LIVET OCH LITE TILL

torsdag 30 oktober 2008

.as usual J, this message will self-destruct in five seconds

Innan jag ens fått uppdraget så hade jag böjt mig ner redo att plocka upp handsken, spänt ut bröstet och klappat min bröstkorg röd, bitit ihop käkarna och väst ”kom igen då”.

"Sverige hotas av maktövertagande av främmande land. Du har två timmars försprång, men kan endast ta med dig dina fem käraste ägodelar. Vad tar du med dig och var flyr du?"

Det första jag gör är att titta i kalendern. Är det en jämn, eller udda vecka?

Udda veckan packar jag ögonfransböjaren och läppglans (vaddå, alla säger ju att jag kommer att träffa min stora kärlek när jag minst anar det!!!). Drar på mig stövlarna, rycker handväskan och kollar att börsen ligger där. Det ger mig en timme och 55 minuter till att ringa min familj. Sista samtalet kommer att gå till min yngre syster. Det är nämligen hon som har reserutten. Hon och hennes kontakter i räddningstjänsten. Brandmän, poliser, läkare och vettvillingar som naglar sig fast på lodräta klippväggar på fritiden. You name it!

Jämna veckan föjer femåringen med. Då blir det hon som bestämmer packning. Och målet. Hon åker ingenstans utan röda gosedjurshunden Patrick, Tigermamman och Tigerungen, Kattmamman och Kattungen. Så, det ger oss en timme och 55 minuter till att ringa hennes pappa. Sedan drar vi till Ponyland, jag och dottern.

Ps. Uppdraget kom från Mimo och jag lämnar vidare till Firemonky (oj fan, han såg ut som en sån där brandman...haha, jag kanske ska skicka samma fråga till honom.....kanske har de VM i nakna överkroppar i landet Utopia...nu kan jag inte sluta skratta....). Vi är nummer 28, 29 och 30 i Bloggstafetten.

.tre små trallande jäntor

Vi är hos kusinerna nu och jag får ha alla tjejerna för mig själv. Tre bullsugna tjejer. Sånt måste åtgärdas illa kvickt. Affären tar ordentligt betalt för ett smörpaket och vägen hem är lång. Varje sten ska bestigas. Varje träd måste klättras och smyckas med små fågelungar och lera rinner av stövlar när det hoppas i vattenpölar.

Nej, inga fingrar i degen....knuffas inte....jästen ska....nej, det gör inget jag kan torka upp....en i taget...nys inte på degen...ät inte degen...ont i magen...nej, den är inte farlig....var är bullen som låg...vad äter du på...peta inte näsan...fisa får ni göra på toaletten...rör inte bu...ni kan gå och leka nu...jag ska.....andas.....helvete, bullarna!!!.... var är pannlapparna... en disktrasa ...ooach...

Två timmar kvar tills mamman och pappan kommer hem. Undrar om jag kan räkna ut hur deras dvd-spelare fungerar?

tisdag 28 oktober 2008

.måste jag möblera om då?

Kärlek finns. Jag har sett det. Både i söndagskväll och ikväll. Fingrar kan trassla in sig i andras fingrar även på en vardagkväll. Armar kan läggas runt smal midja trots att disken ska plockas undan. Blickar kan fånga annan blick länge nog för att tiden ska stanna mitt i ett kaos av barn och leksaker.

Jag undrar hur det skulle kännas om förälskelsen flyttade in hos mig.

.läs andra bloggar om mig (och min pung)

Det finns faktiskt de som bloggar om mig. Vilken egokick. Vilket rus. Och dessutom var inlägget hur kul som helst.

Såklart.

Det kom ju från en av mina favvobloggar!

.påvägen hem

Jag och E passerar Vardagslyx ljuvliga hem på vägen till och från dagis. Det betyder att jag, varannan vecka, passerar infarten fyra gånger om dagen. Jag kan inte sätta ord på hur mycket vilja jag måste tygla för att inte svänga av och sätta mig vid hennes köksbord istället för att åka hem till min bångstyriga kyl och mitt oinspirerande skafferi.

Idag kommer jag dock att blinka vänster, till min lättnad och E's stora förtjusning. Det vankas både mat och bästisar!

.det var inte jag, det var handen!

Om man köper en påse dragerade jordnötter på Lidl, häller upp dem i en skål, ställer skålen intill datorn och kopplar bort hjärnan så tar de slut av sig själv inom loppet av en timme.

måndag 27 oktober 2008

.en bidé, kan det vara en bra idé?

En kollega hade monterat in en bidé i sitt nya badrum i helgen. Jag förstår inte vad man ska ha en sådan till. Duschar inte folk varje dag nuförtiden? De gånger jag känt att det varit nödvändigt att skrubba underlivet mer än en gång per dag har varit kopplade till fysisk aktivitet. Och jag kan bara konstatera att rövsvett och armsvett uppträder i par.

Handuppräckning! Hur många av er har en bidé och hur ofta kommer den i så fall till användning?

.morgonstund på jobbet

Klockan är halv sju och jag är redan på jobbet. Det var inte meningen. Tanken var att jag skulle ta en sväng förbi gymmet först, men jag hade visst inte kontrollerat öppettiderna. "STÄNGT"

Typiskt mig!

söndag 26 oktober 2008

.ensam är man mindre ensam

Mellan träden såg jag mjuka stenar som havet hade kysst salta. Bortom krönet såg jag hur stigen ödmjukt klev åt sidan för de höga granarna. Ovanför mitt huvud svepte ett segelflygplan ljudlöst fram. Mitt hjärta slog lugnt, trots fötternas snabba rytm.

