I helgen har jag ägnat mig åt mitt största missbruk. Jag har hudknarkat! Ju närmare de starka armarna drar mig, desto mer vill jag ha. Jag suger girigt i mig doften av värme och ruset får mig att tappa andan. Om och om igen.
Jag är beroende av händers uppmärksamhet över min rygg. Jag kräver ständig närvaro och sträcker mig efter mer när det för ett ögonblick blir kallt.
Andetag mot min hals och jag tappar förståndet!
måndag 26 januari 2009
.hudknarkande ger hjärtsvikt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag är också hudnarkoman. Fast det är väl egentligen inget missbruk?
Grattis till en skön helg!
Det är ett missbruk när man gör vad som helst för att få "knarket". Ett par vällagade middagar kostade helgens fix förresten. Helt klart prisvärt!
Skicka en kommentar