I veckor har jag legat i bakhåll, men fienden har överlistat mig gång på gång. Idag drog jag äntligen det kortaste strået. Innan reklambladet ens hunnit landa på hallgolvet var jag framme vid handtaget och ryckte upp dörren. Hörrödudu, ropade jag. Ingen reklam! Fienden tog ett par staplande steg bakåt och stammade något om en skylt på dörren. Jag var allt annat än len på rösten när jag informerade om att det faktiskt fanns en skylt på dörren. En skylt som förbjuder envägskommunikation från Lidl.
söndag 12 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra där! * s * Du måste ha skrämt slag på stackaren.
Ha ha ha ....så kul skrivet, förutom de bra innehållet. kram
hahaha snart har du en lila kappa, käpp, silverfärgat hår med tillhörande hårnät och handlar bara kattmat på konsum och svär över ungdomarnas framfart i samhället =)
En mycket, mycket tidig morgon för många år sedan ringde det på dörren till mina föräldrars lägenhet, som jag lånade. Utanför stod en man som sa "Jag råkade lämna DN i lådan istället för SvD. Kan jag få tillbaka DN?". Jag vet inte hur det gick till men han överlevde faktiskt incidenten.
Med detta vill jag ha sagt att reklam- och tidningsbud inte alltid förstår värdet av respekt för den enskilde. Det där lät lite fördömande va?
Skicka en kommentar