LIVET OCH LITE TILL

fredag 23 januari 2009

.illa dold skadeglädje

Jag har lärt mig att uppfatta minsta nyans i rösten och den nyans jag ser nu är smutsigt brungrå. När mina färger är bleka skyndar han sig att måla över dem med en stor och spretig pensel. Och för varje penseldrag så hör jag njutningsfulla suckar.

Men det är annorlunda nu. Han vet inte att det nu finns en glasskiva mellan oss. Han tror att han täcker mig med sina tunga färger, men i själva verket lyser jag klarare och vackrare än någonsin förut - på andra sidan glaset.




2 kommentarer:

Anonym sa...

Kärlek vi första ögonkastet, det värmde ett gammalt hjärta:-) Jag tror vi klickar:-)

Comvidare sa...

:D