Omgivningen bytte skepnad. Snickarglädjen utmanade mitt lugn. Plötsligt såg jag bara yta. Perfekta fasader sida vid sida. Människor.

Jag kände mig plötsligt mer ensam nu, än när jag bara hade träden som sällskap.

.dagens mysterium

Min balkong är på tredje våningen. Vill man vistas på min balkong så måste man passera hall, kök och vardagsrum först. Jag brukar märka om någon går ut på balkongen. Fast grannens katt brukar balansera på räcket och sätta sig på bordet för att iaktta mig genom det stora fönstret. Han smyger som han vill, utan att passera mitt vardagsrum. Min balkong är nog lite av en semesterort för den svarta katten.

För en månad sedan förberedde jag balkongen för vintern. Plockade in dynorna och gav elgrillen ett stor plastöverdrag.

Nu tittade jag ut på balkongen och upptäckte att plastöverdraget var borta.

Vad!?

Hur har det gått till som?

Inte kan väl katten dragit av plasten och ätit upp den? Jag fattar inget.

.då gjorde jag bort mig - igen

Jag var på dejt i fredags jag. Dejta är roligt. Och för att det skulle bli extra roligt så tog jag med mig dejten till min favoritrestaurang. Den där maten är ett konstverk. Där fönstren har tunga gardiner. Där besticken är graverade.

Sist jag var där så gjorde jag bort mig. Servitrisen kommer ihåg det. Hon vågar till och med skämta om det. Jag gömmer mig bakom servetten när hon gör det. Dejten skrattar.

Dejten vill betala för att ”det ska vara så”. Sånt kan jag inte med. Då blir jag tjurig och viftar med mitt kort ännu ivrigare. Servitrisen tar mitt kort. Strax kommer hon tillbaka. ”Jag ber om ursäkt, men köpet gick inte igenom. Jag provade två gånger!” Ja, det här blev ju inte pinsamt eller så, tänker jag och gräver fram mitt andra kort. Dejten skrattar.

fredag 24 oktober 2008

.huvudmassage och pungmassage - allt i ett!

Fikat är över. Skratten tonar ut. P reser sig upp för att passera bakom min rygg. Jag känner hans pungkulor mot mitt bakhuvud. P svarar att det minsann var hans skärp och att jag ska sluta fantisera så mycket. Jag säger att jag lix ska skriva om hans pungkulor i mig blogg.

Haha, jag vann!



Ps. Jag spanade in hans häck när han gick. Lix! Ds.

.bättre att vara på isen och ha det glatt!

-Du tycker alltså att jag ser ut som en gubbe i den här?

Jag tänker: snygg blir snyggare i rätt sorts kläder.
Jag säger: Ja, tyvärr

-Men den är ju röd, är den inte lite coolare då?

Jag tänker: kom närmare så jag får stryka med fingrarna över ditt ansikte.
Jag säger: Nej, tyvärr

-Nähepp, det var 3500 kr rätt i sjön det!

Jag tänker: den blicken har jag sett förut och då betydde den attraktion.
Jag säger: Ja, tyvärr

-Varför har inte jag är ärlig sambo då?

Jag tänker: ooops, hal is.
Jag säger inget!

torsdag 23 oktober 2008

.en mamma är trots allt bara en mamma

Här sitter jag och blinkar bort tårarna i ögonvrån. Min dotter är kär. Det har hon berättat för sin älskade faster. Men fastern fick lova att inte berätta något för någon. Hon är rädd att HAN ska få reda på det.

Min tindrande dotter fyller fem om en vecka!

Och jag fyller ”mamma som bara är mamma och som man inte berättar allt för längre”.

.en barnförbjuden saga av ett barn




















.en superduperseriös telefonförsäljare

-Hej, jag jobbar på världens största telefonbolag med galet många nöjda kunder. Jag har ett oemotståndligt erbjudande till dig. Billigt, billigare, billigast. Får jag prata med er firmatecknare?

-Jag tror inte att vi är intresserade, men skicka ett mail till mig så ska jag i alla fall vidarebefordra det till honom.

-Ok, när ska jag ringa upp?

-Han hör av sig till dig om det är intressant.

-Det går inte. Jag har inget direktnummer. Och jag är så väldigt, väldigt viktig att jag är svår att nå. Sitter i telefonen jämt och ständigt.

-Men kan han inte ringa växeln och fråga efter dig?

-Nej, vi har IP-telefoner och det är ett krångligt system.

-Jaha, så märkligt. Men han får väl svara dig på mail då. Det är många telefonförsäljare som ringer förstår du.

-Nej, jag har inget privat mail. Det går till kundtjänst. Och förresten så borde alla andra förbjudas från att ringa. Bara vi borde få ringa. Vi som är störst, bäst och vackrast.

-Va? Kan man inte kontakta dig?

-Jo, med det är lite krångligt.

-Det låter inte seriöst. Jag tror inte att vi är intresserade.

-Vi är faktiskt seriösa. Vi har flera hundra miljoner kunder. Känner du inte till oss? Pfftst AB

-Aldrig hört talas om er.

-Vi är ju störst i universum. Hur kan du inte känna till oss. Och vi är jätteseriösa. Superduper seriösa!

-Hej då!

