Vem är den där vackra kvinnan? Jag har pratat med henne, men var? Hon nickar tillbaka och lånar ut ett strålande leende. Hjärnan jobbar på högvarv. Har vi limmat på samma kille? Nej, knappast. Det var inte ett leende kryddat med mallighet. Har jag köpt skor av henne? Nej, såvida han inte är en transa, men jag tror faktiskt inte att han har talang att göra den förvandlingen.
Det är slutligen sällskapet som avslöjar henne. Hon är min frisör och insikten gör att handen reflexmässigt åker upp och fluffar till min frisyr. Jag hinner även med att rätta till min tröja, och smacka med läppglansen innan jag brister ut i skratt.
- är det alltid så här för er, frågar jag. Att folk rättar till håret när ni passerar? Ni måste tro att människan är galen!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
ha ha va kul! Jag känner igen mej. Så knäppt, jag hälsade på min frisör en lördag på en nattklubb och fick genast ångest för att jag dels varit otrogen och bytt frisör men också för att jag var övertygad om att hon skulle tänka att jag var ful i håret. Sen träffa jag min flamencolärare samma kväll. jaha...sen gick det inte att dansa heller!!
Ha ha känner igen mig!
Skicka en kommentar