.en otippad budbärare

Såklart att han fick dela bord med mig, trots att alla andra bord saknade sällskap. Och nog förstod jag att han skulle hitta en anledning att börja prata. Jag hade redan flyttat det där pappershjärtat till rätt sida i boken så det var bara att lägga den i mitt knä när han drog efter andan.

Svarte Petter kallade han sig. Namnet hade han fått av ett annat barn. För även om Svarte Petters ansikte hade djupa fåror av liv så var hans ögon inte mer än åtta. Och tankarna som rann ur honom var en blandning av saga och verklighet, helt utan vuxen logik.

Han han hade inte ens fyllt nio år när en man, som lägger snusk på små barn, injecerade konserveringsmedel i Svarte Petters arm. Och själen stannade i växten. Någonstans på vägen hade han lyckats bli drogfri, men aldrig lärt sig det som vuxna ska kunna. Nu bodde han i ett hem där någon tvättade hans kläder och gav honom mat. Det hade han förresten alltid gjort. Hans varma ögon strålade.

Mitt i en mening tog han sin kopp och gick, med ett barns oförstörda glädje i släptåg.

Och jag satt förbluffad kvar.

Med fingrarna runt boken.

Den som handlade om barnet man en gång var, men tappat bort på vägen. Om de som aldrig fick vara barn, utan tvingades att ta vuxna ansvar när föräldrar inte vågade utan gömde sig bakom våld, sprit, makt eller arbete.


Till hälften dold under en rufsig peruk och med alltför stora skor, lämnade det vuxna barnet ett meddelande till mig. Från vem törs jag bara gissa. Men budskapet gick fram.

.men det är något jag inte begriper

Inga nervgifter skvalpade runt i fostervattnet jag simmade i under mina första nio månader, så min kropp ser ut som en kropp ska göra.

Generna som bar på intektuell vighet fick jag med mig i bagaget, så hjärnan sitter där den ska.

Humor och snabba associationer har jag tränat upp, så jag är ingen likvaka.

Lagom många bekymmer har drabbat mig, så jag är varken överdrivet naiv eller deprimerande pessimistisk.

Spegeln skrämmer mig inte längre, så jag har tillräcklig insikt att se när jag kliver på tår.



Men varför jag ändå fortfarande lever ensam med mitt barn...

...det är något jag inte begriper.

.illa dold skadeglädje

Jag har lärt mig att uppfatta minsta nyans i rösten och den nyans jag ser nu är smutsigt brungrå. När mina färger är bleka skyndar han sig att måla över dem med en stor och spretig pensel. Och för varje penseldrag så hör jag njutningsfulla suckar.

Men det är annorlunda nu. Han vet inte att det nu finns en glasskiva mellan oss. Han tror att han täcker mig med sina tunga färger, men i själva verket lyser jag klarare och vackrare än någonsin förut - på andra sidan glaset.

.jag är bara lite ond

Med anledning av de diskussioner om Feminism vi hamnade i på After Work i går så vill jag bara klargöra, svart på vitt, en gång för alla, att det bara är en liten del av mig som är ond. Och eftersom det är i smyg så vet jag inte ens om det räknas.

Du är 18% ond!

Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se

.å andra sidan

Det kan inte hjälpas.

Värme finns. Trots kylan.

Uppmärksamhet finns. Trots tystnaden.

Jag finns. Trots ensamheten.

.vem är jag?

Jag är jag, så enkelt är det.

.maratondans

Jobbig självinsikt: jag bjuder upp samma killar som jag gjorde sist jag var ute och dansade s0m mest. Det är tio år sedan, vilket betyder att jag är 10 år äldre. Men killarna är det samma ålder på som förut. Den blick jag får är av en skrämd yngling som just blivit uppbjuden av en tant. Den blick ynglingen får är av en förånad Comvidare som då, och först då, inser att åren går.

Tragisk iakttagelse: paret som jag är ytligt bekant med virvlade förbi i sista dansen. Ni vet den som är den mest laddade dansen. Då, när de mest smäktande balladerna spelas. Deras blick utstrålade allt annat än passion. De var stela och på gränsen till uttråkade. Tidigare på kvällen hade de minsann utstrålat passion, men i armarna hos en annan.

Trevlig självinsikt: jag är fortfarande läraktig OCH har kondition att dansa en helkväll à åtta timmar. Det gäller att ha mod att bjuda upp killar som erbjuder en utmaning, både danstekniskt och tempomässigt.

Angenäm iakttagelse: i synnerhet en person fångade min uppmärksamhet. Under en dans upptäckte jag att han uppfyllde flera av mina önskemål. Smart, snygg, singel, dansant och rolig. Mitt intryck bestod under hela kvällen. Han måste jag hitta igen!