.visst är jag nog lite av en B-kändis?

Det var minsann ett bete som jag nappade på. Fåniga meriter! Trodde aldrig att jag skulle ges tillfälle att skryta om dem i nyktert tillstånd. Se nedan, utan inbördes rangordning.

*Jag har varit tillsammans med en kille som spelade i ett av banden på ett av bröllopen i ”fyra bröllop och en begravning”. Han fanns inte med på bild, men namnet fanns med i eftertexterna.

*Jag har hängt i baren med Brian May (Queen). Jag kände inte igen honom, men hans kompis var snabb med att presentera honom. Jag var 23. Otäcka gubbar som limmar på en blond svensk.

*Jag var ett av barnen som sjöng i kören på Olof Palmes begravning. Jag lyckades stjäla en kram av Kjell Lönnå. Jag kan räkna upp ganska många högdjur som jag såg då, men jag var 11 år och fattade inte mycket. Jag tror inte att efterhandskonstruktioner räknas.

*Tito Beltran har sjungit för min dotters pappa när han la plattor utanför Kjell Lönnås grannes hus. Kjell Lönnå kompade. Dotterns pappa sopade sand.

*Min dotter är släkt med Alf Svenssons barnbarn.

*Jag har gjort bort mig inför Paulo Roberto.


Fyller på efterhand…..

.lillördag i kalendern, men bakfyllesöndag i huvudet!

Kom hem klockan nitton. Gnuggade tinningarna. Startade en tvättmaskin. Drog i kalufsen. Spelade gitarr. Nöp i nacken. Somnade i soffan.

Ett par timmar senare. Kisade. Borstade tänderna. Gnydde. Somnade i sängen.

Vaknade med spänningen kvar i nacken.

.då börjar man ana oråd

Var på After Work igår. Svenssons igen. Tredje gången. Jag har min egen flaska whiskey i baren och en toalett med mitt namn i en stjärna på dörren. Men man blir lite orolig när servitrisen frågar om det var vi som hade bokat bord. Låter inte som en bra start på en helkväll med höga skratt och trängsel i baren.

Mycket riktigt. Vi var de enda som var där.

tisdag 21 oktober 2008

.det är hon som är min förebild

Visst har jag berättat om min äldre syster? Min stora idol och förebild! Sedan barnsben tydligen. Hon är ett och ett halvt år äldre och man kan se på hennes penseldrag att hon hade mer verklighet och en större livsvisdom att luta sig mot än sin yngre syster.


Är inte handstilen misstänkt snarlik när man granskar den?

.och han blev inte mindre frustrerad

Jag vill ha en cigg, utbrister han frustrerat. Kroppsspråket intygar. Suget är stort. Han kommer innanför min privata sfär och jag ser en annan typ av frustration i blicken.

-Jag är ledsen, svarar jag. Du valde att ignorera mig när det var min kropp som vibrerade, så nu får du stå ditt kast.

Han slår ut med armarna och vänder sig bort. Axlarna gungar av ett skratt, som är aningen för högt och gällt, när han tar skydd på sitt kontor. Men strax tittar han ut igen. Skämtar stort för att slippa känna efter om jag menade allvar.

.upphetsad av geografisk karaktär

(...) I min avdelning, jag upptäckte en övergiven summan av ($ 16.5 miljoner) Sexton miljoner femhundra tusen USA-dollar på ett konto som tillhör en av våra avlidna utländsk kund Late Mr Denis Cook en amerikansk medborgare som tyvärr miste livet i olyckan i Osama bin Laden bombningen av World Trade Center den 11 september 2001 och valet av kontaktar du är upphetsad av geografisk karaktär av var du bor i synnerhet på grund av känslighet för transaktionen och sekretessen här. (...)

Jag är stum av beundran! Mr Hank Smith har gjort ett kanonjobb för att hitta mig. Det enda han hade att gå på var "upphetsad av geografisk karaktär". Makalöst.

Nej, nu ska jag skynda mig att fylla i mina kontouppgifter så att jag får tillgång till de där 16 miljoner dollarna!

måndag 20 oktober 2008

.håll koll på kolet!

Jag hoppas verkligen att ni är de som sänker medelvärdet, för jag är inte bättre än världsmedborgaren är i snitt. FN tycker inte att det duger. Jag håller med.

Så, knyt fast mig vid ett avgasrör på en lastbil och låt mig sitta där hela dagen som straff.

Jag säger hisnande 4,1 ton växthusgaser/år, vad säger ni?

Testa här: HÅLL KOLL PÅ KOLET

.härskarteknik för kvinnor

Jag spetsar öronen. Det finns något bakom orden. Vibrationerna som når mina trumhinnor låter nedlåtande. Jag måste missta mig!

Orden tillhör den äldre kvinnan på mitt företag, hon som har färgat rött hår, röker Marlboro och har ett tonfall som är i uppförsbacke. Mottagaren är min chef.

-Men lilla gubben, säger hon plötsligt och skrattar till.

Det blir tyst i luren. Det kommer inget försvar, bara en trött stämma som pratar om något annat.

.gammal, äldre, äldst

En vis man sa en gång att man genast skulle lägga halva sin löneförhöjning på sparande. Den andra halvan pratade han inte så mycket om, så jag tänker mig att det går bra att köpa skor för alltihopa. Nu har det nu gått sju månader sedan jag bytte jobb och fick en mysig löneförhöjning och många nya skor i garderoben. Så många att hälften vore nog. Men på mina sparkonton trängs inte slantarna precis. Jag menar, någon rättvisa här i världen måste det väl ändå vara!

