I helgen har jag ägnat mig åt mitt största missbruk. Jag har hudknarkat! Ju närmare de starka armarna drar mig, desto mer vill jag ha. Jag suger girigt i mig doften av värme och ruset får mig att tappa andan. Om och om igen.
Jag är beroende av händers uppmärksamhet över min rygg. Jag kräver ständig närvaro och sträcker mig efter mer när det för ett ögonblick blir kallt.
Andetag mot min hals och jag tappar förståndet!
Fars dag, tionde i elfte
-
Det är tjugosju år sedan pappa dog. Jag har varit utan pappa längre än jag
hade en. Jag saknar honom inte, han var ingen vidare pappa på så många
sätt, men...
1 vecka sedan
2 kommentarer:
Jag är också hudnarkoman. Fast det är väl egentligen inget missbruk?
Grattis till en skön helg!
Det är ett missbruk när man gör vad som helst för att få "knarket". Ett par vällagade middagar kostade helgens fix förresten. Helt klart prisvärt!
Skicka en kommentar