Mammas lilla solstråle är kidnappad. Ringde nyss och läste mellan raderna att jag inte alls behövde skynda mig tillbaka. Och liten ville inte ens prata med mig.
Det kom ett mail. En inbjudan att kliva in i ett kontor jag aldrig varit och dela på en bit tårta. Förvånad tackade jag ja, och anlände samtidigt som den långa kvinnan med det spretiga håret och med kramarna som är så nära att glasögonen får spår av hennes ansikte.
Fikarasten blev en nyhetsrapportering. Två saker hade hänt som grep tag i oss. En hade dött och en kvinna hade brutalt misshandlats.
God Jul sa cheferna och styrde en skål kalasfylld med godsaker närmare mig. Frukt, presentkort, biobesök, korv, nötter, champagne, en massa saker jag inte minns och choklad. After Eight närmare bestämt. Det minns jag för den har räckt ända tills nu och fortsätter räcka ett bra tag till.
För mig i form av en kladdig chokladkaka som smakar mint.
För E i form av en lång buss med utskurna fönster och inklistrade stolar till några älskade plastdjur.
...och julen varar än till påska!
Halvägs uppför ena benet så insåg jag det fåniga. Varför raka benen bara för att man ska fika med en man? Han kommer inte att få minsta glimt av mina långkalsongstäckta ben. Herregud, inte ens jag kommer att se dem förrän till våren. Men man måste avsluta ett påbörjat arbete och eftersom det har varit vinter länge så fick jag skicka ett litet sms och be om lov att förskjuta fikat en halvtimme frammåt. Jag höll dock inne med den behårade anledningen....
Mannen i fråga var en ren rekommendation. En kaxig typ, men med misstänkt mjuk insida. Och japp, han såg ut som förväntat. Perfekt casting i rollen som elak ryss.
Händerna fick jag låsa fast vid kaffekoppen så att jag inte skulle luta mig fram och röra vid de där musklerna som bredde ut sig över hela caféet. Men även två koppar latte tar slut någon gång och med händer som släppts fria så blev det för mycket. Jag fejkade ett stort intresse för tatueringar. Han hade nämligen överarmarna fulla.
Min vita lilla lögn blev mycket lyckad.
Yes!
Med famnen fullt av sånt jag hittat på affären och inte kunnat motstå, ramlar jag in över tröskeln till en nyinflyttad. Rundvandringen är knappt avklarad när det ringer på dörren. Utanför står hon som han bodde med tills för någon vecka sedan.
Med ord inbakade i panik vill hon veta om vi legat med varandra.
Det har vi inte, men det hjälper såklart inte att jag säger det. Och när jag sneglar på honom så har han en skyldig knullrufsig blick. Det hjälper inte heller. Inte är det så konstigt att hon förhör sig på min historia och letar efter någon att lägga skulden på. Men rätt olustigt är det så jag åker hem.
Väl hemma upptäcker jag att alla godsakerna är kvar på köksbänken på andra sidan stan.
Ingen bra kväll.
In på kontoret sveper hon, men tankarna om det nya fladdrande som en bråkig sjal bakom henne.
Nu är allt upp till mig säger hon. Om det ska hända nåt i mitt liv så är det jag som måste fixa det!
Kaffemaskinen blinkar besviket när hon trycker fel. Jag pekar på rätt knapp med ett finger som hoppar av skratt.
Ok, från och med nu, säger våra fnissiga ögon till varandra.
Helvete, helvete, helvete. Jag har bjudit in en sån där högpresterande kvinna hem till mig. Ni vet, en sån som har matchande badlakan i flera storlekar sorterade i perfekta högar i badrummet. En sån som rullar in sin köttfärslimpa i bacon och klär barnen i goretexkläder i exakt rätt storlek.
Fast jag vet inte om hon är sån. Men jag inbillar mig. Tills motsatsen bevisats liksom. Jag har väl fördomar jag också.
Så jag går ett varv i lägenheten. Disken står i drivor. Tvätten ligger på sängen. Tvätten ligger på golvet. Tvätten hänger i rader. Skor blockerar hallen.
Skriver en mental prioriterinslista. Vad är mest genant att skylta med? Bestämmer mig för att ett nerkletat kök är höjden av skam. Jag har ju ändå lovat bort en bit kladdkaka.
När hon väl kommer så ägnar jag all min kraft åt att prata ihjäl henne. Jag gör så när skaffar kompisar. Blir alldeles för ivrig. Så den ljuvliga kvinnan (hon har fortfarande inte visat några irriterade personlighetsdrag) har två femåringar som står och hoppar upp och ner vid henne sida. Titta på mig, titta på mig!
Sen bjuder jag på kladdkaka. Fast den har jag redan ätit upp, så jag får det att låta som om det var hon som istället valde ost och kex.
På det hela taget så är jag rätt nöjd.
Mina mest irriterande personlighetsdrag märktes knappt.
Klockan halv sju på morgonen har jag ett väldigt rikt språk. Meningarna är långa och innehåller formuleringar som ”herregudjagtrorjagblirgaaaaalen” och ”menskitidetdå,jagbryrmiginte”. Dottern törs inte ens kommentera att man inte får säga ”fan”. Grannarna vågar inte komma ut i trapphuset. Och bilen startar utan att gnälla det minsta.