Så idag kröp jag äntligen med svansen mellan benen till G. G är bra, hon placerar inget dåligt samvete på min axlar, hon lägger inget ont i min mage och hon stoppar inga myror i mina ben.

Resultatet blev att jag kraftigt reducerade mitt rörelsekapital till förmån för kortsiktigt-, långsiktigt- och myyyycket långsiktigt sparande.



Sen gick jag och köpte en lila stickad mössa och ett par stödstrumpor.

.vad som värmer mig innan nollåtta nollnoll

06.43 Jag står med tandborsen i munnen och E sitter på toan intill. Hon har suttit i samma ställning i flera minuter när hon plötsligt glider ner på golvet och konstaterar torrt: "Jag har långa tankar"

07.28 En av femåringarna E pratar mest om kommer mot mig på parkeringen. Jag har nyss lämnat och han är påväg in. Vi nickar mot varandra och jag håller ut handen och han möter den med en klapp när han passerar.

07.52 Doften från bageriet möter mig innan jag ens öppnat dörren. Tre rågfrallor för 21 kronor åker ner i en prasslig påse och kvinnan med världens bästa morgonhumör önskar mig en bra dag.

söndag 19 oktober 2008

.små bitarnas makt över helheten

Redan innan jag öppnade dörren så visste jag att de låg där utspridda på golvet, alla pusselbitarna. Det har hänt så många gånger förut att ljudet bor inom mig. Ljudet när asken börjar glida ur sin plats i bokhyllan och skickar tusentals bitar i en vid båge över vardagsrummet för att landa i ett ösregn på golvet.

Jag sjunker ner och drar mer händerna för att samla ihop bitarna. Pusslet måste läggas igen så att jag kan kontrollera att inga bitar saknas. Mina fingrar stryker över de oregelbundna kanterna och jag fäster dem omsorgsfullt sida vid sida.

Men jag kommer av mig. Jag har satt ihop bitarna fel. Allt ser bara konstigt och kantigt ut.

Det gör mig ledsen.

lördag 18 oktober 2008

.när jag var fem

Vi är på besök hos min mor för att fira dotterns kommande femårsdag. Mor hade tydligen roat sig med att gräva i en gammal låda. Jag borde sett det i hennes blick, när hon räckte över kuvertet.

Tja, vad ska man säga? Jag är trots allt född på 70-talet.


.afterwork med en femåring

Varannan fredag tar jag med mig min dotter på restaurang. Jag behöver vardagslyxen och hon spänningen. Igår kväll fick vi sällskap av M&M.

Dottern lutar sig fram, fokuserar M med blicken och frågar med sin mest vuxna lilla stämma.

-hur var det nu med den där flytten?

M, ca 30, svarar med många ord och jag ser hur femåringen kämpar för att behålla fokus. Det är många rum som flyttats. Och nya människor har beretts plats.

-när jag hälsar på er kommer jag bli så förvånad att jag bara döör, säger femåringen och slår ut med armarna.



När vi lämnar restaurangen smyger hon in sin hand i min och säger

-Visst var de trevliga vid bordet mamma? Och visst var jag duktig som gjorde allt som du sa?

Jag kramar hennes hand hårt till svar. Ja, min älskling. Du är underbar!

fredag 17 oktober 2008

.en blå pärla går ur tiden

För ett och ett halvt år sedan köpte jag en söt liten bil. Gled runt som en kunglighet i min blåa lilla pärla. Vinkade till folket. Gled runt i stadens centrala delar. Tog de bästa pareringsplatserna.

Hon fick mycket uppmärksamhet min skönhet må ni tro. Instrumentbrädan pustades, lacken smektes och sätena hölls fläckfria.

Men när jag så småningom lyfte blicken så såg jag att hennes syskon kördes av gråhåriga äldre män, och tanter med handväskan i knäet. Inte en kunglighet så långt ögat nådde! Inga coola singelmammor.

Plötsligt står hon där på parkeringen och skämmer ut mig, inklämd mellan leasingbilar och bländad av högblanka fälgar.

Så nu letar jag hästkrafter på nätet.

(och i bakgrunden hurrar män som somnar lyckligt till ljudet av en motors spinnande och blir höga på blocket.se)

.ljudets makt över kroppen

Nej, jag hade ingenting på hjärtat, men din röst fanns i mitt huvud och mina öron behövde kittlas av ditt skratt.

Inte reflektera,

bara reagera!

.bokstävernas makt över gommen

Skrev bokstavskombinationen V-I-N i ett mail nyss och fick en omedelbar respons i kroppen.

Likt en mamma som känner i sina bröst att spädbarnet är hungrigt.

Likt en nyförälskad som upplever ruset i magen av sin älskades blick.

Likt en hund som spänner kroppen i väntan på kommando från husse.

Likt en snifflare, vars ögon inte får nog av orden i en beundrad blogg.

torsdag 16 oktober 2008

.reflexmässigt snygg?

Vem är den där vackra kvinnan? Jag har pratat med henne, men var? Hon nickar tillbaka och lånar ut ett strålande leende. Hjärnan jobbar på högvarv. Har vi limmat på samma kille? Nej, knappast. Det var inte ett leende kryddat med mallighet. Har jag köpt skor av henne? Nej, såvida han inte är en transa, men jag tror faktiskt inte att han har talang att göra den förvandlingen.

