. Det vill hon höra för hennes ögon börjar lysa och hennes små händer letar sig efter mina i samförstånd. Vi pratar länge om vilka filmer som vi tycker är bra och hur man får saker att se verkliga ut på film. Inte bara monster, utan även hästar som flyger.

Sen byter hon plötsligt ämne.

Då pussar jag henne mjuka kind och får ett av hennes mest strålande leende tillbaka.


Jag tror att hon sover nu.

.trovärdighetsgungning

Det var först i morse som jag kom på att Johannes Brost nog inte var karaktären han spelade. Han var helt galet övertygande med sina ärvda pengar och överlägsna blickar. Jag köpte hela konceptet.

Herr Brost gör Bröllopsfotografen till en film man bara måste se.

Trovärdigheten var aaaaningens lägre när det gäller kostymval till huvudkaraktärerna. Vad var grejen med den bara axeln? Jag tror till och med hennes pyjamas blottade, inte båda, utan bara den ena späda axeln. Och hur kan man gå från hårdrockstrash till popsnöre över en natt? Trovärdigt? Knappast.

.förlamande, gastkramande skräck

Vad är det värsta du skulle kunna utsätta dig för? Vad får dig att kissa på dig bara av tanken? Är det att leka med en spindel? Låta tandläkaren borra i dina tänder? Löneförhandla?

Vad som får amerikaner att svimma vet jag. Uppträda inför en fullsatt aula!

Såg underbara Little Miss Sunshine igår kväll och inser att slutscenen har jag sett många gånger förut. Halvmobbad, helensam person utsätter sig för risken att skrattas ihjäl.

Fler filmer med samma scen:

• Om en pojke
• ?
• ?

(Ni får hjälpa till med att fylla på)

.dirty dancing - min mall

Rodnar och inser plötsligt vad filmen Dirty Dancing gjort för mitt sexliv. Det kanske inte är en slump att jag blir vild i blicken av en muskulös man i bar överkropp. Eller att jag är fixerad vid putande rumpor. Eller varför jag tror dans är ett förspel.

Jag bockade av de sexuella fantasierna en efter en.

Den filmen borde vara barnförbjuden!

Och jag behöver en kalldusch.

.ett skrämmande pass

Jag vet inte vad som skulle vara mest skrämmande med att titta på hans körkort, den långa raden av namn från fantasivärlden eller hans ansiket (som av en händelse också passar bäst in i en film)?

.som en nummerupplysning på nätet

I hallen ligger mardrömmen "lokaldelen" och välkomnar mig tillbaka från semestern. Jag kan inte minnas när jag senast bläddrade i en telefonkatalog. Förmodligen var det när jag behövde papper att elda med. Typ bränna min BH eller nåt.

De brukar ringa mig på jobbet och fråga om vi vill betala för att vara med i katalogen. Det vill vi inte. Eftersom ingen letar utbildningar mellan psalmbokstunna blad. Inte längre. Jag brukar fråga om de inte hängt med i utvecklingen. Men man kan tydligen betala för att vara sökbar på deras hemsida också. Det vill vi inte heller göra eftersom det är GRATIS.

Fastnade i soffan framför Independence Day. En annan mardröm. Blev sugen på att bränna TVn för att slippa se. Men katalogen låg ända borta i hallen och dit orkade jag inte gå. Det missförstånda geniet i filmen öppnar sin laptop och börja göra sökningar. Den förvånade fadern häpnar över att sonen kan söka efter ALLA TELEFONNUMMER I USA med sin lilla dator. Jag gissar att ledningen för Lokaldelen inte ser på så många andra filmer.

Vet inte om jag själv hade valt 1996 som året att stanna upp i utvecklingen...

.mamma mia, finns i smakerna jordgubb och hallon

Vill du se Mamma Mia så rekommenderar jag att du gör det på förmiddagen, annars finns risken att sockerchocken håller dig vaken hela natten. Men om du lovar att borsta tänderna noga efteråt så ska jag berätta var du kan hitta filmen. Gå direkt mot lösviktshyllan. Tänk "rosa bubbelgum" och du hittar den rätt snart. Ibland kan jag också känna ett sug efter lösgodis, men oftast föredrar jag nåt salt och krisigt. Nåt med smak av ironi. Men jag kunde ändå inte hålla tårarna borta när Meryl Streep sjöng "the winner takes it all" (filmen hade förövrigt inte varit sevärd med någon annan i huvudrollen. Försöker föreställa mig Julia Roberts som leading lady, men det går inte eftersom hon skyms av en kalkon).

Gick från filmen med tre stora kariesangrepp. Pierce Brosnan är väl inte Meryl Streeps typ? Borde inte "mamma mia" utspelas i Italien istället för Grekland? Och textningen under sångerna var mycket irriterande.

.baksidesförfattat

2maz påminde mig i sin blogg om de där baksidesförfattarna. Ni vet, de där som ska sammanfatta innehållet i en film på baksidan. Notera att även jag skriver "ska" vilket kan antyda att de faktiskt inte lyckas med detta alla gånger.

Nog kan man gråta över detta, men läs då på baksidan av en barnfilm. Då gråter inte bara du utan även barnet. Om jag inte lyckas hänga med längre än till första meningen så är det rätt utsiktslöst även för min dotter. Så vi hänvisades till att välja filmer utifrån kategorin "flest djur på omslaget".