Jag vill inte skryta, men jag är en väldigt generös person. Jag vill gärna dela med mig av allt jag har, både när det gäller pengar och känslor.
-Nej, tänk inte på det! Jag betalar!
och
-Får jag bjuda på lite genuin omtanke?
Men är man för generös så tar pengarna slut och man får stå där med skammens rodnad när man försöker betala en smaklös lasagne till lunchen med ett kort som vägrar.
och
Har man dörren lite för öppen rätt in i hjärtat så är det lätt hänt att det sipprar ur mer kärlek än det stömmar in och så står man där med förvånad min och trampar.
En svältfödd gris annò 2009?
3 kommentarer:
Åh vilken skröplig gris...
Du är precis som du beskriver. Generös med allt. Men så kommer du stå där på slutet, lycklig som få,och titta på dom stackare som inte hade förstånd att öppna upp och dela med sig!
För dom står ensamma, det gör inte du!
just som vardagslyx påpekar så kommer du att stå där med alla dina vänner omkring dig. Tokälskad sörru.
Nu skämms jag massor. Tanken var inte att klappa mig själv på ryggen eller fiska efter bekräftelse... Men så blev det tydligen och då får jag väl försöka suga åt mig av era vänliga ord.
Skicka en kommentar