Det är slutligen sällskapet som avslöjar henne. Hon är min frisör och insikten gör att handen reflexmässigt åker upp och fluffar till min frisyr. Jag hinner även med att rätta till min tröja, och smacka med läppglansen innan jag brister ut i skratt.

- är det alltid så här för er, frågar jag. Att folk rättar till håret när ni passerar? Ni måste tro att människan är galen!

.oväntade fynd i inkorgen

Hittade denna i ett mail från en kund efter lunch. Jag trodde jag jobbade med vuxna människor.




Tre mail senare kom detta. Men signaturen "vice guy". Jag är övertygad. Ålder och fin titel har inget med ålder och fin titel att göra.....

En bonde står och vaktar en stor flock med får som betar på kullarna.

Då kommer plötsligt en splitter ny BMW på vägen nedanför.
En kille i Broni-kostym, Gucci-skor, med Ray Ban-solglasögon och en
YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:
- Om jag kan räkna ut hur många får du har på betet,
- Kan jag ta med mig ett av fåren då?

Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar:
- Det är okej för mig!

Killen kör fram sin BMW till bonden, tar fram en Dell Notebook som han
öppnar på motorhuven. Med hjälp av Nokias senaste 3G-telefon kopplar han
upp sig mot en NASA-sida på Internet. Med GPS hämtar han den exakta
positionen, och matar in den i en satellit som skannar betesområdet med
högupplösta bilder.
Efter en stund öppnar killen den digitala bild han fått mejlad till sig,
importerar bilden till Adobe Photoshop, fixar till den lite och skickar
den till Processing Facility i Hamburg. Inom några sekunder får han ett
nytt svar via mejl där det står: Picture processed and data stored. Så
loggar han in på en MS-SOL-databas via ODBC och laddar ner ett
exceldokument med flera hundra avancerade formler.
När detta är gjort mejlar han all data till en Xircom och på ett ögonblick
får han svar.
Avslutningsvis gör han en 150 sidors fyrfärgsutskrift på sin minimala HP
Colour Laserjet och kastar ett öga på den sista sidan:
- Du har exakt 1586 djur, säger han.
- Det stämmer, säger bonden, så du kan ta med ett av fåren.
Bonden tittar på när killen går runt för att välja ut ett av fåren som han
sen jobbar hårt med att få ner i bagageutrymmet på BMW:n.

Bonden frågar:

- Du, om jag kan säga exakt vad du jobbar med, får jag tillbaka fåret då?

Killen tänker en stund på detta och säger att det är okej.
- Du är konsult, säger bonden.

- Det stämmer! Svarar killen. Hur kunde du veta det?

- Det var lätt, säger bonden. Du kom hit utan att någon bett dig. Du tar
betalt för svar som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt.
Dessutom har du ingen aning om hur den här branschen fungerar!
Så var nu så snäll och öppna bagageluckan och ge mig tillbaka min
Bordercollie...

.radioskugga råder än

Ni vet sådana som frågar om man gjort något, när de vet att man inte gjort det, och som njuter hela vägen tills man levererat svaret som lyder: nej, förlåt, jag är värdelös? En sådan råkade jag ut för i morse. En sådan som inte riktigt lyckades dölja skadeglädjen i sin blick när jag föll över bordet i förtvivlan.

Men tårar byttes till ilska i samma takt som hjulen på bilen snurrade. Med vilken rätt lade människan skuld på mina axlar? Och vem var jag som svepte skulden runt mig?

Radioskugga råder än.

onsdag 15 oktober 2008

.genom ärlighet och arbetsamhet....

Jag är förtroendevald, vilket i praktiken betyder att det faktiskt finns folk som har förtroende för mig. (ja, ja, ni kan sluta hosta nu)

Ikväll hade vi möte. Jag och de andra förtroendeingivande personerna. En man med skägg har en mage som skymmer sikten för ordförande. En kvinna med fläta har fotsid klänning i ylle och vackra broderier. Jag har stövlar med klack och glömmer bort att vänta på min tur att prata.

Ibland frågar någon oss om pengar. Då bläddrar vi i våra papper för att se om vi hittar en lämplig fond att plocka pengar från. Det gör vi oftast. Men det är en fond som förblir orörd.

”efter verkställd ingående prövning av kyrkorådet till fattiga personer, som genom ärlighet och arbetsamhet gjort sig förtjänta av ett ekonomiskt bistånd.”

tisdag 14 oktober 2008

.två världar är inte så avlägsna

Det gick bra! Blåbärsmuffins, tända ljus och prat om gemensamma bekanta fick tiden att gå, musklerna att slappna av och skratten att krypa fram. Och mitt i allt detta E! E som serverade fika och presenterade hela servettsortimentet. Var och en fick själv önska motiv. E tog samma som extramamman. Och extramamman tittade varmt på min dotter.

Det blir nog bra ska ni se.

.växeltelefonisten

-Du söker NN, han är tillälligt ute för tillfället.

.singelmammans jakt

Dimman ligger tät och morgonens kyla nyper lätt i kinden. Singelmammans blick scannar omgivningen efter lättfångade byten. Hon har jaktkläderna på sig. Djup urringning, höga stövlar och långa ögonfransar.

