.radioskugga råder än

Ni vet sådana som frågar om man gjort något, när de vet att man inte gjort det, och som njuter hela vägen tills man levererat svaret som lyder: nej, förlåt, jag är värdelös? En sådan råkade jag ut för i morse. En sådan som inte riktigt lyckades dölja skadeglädjen i sin blick när jag föll över bordet i förtvivlan.

Men tårar byttes till ilska i samma takt som hjulen på bilen snurrade. Med vilken rätt lade människan skuld på mina axlar? Och vem var jag som svepte skulden runt mig?

Radioskugga råder än.