.och han blev inte mindre frustrerad

Jag vill ha en cigg, utbrister han frustrerat. Kroppsspråket intygar. Suget är stort. Han kommer innanför min privata sfär och jag ser en annan typ av frustration i blicken.

-Jag är ledsen, svarar jag. Du valde att ignorera mig när det var min kropp som vibrerade, så nu får du stå ditt kast.

Han slår ut med armarna och vänder sig bort. Axlarna gungar av ett skratt, som är aningen för högt och gällt, när han tar skydd på sitt kontor. Men strax tittar han ut igen. Skämtar stort för att slippa känna efter om jag menade allvar.