Det prasslar till bland ytterjackor och en ståtlig tolvtaggare visar sig. Pulsen ökar. Han har just lämnat över kalven till flocken. Han ruskar på huvudet för att exponera sina imponerande horn för singelmamman. Hon svarar genom att sakta bocka sitt huvud. Noterar blänket i ögonvrån. Bytet har stämpeln som markerar äganderätt runt ena hoven.

Singelmamman backar. Falskt alarm.

Pulsen går sakta ner igen.

måndag 13 oktober 2008

.och där kommer du med din håriga röv

Det doftar varmt.
Smeker nyrakade, lena ben upp mot troskanten som gömmer ett gyllene hår i en perfekt triangel. Magen är en mjuk kulle där naveln vilar tryggt.

Brösten dansar i takt med andhämtningen.


Och där kommer du med din håriga röv.

.sovkorgen

-Mamma, får jag sova i en korg?

-Hur menar du då?

-Man rullar ihop täcket så här. Och så lägger man sig mitt i. Och drar pläden över sig!

Hon somnar genast. Som en liten hundvalp.

Trygg.

Varm.

Och viftandes på svansen.

.hennes två världar

Vissa samtal leder till eftertanke. Och ibland kommer till och med handling som en effekt av eftertanken. I går till exempel. Klumpen i magen som sa att jag måste sälja min stolthet för dotterns skull. Bjuda in smärtan till mitt kök. Visa att vi står enade, vi som älskar henne mest av allt.

Hennes två världar som aldrig möts!

Idag. Jag tog sats. Vill du att vi ska bjuda hem pappa och extramamma på fika i veckan? Hennes glädjetjut högg till i mitt hjärta. Jag var på rätt spår, om än något år för sent eller så. Och liten sammetslen röst berättade för pappan att han var välkommen hem till henne och mamma. Frågorna var många, det hörde jag, men hennes röst var oförminskat mjuk.

Hennes två världar som ska mötas!

Jag fick luren i min hand. Det fanns frågor kvar. Den största frågan hörde jag tydligast; finns det någon baktanke?

Andas ända ner i magen.

För hennes skull, svarade jag. För hennes skull.

söndag 12 oktober 2008

.fina flickor fiser inte

-men vad skulle en man tillföra ditt liv som du inte redan har? Frågan får mig att rynka pannan. Och näsan. Och jag tror nog att tårna rynkar sig också.

Jag kan inte komma på ett vettigt svar på den frågan. För faktum är att jag har allt. Vänner att prata med. Armar som drar mig nära. Familj som älskar villkorslöst.

När jag stängt dörren om frågan så blir svaret uppenbart. Svaret kommer ut som ett ljudligt smattrande. En fis som är flera minuter lång. En fis som äntligen släpps fri efter timmar av kroppslig kontroll.

En man skulle prata med mig, lägga armarna runt mig, älska mig villkorslöst OCH tvingas acceptera att jag inte är en fin flicka.

Och det, mina damer och herrar, det är kärlek det!

.i bakhåll

I veckor har jag legat i bakhåll, men fienden har överlistat mig gång på gång. Idag drog jag äntligen det kortaste strået. Innan reklambladet ens hunnit landa på hallgolvet var jag framme vid handtaget och ryckte upp dörren. Hörrödudu, ropade jag. Ingen reklam! Fienden tog ett par staplande steg bakåt och stammade något om en skylt på dörren. Jag var allt annat än len på rösten när jag informerade om att det faktiskt fanns en skylt på dörren. En skylt som förbjuder envägskommunikation från Lidl.

.historien om en stake

Bastuaggregatet är så hett att den bränner håret av min högerarm, trots att jag sitter en meter bort. Jag börjar närma mig kokpunkten och det svider i ögonen från svetten som bildat ett porlande vattenfall, ner över mitt ansikte. Tittar ut genom immigt fönster och ser löv som lämnat sina träd och ett stort mörkt vatten.

Daskar mig på låren och reser mig upp. Proklamerar självsäkert att här ska badas. Det imponerade suset från bastun ger egot en skjuts som tar mig hela vägen ut på verandan. Där registrerar fötterna en bitande kyla och skickar signalen upp till hjärnan. Hjärnan går dock fortfarande på endorfiner och smärta och styr kroppen, med tillsynes målmedvetna steg, ner mot bryggan. Poliskvinnan går några steg framför.

Tårna lossnar när de bryter ytspänningen. Och nu registrerar hjärnan äntligen signalerna korrekt. Det är kallt så in i helvete! Sneglar åt sidan och ser poliskvinnan. Förbannar min otur att känna en kvinna som känner en snut som ser ut att kunna riva morötter på magen. Inte läge att vara fjolla som ni förstår.

Tar sats och hoppar i. Jag förstår att ljudet jag hör på vägen ner inte är isen som spricker, utan tänderna som faller i tusen bitar när jag pressar käkarna mot varandra. När jag kommer upp ovanför vattenytan igen har jag plötsligt glömt bort hur man andas. Det enda som hörs är ett väsande. Och ett evigt plaskande. Jag har tydligen också glömt hur man gör när man simmar.

Fötterna letar febrilt efter stenen. Eller rättare sagt, jag tror att fötterna gör det för jag har ingen känsel kvar. Stenen hittar jag inte, men på något sätt lyckas jag kravla mig upp på bryggan igen. Och väl uppe så hittar jag min andning igen. Vilken tur!

Slänger med armarna lite extra när jag går upp mot bastun igen.

Sparkar upp dörren.

Krafsar mig på pungen.