Klockan halv nio har ovädret dragit förbi för jag hittade smörgåstårta i kylskåpet.
Tänk dig att du är sugen på te. Tänkt dig att det enda du kan kommunicera med mannen bakom kassan är ordet te. Tänk dig sedan att han stoppar ett obestämbart föremål i din hand som tillsynes inte har något som helst att göra med te. Och bakom dig växer sig kön längre och längre.
Till höger om dig står två kannor. Den ena ser ut att innehålla te, den andra är bara vatten. Du tvekar när du anar en doft av kaffe från kannan du nu håller i din hand. Vänlig själ pekar på vattnet, men bitarna faller inte på plats. Vänlig själ pekar på vattnet och den märkliga tången. Fortfarande förstår du inte logiken. Vänlig själ häller upp vatten i sin egen kopp och visar hur man hanterar tesilen.
Och kön börjar rulla på igen. Ordningen återställd.
Förvirringen kvarstår.
När min modiga prinsessa fyller år så vill hon naturligtvis ha en prinsesstårta på sitt kalas. Mamman ringer genast mosters man som får åka omväg hem från jobbet och betala med sitt kort. Vad gör man inte för sin dotter?
Tårtan är onekligen en imponerande syn och ögat tar smakbitar i smyg. Överdimensionerade tårtbitar hamnar på småblommiga fat och skedar av silver får porslinet att sjunga. Rosa bublor kittlar i barnens näsor.
Första tuggan når gommen och grädden växer i munnen tills ögonen hotar med att lämna sina hålor. Andra tuggan får tänderna att gnissla. Tredje tuggan lägger sig tillrätta runt midjan. Vuxna blickar blickar möter varandra och marsipan gömms under små silverskedar.
På kvällen suger kostymklädd man med plastansikte ut prinsesstårtor ur amerikanska kvinnokroppar.
Det gick bra! Blåbärsmuffins, tända ljus och prat om gemensamma bekanta fick tiden att gå, musklerna att slappna av och skratten att krypa fram. Och mitt i allt detta E! E som serverade fika och presenterade hela servettsortimentet. Var och en fick själv önska motiv. E tog samma som extramamman. Och extramamman tittade varmt på min dotter.
Det blir nog bra ska ni se.
Har jag sagt att jag ligger i hårdträning? Jag syftar inte på inlägget ovan...eller inlägget nedan för den delen. Nej, jag ligger i hårdträning för att bli vuxen. Jag håller på att lära mig dricka kaffe. Min strategi är som vanligt enkel, men genial. Man ökar successivt graden av kaffe och minskar halten av o'boy.
Nyss drack jag två koppar kaffechoko. Nu pirrar det i hela kroppen. Främst i underlivet. Jag börjar med ens förstå varför kaffedrickare ser lite extra småkåta ut efter förmiddagsfikat. Kaffe har nämligen ungefär samma effekt som rött vin, fast utan tramset. Och jag ser även helgen med ett klarare ljus. Cappucinon i söndags var alltså orsaken till att jag ville plocka vindruvor från magen på D och få skalpen masserad av I.
The 33-year-old-virgin får ett ansikte!
(nåja, The 33-year-old-virgin får en blogg!)
Om man verkligen inte känner för att göra någonting alls så kanske man ska göra just det - nämligen ingenting alls.
Behåller morgonrocken på,
sätter på en kanna te,
och tinar en par chokladmuffins.
Idiotskarpa iakttagelser en regnig dag.
1. E byter tonart sju gånger när hon sjunger "blinka lilla stjärna".
2. Polly smakade godare förr och dessutom går käken ur led när man försöker tugga dem. Särskilt när käken några timmar tidigare krockat med Es huvud.
3. Barn huvud är gjorda av en blandning av sten, titan och hårtsomfan.
4. Att packa upp är femtioelva gånger tråkigare än att packa.
5. Käken gör ont även när rulltårta ska avnjutas.
6. Köper man fika för så många vänner man tror man har och det kommer så många vänner som man har, då blir det lite (läs:idiotmycket) fika kvar till en viss person som har noll karaktär.
Så! Det var väl allt jag kunde klämma ur min hjärna så här på eftermiddagen.
Två främlingar dök upp vid vårt fikabord. Jag tog i hand och hälsade. Innan jag ens hade kommit till person nummer två så hade jag glömt vad nummer ett hette. Och tvåans namn fastnade såklart inte heller. Jag vet inte om det var för att jag var koncentrerad på att skämmas för att jag inte kom ihåg ettans namn, eller om jag var koncentrerad på att skämmas för att tvåan sa att vi hade träffats förut.
Vad är nyttan med namn egentligen?
En helt vanlig torsdag är det tydligen tomt på kontoret. Gick en runda för att samla in fikasugna grannar och kollegor men kom tillbaka tomhänt. Ingen säljare i pressade byxor, inga konsulter bakom laptoparna, inga administratörer vid kopieringsmaskinen. Tog med mig koppen tillbaka till skrivbordet. Chansar på att jag hittar sällskap online.