Ropar in i mörkret; vem av brudarna vill ha en kall öl?

lördag 11 oktober 2008

.att vilseleda med snor i armvecket

Jag erkänner, jag har ett dolt motiv när jag går på After Work. Eller dolt, och dolt. Min kropp är inte så bra på att förneka och dölja mina avsikter. Min hjärna är däremot suverän, fast det är bara jag som tycker det. S, M och M tycker att jag ska torka bort snoret med tröjärmen och växa upp. De försöker säga det till min hjärna, men jag har stängt öronen och låtsas bara att jag lyssnar. Ibland är jag bara sååå smart.

Medan kroppen skickar skälvande fantasier till servitören, ögonen bränner hål i nacken på kollegan på andra sidan rummet och fingrarna trasslar in sig i halsbandet, ägnar sig hjärnan åt förnekelse.

Väl hemma har jag svårt att dölja besvikelsen över att inte heller denna gång känna en svag doft av någon som fångar hjärnan och lurar kroppen.

Blir till att gå ut i morgon kväll också med dolda motiv.

fredag 10 oktober 2008

.med handen i kakburken?

Jag har tillgång till en amerikansk bildbank med 4,780,828 royalty-free stock photos. Inte illa tänker ni, och jag håller med. Det är en jädra massa bilder det. Måste erkänna att det ändå är svårt att hitta just den där rätta bilden. Nu behöver jag till exempel en bild från ett klassrum där kursdeltagarna inte just passerat 20-strecket, utan snarare närmar sig 60. Jag söker på ”senior” och ”student” och 735 bilder visas. Bland annat bilden med rubriken ”Goth girl with hand in her panties”.

Om vi säger så här. Det fanns inte många andra ställen att stoppa handen på för den stackars flickan. Slipsen hade inte heller någon ficka. Det vill säga slipsen, som jag gissar tillhörde Mr senior student, vilken under oförklarliga omständigheter fastnat runt hennes hals.

Jag tror nog att jag måste fortsätta leta.

Och hålla tummarna att sökordskombinationen "old" och "classroom" inte egentligen är kod för "gammal dam i läder och lösnäsa".

.för alltid finns avstånd

Hon låter handen glida över bröstkorgen. Fingertopparna samlar intryck. Han andas högt under henne. Hon ler i mörkret åt den makt han gett henne. Till slut. När han såg henne först röjde han inte en min. Där höll han henne på avstånd. Inte ens hennes leende fick ytan att mjukna, kroppen att slappna av eller ögonen att leva. Hennes ord frågade om han var trött, men det hon egentligen ville säga var hur länge han tänkte hålla henne på avstånd. Han svarade ja, men hennes kropp hörde även orden som inte sades. För alltid finns avstånd.

Kanske var det vinet. Kanske var det ett oändligt tålamod, men plötsligt så tändes lust i hans ögon. Leenden kittlade hans läppar och händerna började tala. Han var fängslande. Hon lät fantasierna landa på hans kropp. Smakade fuktiga läppar med blicken. Lät fingrarna drömma om det mjuka håret i nacken.

Ljudet av väckarklockan skakade inte bara liv i henne, utan gav även honom fasaden tillbaka.

Hon viskade för sig själv; för alltid finns avstånd.

Och orden var för henne att höra!

torsdag 9 oktober 2008

.jag som inte ens skulle köpa nåt

Birsta Köpcentrum, lördag eftermiddag. Första butiken jag kliver in. Ett par nätta, snygga stövlar i mörkbrunt läder. Förälskar mig. Tvekar. Handlar. Bannar köplusten som tagit min kropp i besittning.

De små nätta skorna behöver ett par mörkblå jeans i stuprörsmodell.

De tighta jeansen behöver en cool, grön stickad kofta.

Den ljuvliga koftan behöver en handväska modell stor och ledig.


Och jag som inte ens skulle köpa nåt!

.öppet brev till vän D

Middag ikväll?
1. Jag vet att jag är skyldig Comvidare en lunch, men tänker mig att hon tar nog emot en middag istället. På nya stället Svensson Kök & Bar. Ett litet glas vin.
X. Åh, jag kommer gärna hem till Comvidare och äter något hemlagat i all anspråkslöshet.
2. Middag? Om jag ens äter middag så blir det hemma. Själv! Var Comvidare äter lägger jag mig inte i.

onsdag 8 oktober 2008

.flest tårar på jobbet vinner.

Det kan tänkas att någon av er missat tävlingen som pågår. Den går ut på att få undertecknad att gråta flest gånger på arbetstid. En fantastiskt rafflande tävling. Med ovanligt engagerade tävlande.

A leder stort, även om han tagit sig friheten att luta sig tillbaka något varvid avståndet till tvåan börjat krympa anmärkningsvärt. Framgången bakom A ligger i att han tillämpar en helhetslösning. Ömsom komplimanger, ömsom stryptag. Att chocka och omkullkasta har visat sig vara framgångsrikt för A.

P däremot stoppar huvudet i sanden och spelar oförstående. En enkel, men genialisk metod som gett P en säker ställning på andraplatsen.

J har dåliga samvetet som sin specialitet. Finns ingen anledning att ändra på en vinnande strategi tänker J. Mitt tips är dock att han kommer att tappa sin pallplats inom kort.

M arbetar sig sakta med säkert upp i placeringarna med greppet genuin omsorg. Ett oväntat grepp som kan visa sig vara ett lyckokast.

B är inte lika rutinerad, men han jobbar på bra i bakgrunden. Erkännande är en av hans styrkor.


Utom tävlan finns E som ännu är för ung för att få kvala in. Men det finns inga tecken på att hon inte skulle vara lika framgångsrik i elitserien som hon varit i juniorligan. E har en otrolig bredd, med en arsenal av grepp att ta till. Ofta använder hon sig av komplimanger, men hon kan lika gärna koppla greppet om skrattreflexerna eller till och med försöka sig på det svårmästerliga greppet anklagande.


Så här är ställningen så långt, men även om tävlingen pågått under en längre tid så finns det fortfarande chans att pröva lyckan. Fina priser i potten.


Viktigt tillägg: Det är inte arbetskompisar det här, utan personer som jag pratar med på arbetsid.

.gammalt hederligt arbete gör underverk för själen

Anmäl er nedan om ni på lördag förmiddag vill hjälpa till att rulla ett antal höbalar à 300kg med efterföljande tvagning i vedeldad bastu och isande kall sjö. Förtäring kan ordnas.

måndag 6 oktober 2008

.hormonmonster, snygga bröst och dikter

Ni som följer min blogg har säkert hittat en skrämmande regelbundenhet mellan mina inlägg som låter ungefär så här ”jamendetvarsjälvafanvadlivetvarjobbigtdå”. 27 dagar för att vara exakt. Det är bara att krypa till korset och erkänna att man är ett hormonmonster. En PMS-häxa. Ett patetiskt djävla stycke. Vissa kan nog hävda att dryga 21 års erfarenhet borde vara tillräckligt för att nöta in budskapet. Men jag står lika förvånad varje gång (hm, men nu fattar jag plötsligt varför mina bröst var så läckert fasta och putiga i simhallen i går…”note to self”: bada bara i offentliga lokaler var 27:e dag).

När jag ändå är inne på ämnet så vill jag med bestämdhet påpeka att mens är ungefär det äckligaste som finns. Kvinnor som har mens borde sättas i karantän (särskilt den kvinna som lämnat en blodig binda på pappershållaren på coop-toaletten sist jag var där…fyfansåäckligtjagtrorjagdöööör). Och med karantän så menar jag betald ledighet med obegränsade mängder chokladglass och värmekuddar att tillgå (fast fru blodiga binda borde stenas offentligt).

Så, hoppas att ni ätit middag redan för annars får ni inte ner en bit. Särskilt inte efter följande poetiska rader…

”alla barn äter blodpudding,
utom Jens
för den är gjord på hans mammas mens”


(Obs! Det här inlägget får bara kvinnor kommentera. De utan egen erfarenhet av PMS får icke under några omständigheter referera till fenomenet som något negativt. Därmed basta. Så det så!)

söndag 5 oktober 2008

.skålen med smärta

Hennes kropp är tung och stävar mot marken, men hennes axlar jobbar uppåt. Spänner sig och gör att hela hon utstrålar förtvivlan. Blicken vandrar. I sina händer håller hon en skål som till bredden är fylld med smärta. Hon måste bli av med innehållet, men den rädsla som bor i henne gör att hon måste be någon annan bära skålen till avloppet. Hon litar inte på att benen under henne ska bära. Hon litar inte på att balansen ska hålla. Hon litar inte på stegens riktning.

Blicken vandrar. Hon ser ingen. Axlarna nuddar örsnibbarna och fötterna är bly.

Skålen med smärta ligger i hennes utsträckta händer.

lördag 4 oktober 2008

.nördarnas paradis

Mitt paradis är fullt av nördar. Fullständigt insnöade individer som dricker Castrol till förmiddagsfikat, kryper på alla fyra och letar Lacerta agilis under stenbumlingar, diskuterar prisolrör i njutningsfulla ordalag, eller förvillar sig in i världar som inte finns. Jag fantiserar om passionen som bor hos dessa människor. Den inre glöden som får blodet att sjuda. Målmedvetenheten. Lusten!

*suck*

Den som ändå hade en nörd vid sin sida!

torsdag 2 oktober 2008

.att uppleva dig

Jag andas konturerna av ditt ansikte,

dricker din blick,

låter tankarna rinna över din kropp,

och smeker orden som lämnar dina läppar.

.Barbro och Åke Green på semester i Iran



onsdag 1 oktober 2008

.vänder man på steken blir det kallt

Jargongen på jobbet kan vara rätt rå. Testosteronstinn. Högljudda skratt och dunkar i ryggen. Skämt om älskarinnor och dominanta, kontrollerande hustrur. Vågar mig på ett skämt om otrohet. Vänder på steken och antyder att en fru har en älskare.


Blickar ut genom fönstret.

Kopparna diskas ur.

Iskallt!

.födelsedagspresenten som räcker i en månad

Med ett par enkla knapptryckningar så har jag försäkrat mig om min dotters uppmärksamhet under de kommande fyra veckorna.

1. Vi ska fira hennes födelsedag i Stockholm, så hon kommer att bubbla av spänning.
2. Hon har aldrig åkt flyg, så hon kommer att bubbla av spänning.
3. Vi ska hälsa på hennes kusiner, så hon kommer att bubbla av spänning.

Vi kommer att få fyra väldigt bubbliga och härliga veckor. Mor och dotter. Äventyrarna.



Önskar bara att hon hade en mobiltelefon så att jag kunde ringa och berätta nu!